God morgon, god morgon!

Jag är på intet vis en morgonmänniska, som du vet. Så är jag ju inte heller allt för förtjust i det här med vinter och då i synnerhet kyla heller. Vintermorgnar är alltså den typ av morgnar som jag uppskattar allra minst. Att tvinga sig ur en varm och mysig säng där det ligger en gosig katt och ibland även en varm och gosig make (om han inte är på jobbet då). Det är kanske ett av de största skälen som gör att jag inte förstår hur morgonpigga människor fungerar. Tillsammans med det faktum att jag är en zombie de första timmarna på dagen då...

Visst hade det varit praktiskt att vara morgonpigg. Studsa upp ur sängen med en glad sång i hjärtat och genast börja med dagens bestyr (för det är väl så det funkar va?). Ingen zombie-walk till köket. Inget svärande över att kaffet inte gör sig självt och promenerar ut i vardagsrummet så jag slipper röra på mig. Inget muttrande över att jag inte hittar den där varma tröjan så jag slipper få köldskador när jag lämnar sängen. Förundran över hur kall en lägenhet kan vara just på morgonen är stor.

Men, men... Jag är uppe. Jag hittade den där varma tröjan, tvingade mig upp trots mysigaste sällskapet i världen och tog mig i alla fall till soffan. Väntar fortfarande på att kaffet ska göra sig själv dock... Vilket inte verkar ske idag, så jag får väl krypa ut i köket ändå.

Superpigg och det