Man har ju varit piggare...

Det märks att jag har gått från noll till hundra kan man säga. Jag är ganska trött. Samtidigt kan jag inte säga att jag direkt klagar... Det är faktiskt grymt skönt att göra massor saker igen och jag gör ju bara saker jag vill göra. Det är tröttheten som är mindre positiv. Fast den lär ju lugna sig ju mer kroppen vänjer sig. Så det blir ju bra.

Dagens i-landsproblem är det där med matvanor. Fram till nästa lön (nästa torsdag tror jag minsann det är) har vi det inte jättegott ställt och all hjälp jag fått går åt oerhört fort när man reser. Mat att ta med eller köpa på vägen blir sekundärt och dessvärre gör det att jag vissa dagar knappt får i mig någon mat. Åker jag tidigt till Norrköping kan jag oftast inte äta frukost (korkade kropp att må illa av mat så tidigt) och det innebär att jag inte kan äta igen förrän vid 15-16 beroende på när jag kommer hem. Hade vi haft matvaror att göra vettiga mackor eller en enkel bulgursallad eller så hade det så klart varit annorlunda.

Det hjälp jag nämde för några rader sen har gått direkt till snabbmat för att jag varit så hungrig att jag knappt orkat stå upp och skulder och vid ett tillfälle (tisdags) skämde jag bort mig med mat och dricka på Världens för att få umgås och skratta med Sessan och AH... Kanske dumt i efterhand (ur en ekonomisk synvinkel särskilt) men något jag behövde för att inte bli knäpp.

Sjukt glad att matproblemet bara är tillfälligt kan jag lova! Och jag klarar ju mig. Det är bara lite tjurigt ibland så att säga. Över lag är jag ju lycklig över allt som händer ändå. Och över de underbara människor jag har runt mig! Tack för att ni finns!

Published with Blogger-droid v1.7.4