Långt inlägg om yta

Jag pratar faktiskt inte så ofta yta med mina vänner, även om det händer. När jag var yngre så gjorde jag det mer tror jag... Jo, jag är nästan helt säker. Då när man fortfarande försökte pressa sig in i den där mallen utan att förstå (även om man ju visste egentligen) att mallen inte var absolut och ofta inte det som gjorde en intressant i vilket fall. Komplex pratades om och vändes på, ömma punkter trycktes hårt på så att någon annan kunde få känna sig lite bättre. And so on and so fourth... Jag misstänker, tyvärr, att de flesta varit med om de här grejerna. Och till viss del känner jag fortfarande ett tvång att passa i den där mallen. Jag kommer kanske aldrig kunna vara helt nöjd med mig för att mina vänner, bland andra, varit så oerhört duktiga på att peka ut vad som är fysiskt fel med mig. Vi har lärt oss att bortse från personlig smak. Det är tryggare om man bara följer mallen, helst så ska ju också ens smak följa mallen. På så sätt kan ingen titta snett på en och tycka att man är konstig.

Saken är den att om det bara fanns ett enda facit för vad som var attraktivt så skulle många, nästintill alla, vara helt utan partner. Det är så oerhört få människor som faller inom ramen för vad exempelvis media visar som det "ultimata utseendet" att de flesta utav oss aldrig skulle passa in. Jag skulle inte det i alla fall. Nu pratar vi ju dessutom bara utseende, eftersom det är det som hela tiden sätts i fokus, personlighet är tydligen inte viktigt (har aldrig hört någon må dåligt över sin fula personlighet i alla fall). Allt är yta och ingen passar in. Inte egentligen.

Sen så kan jag absolut hålla med om att symetri är något som de flesta av oss uppskattar. Men att uppskatta en människas symetriska drag är inte det samma som att attraheras av dem. Jag kan tycka att en tavla eller vas eller hatt kan vara estetiskt tilltalande utan att vara attraherad av dessa ting. Det har helt enkelt inte med attraktion att göra. Klurigt va?

Om man ser sig om så kommer man se flera personer som man själv inte finner attraktiva, på ett eller annat sätt (för egen del så har jag mer svårt att förstå hur någon kan attraheras av någon som beter sig illa än något annat), som är i olika relationer. De är alltså allihopa attraktiva för någon annan, oavsett om de passar i samhällets mall eller inte. Börjar du även titta på dig själv och fundera över vad du finner attraktivt, på riktigt så att säga, så kommer du nog märka att det du vill ha inte heller passar helt i den där mallen. Mallen för vad du vill ha och vad du tror att andra vill ha skiljer sig gissningsvis också en hel del, i alla fall om du påverkats lika mycket som jag av samhällets normer under uppväxten.

Ju mer jag inser det här, desto mer ledsen blir jag. Jag blir glad också, glad att jag inte tänker på samma sätt och att jag kan strunta i att jag inte är "perfekt" åtminstone de flesta dagarna i veckan. Men ledsen. För jag tänker att om jag har blivit så påverkad av det, om jag mått så dåligt av det och det fått mina vänner (och fiender) att fortsätta spä på mina som sina komplex... Om bröst, midja, rumpa och ett "fint" ansikte är så viktigt... Vad gör det med andra människor då egentligen? Finns det människor som mår bra av det? Och varför, varför fortsätter vi göra så här mot varandra?

Jag skulle nog kunna skriva en hel uppsats.. Men jag tror att det kanske är bättre att låta tankarna pysa då och då, för det blir lätt rörigt. Det finns så många små spår och vägar man kan gå vidare på och tanken med det fantastiska i hur fel idealen egentligen är när det kommer till det verkliga livet börjar förlora fokus i det här inlägget. Trots att det är så. Trots att det med största sannolikhet är så. För vi attraheras av olika saker (små bröst, stora magar, platta rumpor, fötter, händer, en viss typ av profil kanske) och det är så mycket mer än bara ytan som egentligen spelar roll när det väl kommer till attraktionen. Den vackra ytan spelar ingen roll om det inte finns någonting innanför skalet. Men även där är det olika vad vi faller för. Något som faktiskt är viktigt att komma ihåg.

Nu ska jag sluta. För den här gången.