söndag 29 april 2012

Alla dessa tankar...

Vi har svårt att veta vart vi ska gifta oss. Vi vet självklart vad vi vill, men frågan är om vi har råd... Det är dyrt att inte gifta sig kyrkligt eller helt sonika gå till rådhuset. Så är det. Däremot så viker vi oss inte där. Ingen utav oss är troende så ett kyrkligt bröllop skulle inte kännas rätt och rådhuset är ingenting för oss det heller. Vi är för exhibitionistiska för det båda två tror jag... Och envisa. Vi vill ha något speciellt för oss. Tanken är ju att vi bara ska gifta oss en gång i livet och då vill vi ha det speciellt. Det är starten på livet som man och hustru och det ska vara minnesvärt.

Jag har suttit och tittat på klänning efter klänning, skor i mängder, kostymer och bilder på bröllopspar... Allt för att inspireras. J-man och jag diskuterar våra alternativ som de ser ut just nu och svär över ekonomiska begränsningar samtidigt som vi längtar förväntansfullt efter den stora dagen. Han verkar se framtiden klar framför oss och jag oroar mig mer över begränsningarna inför bröllopet än vad han gör. Vi balanserar varandra helt enkelt. Så ingen del går förlorad, varken drömmen och lyckan eller hur verkligheten ser ut just nu.


Jag vill verkligen att tiden ska gå fort och att jag ska få se alla problem lösa sig lite i taget. Vi är bra på att hitta lösningar ihop så jag är säker på att vi kommer dit även om det känns lite hopplöst ibland. Jäkla pengar att vara ett ständigt bekymmer. Inte särskilt upplyftande ju.

3 kommentarer:

  1. Har ni kollat med vigselförrättare i Linköping och Norrköping vad priset skulle ligga på om ni gifte er någon annanstans än i kyrkan eller rådhuset? Det där skiljer sig nämligen från kommun till kommun. Det blir ju heller inte svindyrt per automatik bara för att man inte är i en kyrka.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Jag vet precis hur du känner dig. Vi hade väl inte den starkaste ekonomin när vi planerade vårt bröllop och många gånger (väldigt ofta) oroade jag mig så att jag mådde riktigt dåligt. Det kan vara bra att oroa sig lite, men låt det inte bli gigantiskt. Det kommer ingen av er må bra av. Jag är säker på att allt kommer lösa sig och att ni två kommer bli riktigt nöjda med resultatet. :-) Om det finns något som jag kan hjälpa till med (tips eller liknande) så ställer jag gärna upp.

    SvaraRadera