Happy birthday to me

Varje år är det födelsedag. Samma datum varje gång. Som för alla andra.

Det har definitivt inte samma charm som när man var liten. Å andra sidan så är det få saker som har det. Något som däremot är återkommande, för mig, är att jag alltid vaknar tidigt på min födelsedag. Som om jag är förväntansfull trots att jag vet ungefär hur dagen kommer se ut. Jag kommer försöka sova längre, eftersom jag egentligen är rätt trött. Jag kommer ge upp och masa mig upp ur sängen, hitta något att vara negativ över helt i onödan (idag hatar jag mitt hår till exempel). Jag kommer dricka kaffe, äta något och vänta. Mobilen kommer plinga då och då för att någon säger grattis. Och väntan. För det är alltid en massa väntande, särskilt när man vaknar tidigt, på att folk ska komma förbi och fika och gratta och sånt. Sen är det klart och så blir födelsedagen till vilken dag som helst igen.

Man blir mer trött av väntan också.

J-man städar och donar och jag bara sitter. För första gången, typ någonsin, har jag inte planerat någonting och känner mig mest vilsen. J-man har grejat med allt. Jag vet ingenting. Jag bara väntar. Får mail från femtioelva företag som vill "ge" mig erbjudanden. Facebook-notiser. Appar som skickar gratulationer, lagom personligt. Någon slags vårväder utanför. Märkligt. Så jag bloggar lite. Kanske skulle jag lägga mig i sängen och läsa en stund. Vet ju inte när folk kommer.

Det ska i alla fall bli kul att träffa folk när de väl kommer. Hoppas på både familj och vänner även fast jag inte vet säkert. Spännande...