Vad smart jag är

Jag sprang omkring på stan igår och inhandlade lite saker till utbildningen. Ja, akvarellfärg och sudd och skissblock... Så funderade jag över varför jag inte får några kommentarer på bloggen längre. Lite trist ju. Fast det kan ju vara en fördel om man faktiskt bloggar! Det finns ju ingenting att kommentera just nu. Så disträ är jag. Försöker skärpa mig, men det är mycket nu som du vet. Varje ledig stund går till att göra så lugna och hjärndöda aktiviteter som möjligt bara för att jag inte ska gå in i den berömda väggen såhär direkt.

Daywievs har uppdaterats mer flitigt så de som följer mig där har koll på att vi fått utökning i familjen igen. En liten vit ulltuss springer omkring och hoppar på Bus, välter saker, sover bakom Balthazar, väcker en på natten med ett superspinn och piper om mat och vatten. Det lutar åt att han kommer få heta Pysen, men helt bestämda är vi nog inte än... Ett bättre inlägg om honom kommer när jag får tid, så mycket kan jag i alla fall lova!

Och vad gäller utbildningen so far... Det enda jag inte gillar är att jag inte visste om det här tidigare. Så härligt att få inspireras och utmanas! Jag känner mig lyckligare än... Ja, kanske någonsin? Det är svårdefinierat!