...

Det börjar bli sent, för vissa är det redan sent visserligen men jag brukar inte somna än, och jag ligger i ett rum som bara lyses upp av tv'ns flimrande och min iPad. Bredvid ligger J-man och Bus slumrandes och kramandes. Vid fotändan av sängen hummar en fläkt. Det är mest av allt behagligt. Skönt. Jag tänker på hur bra jag egentligen har det.

Det är ett tag sedan nu sedan jag skaffade twitter och jag är en ganska dålig twittrare om jag får säga det själv. Jag skriver sällan något av värde, mest re-tweetar jag smarta, bra, dåliga, chockande, på-annat-sätt-värt-att-föra-vidare saker som andra skrivit. Jag bidrar inte så mycket. Men däremot så läser jag. Jag läser dagligen och ofta läser jag mycket. Jag lär mig hela tiden nya saker och det är nog det jag ändå älskar med twitter trots allt. Tillgång till så mycket olika åsikter och erfarenheter, kunskap och okunskap på en och samma gång. Ofta obekväma sanningar och nya insikter. Det är fantastiskt på många sätt. Om man vill lära sig något i alla fall. Och det vill ju jag. Hela tiden.

Ibland vill jag bara stänga ner. Avsluta kontot och blunda för hur vissa saker fungerar i världen. Det gäller alla sociala medier. Ibland blir jag trött. Men jag kan inte riktigt. Jag är beroende av att få lära mig mer, se någon form av utveckling någonstans, åt något håll. Och så finns det ju glädje i de där små bokstäverna på min skärm också. Emellanåt. Glädje. Och så mycket kärlek människor emellan. Stöd som kanske inte alltid hade funnits i den egna bekantskapskretsen, skrämmande nog. Andra människor på andra platser som ser och förstår och stöttar. Lite hopp om mänskligheten mitt i all misär.

Och vad vill jag säga med det? Inget särskilt. Bara lufta några tankar. Jag känner mig rätt tacksam som kan ligga i en stor och skön säng med den jag älskar bredvid mig och ha tillgång till hur mycket information som helst. Att jag kan ligga här och ha som enda problem att det är lite varmt när fläkten vänder sig ifrån mig, eller att maken petar på mig i sömnen när jag skriver. Att jag kan nå ut till vem som än väljer att klicka in sig på min sida med en fingerrörelse.

Fy fan vad bra jag har det.