En lugn stund

Idag är det ett år och en månad sedan J-man gick ner på knä och bad mig bli hans fru. Det är också två månader kvar tills jag blir just det. Det är fortfarande mycket att göra. I ärlighetens namn är det så att det bara blir mer och mer att göra ju närmre man kommer. Vissa saker kan man inte göra tidigare, andra dyker inte upp förrän det närmar sig. "Just det, det där måste vi fixa också", är inte en helt ovanlig tanke. Så är det ju oavsett vilken typ av tillställning man planerar egentligen, i alla fall när det är en tillställning av det lite större slaget.

Vi har spenderat hela dagen med varandra. Träffat fotografen, som för övrigt är awesome (annars skulle vi ju inte valt honom liksom), uträttat ärenden och bara varit vi. Skrattat och pratat och struntat i det andra en stund. Bara njutit. Nu på kvällen är han iväg med grabbsen och ska på konsert i stan. Jag var också välkommen men kände att jag behöver vila lite istället. Näsan rinner och halsen känns sådär lite torr, huvudet har värkt i flera dagar... Så jag vill inte riskera att bli sjuk på riktigt. Bättre att vara försiktig. Dessutom var det sjukt länge sen J-man hade en kväll med grabbarna, så jag tycker han ska passa på. Även om de gärna hänger med mig med så blir det ju ändå lite annorlunda när de bara är dem.

Så jag tar det lugnt och känner att det är allmänt skönt faktiskt. Fyller på listan med bekräftade gäster till bröllopet och funderar över om jag ska vika mer placeringskort eller kanske ställa mig och färga lite handdukar? Kanske ska jag till och med ta och göra en kopp te och bara ta helt ledigt. Vem vet? Jag har i alla fall ramat in den där karikatyren som gjordes av oss sista dagen i Bangkok. En liten påminnelse om det där fina, lite extra energi.