Good for me och det

Eftersom jag är som jag är så har jag fortfarande inte avslutat yogasockorna trots att det inte är sådär jättemycket kvar på dem nu. Förvisso så är väl hela grejen med att de är olika hårt stickade och att jag är lite tjurig över det en faktor i det hela... De blir säkert bra ändå, men jag vill ju så klart att de ska bli perfekta direkt även om verkligheten väldigt sällan fungerar så. Jag har även påbörjat ett mönster (improviserat) på en tröja, men det känns inte så roligt just nu så den ligger påbörjad och orörd sedan en tid tillbaka. Istället stickade jag en mössa till J-man med hans bandlogga på. Det var innan jag fortsatte på och slutade med yogasockorna dock.

Så jag har lite projekt som känns lite motiga. Hur jag löser det? Köper garn till ett nytt projekt så klart! Jag gick med i ravelry för ett tag sedan och där finns en uppsjö av olika gratis- och köpemönster i olika svårighetsgrad för den som är intresserad. Så jag tänkte göra denna.

So far.
So good.
So pretty.

Mest troligt kommer även detta bli tråkigt om ett tag. Jag ska liksom sticka nästan en meter slätstickning och när ett varv tar någonstans mellan tio och femton minuter att sticka (det är ändå 172 maskor och jag är inte supersnabb även om jag hoppas bli det någon gång) så riskerar det att bli... Långrandigt. Men jag är väldigt nöjd än så länge. Den "mönstrade" kanten var en helt ny teknik för mig, vilket var roligt, dock är det en väldigt enkel teknik. Väldigt tjusig tycker jag! Och ett vackert garn gör ju så klart att det känns roligt det med. Hoppas att jag orkar få klart den innan sommarn i alla fall. Det bör inte vara helt orealistiskt om jag inte lägger även denna ifrån mig. Jag ser mig själv som en envis person, men jag har mina svagheter så klart. Jag undrar om det inte är rädslan för att misslyckas som ställer till det för mig här? Kan också vara någon form av separationsångest. Jag är inte säker.

Garnet hittade jag för övrigt på adlibris efter ett tips i en grupp jag är med i på Facebook. Jag visste inte att de sålde garn ens, har bara kopplat ihop adlibris med böcker. Just då var det i alla fall rea och jag fyndade mitt första ullgarn. Merino till och med. Som jag mest hört om innan, men inte lagt en krona på, här hemma finns mest acryl. Det är jättemjukt och jag tror att det kommer värma alldeles utmärkt! Misstänker att jag kommer köpa mer i framtiden. Det var inte superdyrt ens till ordinarie pris liksom. Men vi får se. Just nu är det köpstopp i vilket fall. Det kan ju vara bra om jag gör slut på en del av det jag har hemma först.

På tal om glasögon

Typ i alla fall. Jag har nämnt det.

Sist jag var hos optikern, för alldeles för länge sedan när de krånglade en massa med mina glasögon, så minns jag att jag blev bemött med viss... Skepsis? Jag nämnde att jag hört att man borde kolla sin syn ungefär vart annat år om man har synfel och fick genast höra att "så mycket kan det inte förändras på två år", men det kunde det. Det var nämligen nästa mening som kom ur hens mun. Att "oj, det kunde det visst". Inte en stor grej så klart, men jag kan nog känna att man inte behöver säga något alls till kunden i det läget. Jag var ju där och spenderade pengar liksom. Hade det varit så att det inte var någon förändring så hade hen, om hen velat vara snäll, kunnat säga att jag nog kunde vänta längre mellan besöken om jag ville bara. När jag sedan visade vilken typ av bågar jag var intresserad av sa hen att de nog inte skulle passa på mig utan att jag provat. Hen hade naturligtvis fel. Vilket hen erkände. När jag provade ett par mer "neutrala" bågar efteråt så tyckte hen att de jag tittat på först passade mig bättre ändå. Det var också dem jag köpte i slutändan.

Inte piggas i stan, men det blir så när man är lite mindre kry.
It happens.

Det bemötandet, att liksom känna mig ifrågasatt i onödan, tillsammans med det faktum att de lyckades krångla till min order så jag fick vänta extra länge gör att jag inte är så sugen att gå tillbaka till just den optikern igen. Jag fick givetvis rabatt på glasögonen som lite "plåster på såren" typ, men det kändes faktiskt inte okej ändå. Just när jag fick dom kändes det helt okej i och för sig... Men det var mest för att jag var så glad att slippa spänningsvärken jag gick med. Så här i efterhand känner jag att det inte var värt det ändå. Det blir att hitta en annan optiker. Vore dessutom nice att ha en optiker som byter ut glasen i bågarna om man vill behålla de man har, en tjänst som jag letat efter hos min nuvarande optiker men inte hittat. Bågarna är ju inte den största kostnaden alla gånger, men ändå. Det är ju inte heller säkert att modellen jag trivs med finns kvar om jag inte vill byta. Har dock inte forskat på om det finns optiker som gör sådant ens. Men det är väl dags då.

Nu kommer jag förmodligen inte springa till optikern på en gång i alla fall. Det ligger inte riktigt i budgeten och känns inte akut än. Men det kommer behövas. Till slut.

En vanlig jävla pensel

Flytande eyeliner är en grej. De flesta stora sminkmärken har en hård liten tipp som ska "underlätta" applicering. En tipp jag aldrig förstått mig på. Visst har även jag försökt intala mig att den skulle vara lättare att arbeta med, men det är helt enkelt inte sant. Inte för mig. Det enda som jag trivs med är en vanlig jävla pensel.

Jag lärde mig lägga flytande eyeliner på teatern. Där hade vi pensel och eyeliner på kaka, vilket finns att köpa på vissa ställen nu med tror jag. Det är ett tag sedan jag var runt i olika butiker och letade. Till bröllopet köpte jag en pensel som jag doppade i en burk med flytande eyeliner som kom med fel tipp. Detta för att personalen i sminkbutiken inte kunde hitta en enda jävla flaska som kom med vanlig pensel som applikator. Riktigt när det slutade vara standard vet jag dock inte. Däremot är jag inte förtjust alls. Särskilt när det enda tipset jag fått har varit att köpa dyrare smink. Typ Face Stockholm ska ha flytande eyeliner med pensel. Till slut, flera år senare, vände jag mig till internet.

Ja! Det finns! Jag hittade en flytande eyeliner med en vanlig jävla pensel för ett rimligt pris till slut! Det finns dyrare modeller också så klart, på samma sida (http://www.lyko.se/), men jag tycker inte att dyrare nödvändigtvis är bättre och dessutom så använder jag inte smink så ofta att det ska kännas värt att lägga några större summor. Fina smala linjer blir det i alla fall! Lite mascara och jag är färdig. Fast inte idag. Idag provade jag bara och konstaterade som många gånger förr precis det jag redan skrivit om och om igen i denna text:

Det är bättre med en vanlig jävla pensel.

Small recap

Just i den här stunden har jag varit 31 år gammal i fem dagar. Jag har druckit mitt morgonkaffe, vilket hände runt sjutiden, sett Mirrors på Netflix och filat ner naglarna på ena handen. Jag har också satt igång min laptop för första gången på ett par månader. Den står på vardagsrumsbordet och ser ganska glad ut trots uppehållet. Själv är jag rätt glad jag med. Lite lagom disträ mest. Kissnödig och törstig. I valet och kvalet angående om jag ska ta en kopp kaffe till även om jag nästan aldrig dricker mer än en kopp per dag.

Jag ska fila ner naglarna på andra handen också. Eventuellt ska jag fila lite till på den som redan är klar. Jag gillar fortfarande korta naglar, det underlättar vid handarbete och jag inbillar mig fortfarande att jag ska ta tag i gitarren någon dag. Jag har också tänkt att jag ska ta bort allt gammalt nagellack och måla helt nytt så klart. För det är sådan jag är.

Av helt uppenbara skäl så var min födelsedag detta år oerhört mycket bättre än förra årets katastrof. Istället för sjukhusvistelse i annat land blev det en lugn dag hemma där gästerna fick dyka upp lite som de ville. Jag hade bakat, så klart, och det verkade som att det var uppskattat. Det blev till och med lite presenter trots att jag inte alls förväntat mig det! Väldigt uppskattade sådana till och med! Zelda-boken lästes ut redan morgonen efter och Darth Vader-kramisen ser på Netflix med mig nästan hela tiden.

En gnutta förvånande är att jag verkar börja intressera mig för smink igen. Inte för att det skulle vara så märkligt att jag intresserade mig för det egentligen, smink är ju kul, men det var länge sedan jag brydde mig om sådant alls. Ansiktet alltså. Men det går väl i vågor sådant där.

Såg nya Star Wars på bio runt jul och var nöjd med upplevelsen. Vi skippade 3D eftersom det för det mesta faktiskt är rätt jobbigt för ögonen, sen om det är för att jag är "gammal" nu eller något annat gör det samma. Däremot så är det nog mer än dags att göra en ny synundersökning. Någon rekommenderade vart annat år någon gång och det var en stund sedan den gränsen passerades.

Sjöng karaoke på julafton så klart. Det är ju tradition vid det här laget.

Har fortsatt bråka med hälsan. Det är ju oerhört mycket bättre än det var för ett år sedan så klart, men min kropp är en bråkstake och det tar tid. Så det är ju en väldans tur att jag är envis och har en ganska stor portion tålamod. Visst finns det mer än en stund då det känts som att både ork och tålamod tagit slut, jag är ju inte mer än människa, men det kommer tillbaka varje gång. Till slut blir det bra igen. Det har jag bestämt.

Yogasockorna börjar äntligen bli klara också. Repade upp den första då den var för lös i toppen och jag inte visste hur jag skulle lösa det. Så jag började om. Skaffade ett extra sett stickor i samma storlek och stickade ifatt. Upptäckte att jag stickat ännu hårdare och kände hopplösheten och frustrationen en stund. Men så bestämde jag mig för att sticka några extra varv och göra det bästa jag kan av det halt enkelt. Skillnaden är inte lika stor denna gång och jag tror att det kan fungera. Nästa par, när jag får energi och ork till det, kommer stickas samtidigt i alla fall. Mindre risk för bråk då. Ska dock införskaffa fler stickor i bambu till dess. De senaste blev i metall just för att det var de som fanns och det känns i rygg och axlar. Det är viktigt med pausar då. Långa pausar ibland. Tur att det finns annat att göra emellan om man vill.

Katterna är lika jobbiga och underbara som vanligt. Pysen får sitt kortison varannan dag och är lite rund men verkar annars väldans nöjd med sin tillvaro. Bus är bara olycklig när han inte får gå ut i kylan eller får plats i knät för att det ligger något annat, exempelvis en stickning, där. J-man jobbar som alltid, men är ju hemma varje kväll och har hittat de rutiner som passar honom bäst just nu. Han ska även vara med i Livekarusellen med två band, vilket ska bli riktigt roligt! Första spelningarna är redan på lördag i Norrköping och jag hoppas att jag kan ta mig dit och heja på!

Typ så.

Definitivt dags

Vi har ju en liten vit katt som egentligen är ganska stor. Ibland, definitivt oftare än vad som är okej, är han en ganska jobbig katt. Krafsar på dörrar mitt i natten och sådant. Öppnar skåp och tar plats där ha absolut inte ska vara.Är jävligt störig helt enkelt.

Värst är att det bästa sättet att få honom att sluta är att ignorera honom. Så fort han får uppmärksamhet, även om det är i form av skrik och vattenspruta, så har han vunnit. Han får uppmärksamhet. Precis det han velat ha hela tiden. Det är inte helt lätt när man bara vill sova kan jag lova, men det är bara att kämpa. Ibland misslyckas man. Men så får man försöka igen. Jag misstänker att anledningen till att han börjat igen är för att vi satt tejp på garderobsdörrarna så han ska sluta gå in där. Dessutom vill han gärna vara inne i "kontoret" då datorstolen är en favoritplats, men där vill vi inte ha honom. Ett rum utan katthår är ju faktiskt rätt trevligt.

Tejp överallt kommer så klart inte fungera i längden dock. Så det är dags att barnsäkra, eller kattsäkra om man så vill, lägenheten. Ännu mer nu när han kommit på vart soporna finns och att han kan komma in där. Bråkstake...

Tejp i morrhåren går ju också... Han försöker i alla fall.

Härliga i-landsproblem

Minns du de där yoga-sockorna som jag började sticka på för typ nästan ett år sedan? Jag var nästan klar med första när jag plötsligt slutade. Till viss del för att jag hade ont i handlederna så klart, men jag började inte igen när det gått över. Det blir så ibland. Separationsångest från mitt eget arbete eller något. Jag vet faktiskt inte. Inte helt ovanligt när det kommer till mig dock.

So pretty though.

Men det är inte dagens fantastiska i-landsproblem. Dagens fantastiska i-landsproblem är att jag har bestämt mig för att repa upp en del och göra den bättre och behöver en virknål i storlek 3.0 för att göra detta. Jag vet inte vart jag har lagt virknålarna. I och med flytt och det du vet. Den enda virknålen jag lyckats lokalisera är 4.5 stor och därmed inte vad jag tänkt mig. Jag tror att den säkert fungerar utmärkt för ändamålet förvisso. Men du vet kanske hur det är... Man vill ha det på ett visst sätt ibland. Bara jag antecknar noga så att jag använder samma när jag kommer dit på nästa benvärmare blir det nog bra.

Jag kommer köra på det.

Nästa i-landsproblem är att jag har fått byta kalender på telefonen för att kunna dela kalender med maken. Byta app alltså. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det... Men jag vänjer mig nog.

Aldrig nöjd (ja, det är håret igen)

Jag har inte tvättat mitt hår på åtta dagar. Jag har duschat emellan och sköljt det med vatten, men inte tvättat det och kanske kan jag skylla de senaste dagarnas tankar på det. Att det är mindre fräscht det vill säga.

Jag tänker ju ofta på längdens vara och inte vara. Oviktigt för alla utom mig givetvis. Men jag tänker på det. Och de senaste dagarna har jag tänkt mer på det igen. Hur trött jag är på mitt hår. Att det är i vägen och jobbigt. Att jag alltid har det uppsatt och hur onödigt det känns. Samtidigt är det äntligen så långt att jag tycker om hur det ser ut utsläppt igen. Det var liksom ett tag sedan. Men typiskt mig att vilja ändra något jag precis börjat trivas med. När det kommer till mitt utseende då. Avskyr förändringar runt omkring.

Trött person och oborstat, otvättat hår.

Tänker att jag kanske bara vill ha ett snabbt resultat eftersom det mesta andra tar tid. Men jag vill ju ha långt hår på bröllopet nästa år så det kommer få vara kvar tror jag allt. Annars blir det ju inte långt hår då. Det här har tagit närmre två år liksom.Inte superlång tid, men mer än ett år obviously. Har kikat ut en frisyr jag är sugen på i alla fall. För det är sådan jag är. Sparat bilden så att den finns till när det är dags. När det nu blir. Kan bli om en vecka, kan bli om ett år. Oavsett vad jag tänker nu. Jag kör på vad som känns rätt för det mesta. Lite nyfiken på hur jag ser ut i kort hår när det är min naturliga hårfärg också. Färg kan göra en väldig skillnad. Sen är det ju inte säkert att just den frisyren jag tittat på passar mitt ansikte och hår bäst, men det är något att utgå ifrån.

Önskar verkligen att det gick att byta frisyr med en fingerknäppning. Det skulle göra det så mycket lättare! Min favoritfrisör jobbar inte längre så nu har jag ingen som jag verkligen litar på och som vet hur jag funkar att prata med om det heller. Nämnde säkert sist att frisörer gärna tittar på mig som att jag vore från en annan planet när jag säger "lättskött" och menar det. Flera jag känner fönar sitt hår, använder hårsprej och volymprodukter, locktång eller annat relativt regelbundet. Men inte jag. Jag lockar håret ibland, om det är typ Halloween eller något annat speciellt eller om jag verkligen inte orkar tvätta håret just då så använder jag kanske hårsprej. Torrschampo har jag även provat nu. Helt okej. Lite oftare stylade jag håret när jag hade kort i och för sig. Jag vet inte. Har svävat iväg igen.

Vill ha kakan och äta den. Typ så kan vi sammanfatta.

Lite i taget händer det

I lördags gick flyttlasset och nu bor vi på en ny plats. Fortfarande nära stan, men så att det känns som att en cykel faktiskt vore bra att ha ändå. Kikar lite på det, men det är inte vad jag ska prata om just nu. Let's talk flytt!

Den som följer mig på instagram har ju redan lite koll. Jag har uppdaterat där en del de senaste dagarna. Lagt upp bilder på hur mycket grejer vi har och visat balkongen, sovrummet och köket lite grann. Vi hade en massa fina människor som hjälpte oss över med allt så klart. Hela Flush (bandet, de finns på spotify), svärfar och så svågerns flicka så klart. Svärmor hjälpte till i gamla lägenheten och städade. Vi har en himla tur som har så fina och hjälpsamma människor omkring oss! Det är mycket kvar att göra så klart, men köket ser ut som ett kök och är nära klart och sovrummet lika så. Vardagsrummet är rörigt som sjutton, men går att vara i och "kontoret" är ett totalt kaos som man knappt kan gå i alls. Just nu alltså. Men på tre dagar så tycker jag att det hänt en hel del faktiskt! Just nu tar jag lite paus och funderar över hur vi bäst börjar med vardagsrummet. Det kommer inte bli helt klart på ett tag det heller, men någonstans måste man ju börja. Så det känns beboeligt i alla fall.

När jag ser hemmet växa fram så tänker jag ofta på allt vi vill byta ut i lägenheten. Så klart. Vi vill ju ha det på ett visst sätt och det kommer inte bli så med de möbler vi har nu oavsett hur mycket ordning vi får.

Mest av allt vill vi ha en ny soffa. En större soffa. En sådan där u-soffa helst av allt.. I förra lägenheten passade våran lilla in mycket bra. Bättre än den stora innan (även om den var trevlig den med). Men här får vi plats och det känns som att det är bra mycket större chans att vi tar över folk och då är det bra om de får plats. Även soffmys bara för oss två blir ju bättre med en större soffa faktiskt.

En ny säng är det också dags för. Helt klart. För länge sedan förmodligen. Men det kommer när det kommer. Vi ska ju ha råd också. Lär bli samma modell igen, storleken är precis lagom (160 cm bred).

Bokhyllor! Riktiga bokhyllor till alla böcker. Vi har ju hyllor att ha böcker i, men de är så djupa att det mest är ett stort gap bakom böckerna som står outnyttjat förutom när en katt får för sig att tränga sig in och sparka ut lite böcker. Vi har även funderingar på någon form av vitrinskåp att ha finare glas och porslin i, men vi får se hur det känns och vad vi känner att vi får plats med så småningom.

Utemöbler till balkongen så klart. Vi har numer en väldigt stor balkong. Den är som ett extra rum ungefär. Vi kommer kanske inte kunna nyttja den hela året även om vi skaffar infravärme (ja, vi har planer på det, men det är ingen prioritet), men det kommer bli fantastiskt varma sommardagar och kvällar. Vi tänker oss en soffa och bord där ute. Kanske en elgrill också. För visst får man ha sådana på balkongen? Vi får kolla upp det först. Det blir mys oavsett. Nät hoppas vi få upp rätt snart dock. Katterna med så klart. De vill kunna vara ute!

Det är väl typ det egentligen... Har fortfarande mycket kvar som sagt och vi kommer nog på mer saker på vägen. Hur vi ska möblera "kontoret" när vi väl kommer så långt känns just nu som ett stort mysterium till exempel. Det kan ju bli så att vi behöver byta ut eller köpa till en hel del för att få det att fungera. Men det är ett problem för en annan dag. Just nu trivs vi trots röran och känner tålamod. Det kommer bli så himla fint här hemma.

Sy elastisk söm för hand

Vi håller ju på och packar inför flytten nu, helgen 22-23:e kör vi, och därför är det lite kaos här hemma. Vissa saker är nedpackade, andra ska strax bli och vissa får vi vänta med. Det är ju så när man ska flytta hur man än gör. Rörigt.

I vilket fall så var vi på en powerwalk i Rydsskogen igår. Av någon anledning kändes det som en bra grej helt enkelt och det var faktiskt väldigt skönt. Vad som var något mindre skönt var att jag återupptäckte ett hål i mina byxor. Det var på låret så jag gick inte runt och visade bakdelen för träden eller något annat pinsamt, men ändå. Det är ett par av mina favoriter, så lagning kändes ju på sin plats. Lyckligtvis har J-man lite t-shirts som han inte längre behövde. Precis rätt material och färgen stämde den med. Nästa problem var att jag inte är direkt sugen på att plocka upp symaskinen och röra till det ännu värre här hemma just nu. Tyget är ju stretchigt så en maskin är så klart att föredra, men jag tänkte som så att stretchiga sömmar måste ju gå att sy för hand också. Det är ju bara så. Google brukar kunna hjälpa till.

En video fann jag. En endaste. Ingen hemsida eller blogg, ingen enkel tutorial med bilder. En video. Lyckligtvis förklarar hon väldigt bra i videon och det verkade inte det minsta svårt faktisk. Yay för Google! Och ännu mer yay för Youtube eftersom det var där jag fann den.



Efter lite vidare efterforskningar så verkar det som att sömmen heter "flätsöm" på svenska och används mer som dekoration och inte som elastisk söm egentligen. Men funkar det så funkar det och det gör det. I alla fall för mitt ändamål just nu. Jag får lappa snyggare i framtiden. Viktigt är det dock att inte dra stygnen för hårt så klart.

Min söm är långt ifrån perfekt. Jag tog dessutom den tråd jag hade tillgänglig, vilken är en extra stark och lite tjockare tråd, vilken inte egentligen var helt ideal. Det faktum att jag också sydde med dubbel tråd förenklade inte direkt, men nu gjorde jag så och det är inte mer med det. För att vara min första gång så är jag nöjd. Det är klart underskattat att sy för hand. Det känns liksom som att man gör något på ett helt annat sätt. Men det tar också längre tid och är man inte både tålmodig och noggrann blir det inte lika snyggt. Så jag kommer inte ge mig på några större projekt för hand framöver tror jag inte direkt. Bra att kunna hur som. Det tror jag att flera kan hålla med om.

Såhär blev min ganska ojämna söm. Komplett med katthår givetvis.
Fortfarande nöjd.

Nu blir det en välförtjänt dusch och sedan är det packning på schemat. AC'n ska få arbeta lite också nu när det är varmt igen. Tur att vi har den!

Det närmar sig långsamt...

Nu är det i alla fall klart att vi flyttar i september. Alltså nästa månadsskifte. Det känns som en evighet! Men det blir nog ganska lagom egentligen. Vi har mycket saker att packa och rensa innan det är dags. Längtar tills det är klart. Jag hatar att flytta. Tycker att jag gjort det tillräckligt. Samtidigt så är det förmodligen inte sista flytten i livet så klart. Vi kanske vill ha något större ändå till slut eller så kanske vi vill flytta till hus även om jag fortfarande är lite skeptisk till just det. Det finns massor tid att bestämma sig på i vilket fall. Hela livet faktiskt! Och vad som sker på vägen vet vi ju inte än.