Jag tänker vara sporadisk just nu, så det så

Det är många saker som får mig att inte känna lust att blogga.

• Människor (läs en eller två vänner och bekanta) som anser att jag bara klagar i min blogg och därför inte är läsvärd. Oj, vad motiverad man blir av det liksom. I alla fall när det är så nära. 
• Folk (läs random personer jag egentligen inte bryr mig om, men inte heller orkar hålla på att förtydliga saker i oändlighet för) som inte vill förstå vad jag egentligen skriver utan läser in åsikter jag inte har mellan raderna. Det finns liksom en gräns för hur mycket tid man orkar lägga på en annan persons vanföreställningar, jag har betydligt viktigare saker för mig. Även om trollen är få så är de inte motiverande för mitt skrivande. True story.
• Jag planerar mitt bröllop och det tar faktiskt en massa tid vid sidan av skola och socialt liv. Det är inte så långt kvar innan jag blir fru J-man och ju närmre det är desto mer grejer är det som behöver grejas med. Även här finns en gräns för hur mycket man kan göra för att förbereda. Och så det här med att sköta skola och ha vänner och vårda sin relation och det.. Ja, du förstår. Jag är upptagen och viktig.
• Det är ungefär nu jag lyckats smälta vistelsen i Thailand och riktigt förstå att det inte är varmt och ljust ute. Skitskum känsla! Att inte gå ut och börja svettas lite lätt direkt, dricka världens godaste apelsinjuice och äta mango med socker, chili, salt-blandning. Äta svensk mat (vilket min mage plötsligt inte gillar, inga problem med thaimaten dock). All jävla stress och krav på tillgänglighet. Nej, det känns bättre att försöka behålla lite av lugnet vi fann där i vardagen.
• Jag sitter sällan vid datorn. Här har vi en grej jag inte trodde jag skulle skriva, men det är sant. Eftersom jag jobbar med praktiska saker, och många dessutom, blir det att jag inte vistas vid datorn på samma sätt just nu. Visst streamar jag mina serier och lyssnar på musik, men jag surfar inte lika mycket som förut. Hittar inte tiden. Det ger också att jag inte läser bloggar lika flitigt längre heller. Märklig grej...

Men det finns saker som gör att jag vill fortsätta så klart. 

• Alla fina läsare som faktiskt förstår vad det är jag skriver. De som lämnar en kommentar och visar att de bryr sig även på de mest oviktiga inlägg. De som inte bryr sig om ifall jag bloggar på en bra eller dålig dag, för att de vet att alla människor har både upp och nedgångar och att man får skratta, gråta, skrika och tråka. De som visar intresse för människan bakom orden och inte bara orden i sig.
• Det faktum att jag har en miljard tankar och åsikter som behöver luftas och diskuteras. Världen är trasig och det blev ännu mer uppenbart efter att ha varit avskärmad från allt sådant i två veckor. Visst finns det massor kloka människor som redan pratar om allt det här, men ingenting blir sämre av att vi blir fler. Det ökar bara möjligheterna att lyckas med positiva förändringar.
• Jag vill gärna dela med mig av mina arbeten. Det är ett sätt att kunna förbättras, precis som det är ett sätt att se min utveckling framåt hela tiden. Allt samlat på ett ställe. Inte helt dumt!
• Min blogg var från början ett sätt att få utlopp för det faktum att jag just då inte stod på scen... Det gör jag inte nu heller. Det här är min egen lilla ventil på något sätt och just därför så behöver jag ibland blogga. Kanske konstigt, men sant.
• Okej, jag är trött, så jag kommer inte på något mer skäl just nu.. Men jag kan inte bara ha fyra punkter här, okej? Jag är inte helt kompis med jämna tal (om de inte är tiotal, hundratal eller tusental). Så nu blev det så här. Okej? Okej.