lördag 28 april 2012

Det där med håret på huvudet...

Det verkar finnas en otrolig fascination för det där med hår och frisyrer. Jag är själv inte det minsta oskyldig, tro inget annat... Denna fixering vid långt, kort, mörkt, ljust, lockigt, rakt hår. Jakten på det perfekta håret och avundsjukan(?) på de som har det "bättre".


Jag har själv en väldig tur när det gäller mitt hår. Det växer fort och har en väldigt bra kvalité. Mitt hår är starkt helt enkelt. Trots att jag misshandlat det med hårfärg och konstant glömmer att det borde toppas för att må som bäst. Sist mitt hår klipptes ordentligt är mer än ett år sedan, när det klipptes kort, och sen dess har jag ansat lite i nacken under tiden det växte ut för att undvika hockyfrilla och luggen har fått några omgångar. Resten är orört och mitt hår är inte slitet alls.  Vilket är nice för mig, men inte borde spela så stor roll för andra.

Ändå är det första man får höra när man säger något sådant att man säkert "tar väl hand om det annars" eller "men det är nog slitet ändå och borde toppas".  Som att man ljuger för att man råkar ha tur med något. Helt ärligt så tror jag de flesta tar bättre hand om sitt hår än vad jag gör... Jag tvättar och borstar det om jag kommer ihåg, toppar det inte och har det uppsatt jämt. Det som skulle vara bra som jag gör är väll att jag tvättar håret sällan, sköljer länge för att få fort allt schampo och balsam och lufttorkar håret 90% av gångerna jag tvättat det. That's it. Tror alla fixar det. Vilket gör "argumenten" märkliga. Som att vissa har behovet av att neka andra något positivt för att de inte har samma tur.

Kan enkelt säga att jag "betalar" för min fina hårkvalitet på andra sätt. Jag har till exempel väldigt torr och känslig hårbotten och till och med min frisör har sagt att mitt hår är svårt att skölja ur. Det är därför jag är så noga med att skölja mitt hår länge till exempel.


Man jobbar ju med det man har oavsett hur man föredrar att ha sitt hår. Just nu vill jag att det ska växa fort, fort och flätar det mer än har det i toffs. En slarvig knut eller hästsvans har varit min grej mer än något annat innan det. Jag velar fram och tillbaka över hur jag vill ha min lugg. Det växer i alla fall och jag klagar inte. Gnäller inte på att jag är avundsjuk på andras svall eller inbillar mig att mitt hår ska bli supertjockt och naturligt vågigt med tiden. Jag är okej med att andra har "finare" eller "bättre" hår än jag. Jag kan beundra andra för deras styrkor både psykiskt och fysiskt faktiskt.

Vad jag vill säga med det här? Det är spännande att lite hår kan vara så intressant och skapa så mycket känslor. Det är märkligt hur positiva egenskaper, även de minsta och mest obetydliga, ska förminskas och bortförklaras. Det är min tanke angående frisyren idag.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar