Tuffa perioder kräver arbete

Ibland går man igenom jobbiga perioder. Det kan vara så att det är mycket som händer på en gång till exempel, saker som var för sig går bra att hantera men som tillsammans blir jobbiga. Eller så kanske det är en stor händelse som skakar om ens tillvaro. Hur som helst så efterföljs de här perioderna av en tids arbete, för att hantera och gå vidare.

Nu har jag (vi) haft en sådan där jobbig period. J-man har rest mycket och jag har samtidigt haft mycket att göra också. Två trötta och på olika vis utarbetade människor som inte haft möjlighet att stötta varandra på samma sätt som vi brukar. Två människor som behöver vila och få tid för varandra. Tid att kramas, stötta, kräkas frustrationer och börja bygga (fortsätta, men du förstår poängen) vidare igen. Det är jobbigt. Samtidigt är det så galet skönt att veta att vi är två som alltid går åt samma håll. Någon snubblar, den andra hjälper den upp. Ibland snubblar båda och då tar det lite längre tid att ta sig upp igen, men upp kommer man.

Så här kan det för övrigt bli när maken får tag i kameran.

Helgen som precis varit var den första på alldeles för länge som vi hade ihop, bara vi. När enda tiden man har (särskilt J-man) att umgås med vänner är helgerna så bokas de upp så fort att man inte alltid kommer ihåg att vår egentid också är viktig. Men nu kommer han inte resa lika mycket igen och då kommer vardagskvällar kunna vara för oss igen. Vissa av dem i alla fall. Och så börjar arbetet. Snart är det bara en jobbig period som vi knappt minns.

Kan ju understryka att vi inte har eller haft några så kallade äktenskapliga problem bara för att vi haft det tufft en period. Bara för att undvika missförstånd alltså. Att vara utarbetade på varsitt håll och sätt är allt det handlar om, och det vet du ju hur kul det är gissar jag.

Mest av allt är jag bara jävligt glad över att vi är ett team som samarbetar så mycket vi bara kan i alla lägen. Det är så det borde vara.