En sak slutar, en annan börjar

Formex har kommit och gått. Vi har kämpat med och svurit över våra produkter fram till dess och sedan belönats med att få visa upp oss på mässan. Det har varit riktigt roligt! Fast jag skulle ljuga om jag sa att fötterna var mindre glada på mig... Att stå upp i flera timmar är väl mindre kul för de flesta, men vi har träffat väldigt mycket trevligt folk och det finns så mycket att se på när man väl fick tid att gå runt bland de andra montrarna.

I och med Formex så avslutades kursen. Vi har fortfarande en portfölj att skriva (vi fick lite extra tid eftersom mässan varit ganska tidskrävande att förbereda), men ändå. Samtidigt börjar en ny kurs. Experimentellt arbete. Det kommer bli jättespännande! Jag försöker lista ut hur jag bäst får in så mycket bröllopsrelaterat som möjligt i kursen. Så jag inte bränner ut mig. Det skulle bli så dålig stämning då...

När vi ändå snuddar vid bröllopsplaneringen... Jag har skrivit adresser för fulla muggar nu. Inbjudningarna ska ut innan vi åker till Thailand den 1e, så lite stressigt känns det. Särskilt med tanke på att så mycket av förberedelserna till inbjudningarna försvann. Längtar dock! Det ska bli underbart när svaren på vilka som kommer trillar tillbaka! Och i helgen skriver vi på pappren för hindersprövning. Eftersom den bara gäller i fyra månader så har vi varit tvungna att vänta.

Mycket på gång...

Återhämtning

Igår (i natt egentligen, men ändå) lämnades rapporten in. I tisdags var redovisningen. På lördag och söndag är mina pass uppe på Formex-mässan. Ja, ungefär så ser det ut just nu. Jag är rätt glad att få lite tid emellan att bara andas på. Nog för att portföljen också ska skrivas så klart, men ändå! Lite vila mitt i allt!

På sätt och vis så har jag nog inte riktigt förstått hur trött jag varit, samtidigt så vet jag ju att jag har varit trött. Lite mer lättretlig än vanligt (stackars J-man som är så fin och förstående), lite mer stressad och virrig... När man är mitt uppe i något, och särskilt något man tycker är roligt, så glömmer man ju lätt att vila är bra. I alla fall jag. Tur att jag har någon som har koll på mig.

Nu är planen att påbörja en kort "kavaj", i brist på bättre uttryck, i samma material som jackan. Förhoppningsvis så blir den klar idag eller imorgon så jag kan bära den på mässan, så att det syns att det är just jag som dekorerar med bastråd! Det skulle vara riktigt kul! Och tvätta ska jag hinna också. Märkligt hur lite kläder som finns kvar efter en riktigt stressig period.

Närmre och närmre...

Jag var en snabb sväng i Norrköping idag. Ja, så snabb som den nu kan bli med tåg. Provade min klänning igen och kände mig som världens vackraste brud, något jag tycker att alla brudar förtjänar. Kan knappt bärga mig! Vill visa upp klänningen för J-man och hela världen nu, nu, nu! Men det får vänta... På måndag ska jag tillbaka för att påbörja ändringarna. Trodde det skulle ske idag, men klänningen ska kemtvättas och lite så innan.

Nu har jag i alla fall fått i mig lite mat och ska fortsätta sammanställningen av morgondagens redovisning i entreprenörskap. Det ska bli en väldig spännande redovisning faktiskt! Åtta presentationer av olika företagsidéer. Riktigt roligt!

I ärlighetens namn ska det bli skönt när den här veckan är över. Även om allt som händer just nu med Formex och redovisningen och allt är fantastiskt roligt så blir man ju ganska trött. Sen så är nästa kurs också väldigt spännande... Så jag ser fram emot den med.

Trött, så trött, så trött...

Jackan är klar och finns nu uppe på uni i väntan på att åka till Formexmässan i Stockholm. Redovisningen var igår och det gick riktigt bra! Jag fick några kluriga frågor att fundera vidare på till mässan och så fick jag gå modell för mina klasskamrater för att de skulle få se jackan på också så klart. Väldigt rolig redovisning måste erkännas! Bilder kommer dock en annan dag. Just nu behöver jag nämligen vila lite.

Det är mycket som händer för oss på uni just nu. Vi skriver rapport i entreprenörskap samtidigt som det förbereds för Formex och på tisdag ska den redovisas för klassen. Så helgen går åt till ytterligare planering inför Formex (saker som ska fixas till montern), filande på rapporten, planerandet av den muntliga framställningen och så klart det visuella till den. Lite Powerpoint när det är som bäst!

Kan säga att det verkligen är alla i klassen som kämpar just nu, men jag är glad att jag har den klassen jag har för alla är ändå villiga att hjälpa till och om någon fräser lite får den vara ifred en stund så blir det bra sen. Samarbete och hjälpsamhet. Jag har fått för mig att det tyvärr inte är det vanligaste i lite större grupper eftersom det finns så många olika viljor, men i klassen har jag inte märkt några egentliga problem. Vilket är underbart. Det underlättar ju. Massor! Även om man blir trött och sliten och tjurig ändå ibland.

Men hur som helst. Jag ska vila. Imorgon blir det fart på riktigt igen. Ska bara andas först. Det är viktigt det med.

När saker inte riktigt går som man tänkt sig...

Det verkar vara otur på schemat just nu. Vilket är sånt som händer alla då och då, men det är fortfarande inget kul för det så klart. Igår blev en sådan där dag där jag kände "typiskt" och visst är det lätt att bara gräva ner sig i det där som gick fel och ge upp, men jag ser inte poängen med det. I alla fall inte i dag (alltså i nutid). Förr blev jag lättare nedslagen nämligen, vilket ju är dumt så jag började jobba på det. Mycket sitter i attityden. Fast ibland är det bäst att ge upp för stunden ska erkännas, alltså ta en paus och rensa ur huvudet så det inte bara blir värre.

Det är egentligen två saker som gått riktigt knas i skrivandes stund. Ingen av dem är dock omöjliga att lösa tack och lov.

För det första så har jag självklart suttit i ett antal timmar med inbjudningarna till bröllopet. Skrivit ihop all information, redigerat och fixat. Bråkat med program som vill annat än jag vill och allt sånt där som så gärna händer när man umgås med datorer. Av alla förberedelser så är bara själva korten utskrivna. Det är de som måste göras mest med så de behövdes helt enkelt skrivas ut. De andra sakerna fick vänta ifall något behövde läggas till eller så innan de skrevs ut. No worries! Så skönt att ha klart! Men så kan vi ju inte ha det sa min dator då...

Så datorn gjorde en spontan systemåterställning och inte ens bästa T-man kunde hitta ens ett spår av de timmar jag lagt på inbjudningarna. Bara att börja om alltså. Vilket så klart inte känns jätteroligt, men det är ju bara att göra. Kanske blir det till och med ännu bättre nu! Det finns ju ingenting som säger något annat i alla fall. Så fick vi ta en ny bild, J-man och jag, till inbjudningskorten också (eftersom den första raderades) så vi fick ett extra tillfälle att skratta ihop igår. Inte fy skam det heller.

Så var jag mitt uppe i mitt syende igår också. Kappan tar sig! Och snygg blir den också! Var mitt i att försöka få fast dragkedjan när det blev sådär som det inte får bli. Pedalen gick sönder. Den fastnade i läge "racerfart" och samtidigt fastnade nålen i tyget så motorn stod bara och skrek. Jag suckade högt. Vid det laget hade jag jobbat runt fem timmar i sträck och glömt att ta paus så jag var lite trött.

Hur som helst var det bara att slita ur sladden och manuellt dra ur nålen och kontrollera så plagget inte tagit skada. Inga problem där i alla fall, men pedalens läge försvårar att komma vidare med arbetet... Så vad gör man? Jag vet inte hur andra gör, men jag kopplar ur alla sladdar och öppnar upp pedalen med förhoppning att laga den i alla fall. Går inte det så blir det att försöka hitta en reserv lite jättefort. Det löser sig liksom.