...

Bestämde mig för att låta håret växa ut till slut. Jag är helt enkelt för lat för att underhålla ett kort hår i dagsläget. Så det är bara att kämpa sig igenom den där mellanlängden som knappt är en frisyr (även om frisören igår hjälpte lite i alla fall). Sessan föreslog att jag skulle färga håret lite kul i väntan på längd så jag funderar över vad jag skulle trivas med... Det kan inte vara lätt jämt.

Jag märker att jag tänker på utseendet mer ofta igen. Inte så att det varit helt obetydligt, men jag har haft lätt att trivas med mig själv ganska länge och jag känner att det är på väg bort igen. Utan egentlig anledning dessutom. Jag upplever inte att utseendehetsen varit varken mer eller mindre påtaglig i min närhet den senaste tiden. Däremot så har jag lärt mig oerhört mycket om ideal, privilegier och dess påverkan den senaste tiden. Vilket är fruktansvärt intressant. Jag har mycket mer att lära.

Kanske blir jag fixerad av att bli upplyst? Kanske tar det en stund att lägga sitt fokus rätt igen när en börjar analysera sig själv om igen? Kanske är det bara en period att gå igenom helt enkelt.

Men det stör mig. Det är mycket som stör mig. Självhat, vilket är väl grovt för vad jag känner,verkar ändå vara en del av så många människors vardag. Bara för att ta ett exempel så klart. Det är mycket som inte står rätt till i världen. Sådant som är svårt att inte se när man börjar se sig om.

En kan lära sig mycket av att lyssna på andra.