måndag 23 juli 2012

Ja, fast nej...

Självförtroende och självkänsla är två ord som ofta förväxlas. De flesta verkar tro att de är samma sak och anta att självkänsla bara är ett "finare" ord för självförtroende. Jag hör nämligen näst intill aldrig någon prata om självkänsla, annat än jag själv. Jag tycker om att skilja på begrepp.

"Men hen har så dåligt självförtroende..."

I mina öron är ovanstående bara en dålig ursäkt för diverse beteenden. Dessutom pratar de absolut flesta om personens självkänsla snarare än självförtroende. De flesta som ursäktas på det där sättet uppvisar ett mycket bra självförtroende, men dålig självkänsla. Det är människor som vet att de är duktiga/snygga/vad det nu handlar om men fulla av osäkerheter när det gäller annat. Rädda för att inte duga trots de där fantastiska egenskaperna de har. Jag har själv väldigt bra självförtroende när det gäller många saker, men tyvärr sviktar självkänslan lite mer än jag är bekväm med, något jag jobbar med dagligen eftersom jag inser hur onödigt det är och att det går att göra något åt det.

Självförtroende är någonting väldigt brett. Man kan ha bra självförtroende inom väldigt mycket, exempelvis sport, konst, relationer, utseende, arbete... Självkänsla är något smalare, men täcker istället in betydligt mer. Självkänsla är mer baserat på ens egna uppfattningar om hur andra ser på en och hur viktigt det är. Det handlar om prestationer och uppfattningar. Det är helt enkelt inte samma sak.

Sedan tycker jag, över lag, att det är dumt att ursäkta negativa beteenden. Det kanske känns bättre att säga att någon betedde sig illa på grund av att den är så osäker som person, men det hjälper ju ingen i längden. Då får ju personen hållas. Den lär sig ingenting och kan fortsätta såra andra för att den "inte vet bättre och mår så dåligt själv". Då är det bättre att säga ifrån, ta fighten och komma därifrån med fler kunskaper i bagaget. Kanske kan den personen också lära sig och bryta ett negativt mönster. Där har vi någonting jag tror alla vinner på.

Sedan måste ju personen i fråga förstå att ta emot kritik och vilja utvecklas också. Annars måste till och med jag medge att det nog inte skulle ge så mycket tyvärr...


Om du har tråkigt kan du ju göra ett självänsle-test HÄR och se hur du ligger till. Men kom ihåg att inte ta det på för stort allvar. Frågeformulär på internet har knappast alla svar.

3 kommentarer:

  1. Ett underbart bra och motiverande inlägg. Jag älskar när du skriver såhär, för du bryter ner (till exempel de dåliga vanemönstret att låta någon hållas och inte ta fighten) och förklarar ur din "point of view" hur DU tycker de ska gå till. Jag gillar det här inlägget mycket! <3

    Stolt över dig! Och tacksam, eftersom du hjälpt mig få mycket bättre självkänsla och bättrat på mitt självförtroende!

    SvaraRadera
  2. Jätte Jättebra skrivet Kram mamma

    SvaraRadera
  3. Det här var ett väldigt bra inlägg. Jag började genast fundera på hur jag själv använder begreppen och det har nog hänt någon gång att jag har använt dem nästan synonymt. Men precis som du säger så finns det en skillnad.

    Dock tycker jag inte att dåligt självförtroende eller dålig självkänsla är någon ursäkt för att bete sig dumt. I grund och botten är det bäst att försöka jobba med sig själv och komma ur de negativa tankarna och handlingarna. Var på väg att säga att man inte kan må dåligt hur länge som helst, men det kan man såklart. Fast det är fortfarande ingen ursäkt till att bete sig dumt. Håller som vanligt med kloka du! :-)

    SvaraRadera