Sitter med bultande huvud och tårar i ögonen. Inte för att jag är ledsen, utan för att jag är förkyld och värktabletter och nässpray vägrar fungera. Det gör mig förbannad. Jag hatar den här skiten och den här månaden har jag inte varit annat än sjuk. Olika typer av sjuka, men aldrig helt frisk tydligen. Med tanke på att minsta normala aktivitet slängt in mig i nästa sjuka. Hur fan ska jag lyckas med alla mina måsten på det här sättet? De blir inte färre för att man är sjuk och det finns en gräns för vad man klarar när hjärnan stänger av tankeverksamheten och uppfattninsförmågan. Tack och lov kan jag åtminstone sticka utan att behöva tänka. Eftersom jag inte stickar mönster det vill säga. Det är i alla fall något... Min slutuppgift för kursen till och med så inte bara för nöjes skull. Hade det varit det hade jag faktiskt låtit stickningen vara nu med och bara sovit.
Så... Nu har jag fått klaga en stund och det mentala känns i alla fall bättre än innan jag började. Om någon nu orkade läsa all irritation så kan jag påpeka att jag välkomnar alla förslag på lösningar. Orka vara sur och bitter om man inte behöver liksom...
Står fast vid att det är viktigt att få klaga då och då, men inte för att fiska sympatier. De klarar jag mig utan då de inte hjälper mig... Men ändå. Lösningar tycker jag om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar