tisdag 16 juli 2013

Jag vill faktiskt säga ifrån helt själv


Det här uppenbarade sig i mitt Facebook-flöde i helgen. Givetvis kom det en hel drös med stöttande kommentarer till min vän, för ingen vettig människa tycker ju att det hon råkade ut för var okej, men just den där kommentaren var någonting jag reagerade på. Den väckte några frågor.

För det första så undrar jag varför våld är den första lösningen på det här problemet? På vilket sätt gör våld situationen bättre? Visst kan jag också känna att killen som antastar andra såhär kanske skulle förtjäna sig en snyting, men jag tror inte egentligen att det är särskilt konstruktivt. Skulle det verkligen få honom att förstå att han gjort fel? Eller skulle han bara få en ursäkt att offerförklara sig själv? "Jag skojade ju bara, hen slog mig, orättvist, världen är elak" and so on.

För det andra undrar jag vad det är som gör att min vän inte skulle kunna försvara sig själv? Jag förstår att kommentaren är välmenad, men vad som sägs är ju i princip att kvinnor inte kan ta hand om sig själva och måste ha sin armé av stora, starka killar som kan skydda dem. "Eller fanns det inga killkompisar i närheten?" Som att, hoppsan då får man liksom stå ut med att bli antastad, för utan rustningen killkompis står man ju helt ensam och utan skydd. Eller?

Saken är den att jag liksom inte förstår hur den här personen tänker. Eller, jo, jag förstår att den här personen menar väl med sin kommentar. Att personen vill visa sitt stöd i situationen och äckel för det här beteendet. Jag tror inte att personen egentligen menar att kvinnor inte kan klara sig själva egentligen. Men sen då? Det känns liksom som ett vanligt sätt att reagera på. Reagera utan att tänka. Det är enkelt att ta till våld som första utväg, visa sig macho och göra anspråk på rollen som den alfigaste alfan. Beskydda de som är mindre och svagare. Vad som glöms på vägen är det hjärndöda i att bruka våld från början och att våld har konsekvenser, exempelvis att den som slog taffsaren plötsligt gjort sig skyldig till misshandel (som någon klokt nog även kommenterade i tråden under den här statusen). Vi glömmer också det där med att kvinnor faktiskt kan klara sig helt själva. Att hon inte behöver ha en man som säger ifrån eftersom hon kan tala helt och hållet för sig själv. Att en kvinna inte är beroende av en man för att fungera i vårt samhälle. Crazy huh?

Nej, det är inte meningen att vara taskig mot den här personen genom att skriva det här inlägget. Jag tycker att det är bra att folk visar att de inte stödjer sånt här idiotiskt beteende. Jag tycker bara att man kanske ska fundera lite på varför man genast reagerar med våld och att kvinnor måste beskyddas av män när det kommer till sådant här. Bara fundera.

Sen så låter jag bli, för den här gången, att kommentera vad jag tycker om killen som tyckte att det var helt okej att blotta en okänd kvinna bara sådär. Tror du kan räkna ut ungefär vad jag tycker om sådana människor.

tisdag 9 juli 2013

Väntan

Det har gått lite mer än tre timmar sedan vi checkat ut från vårt rum. Om drygt sex timmar hämtar en buss upp oss så vi kommer till flygplatsen. Nio timmars väntan i en varm lobby, det ger en hemlängtan om en inte redan hade det.

Det finns ett erbjudande på hotellet att ha kvar sitt rum till 18:00 för 25€. Det gick dock inte. Det är fullt. Annars hade vi kunnat ha AC fram till dess och bara behövt vänta i värmen de sista tre timmarna. Men man kan inte alltid få allt. Det är i alla fall rätt person jag är "fast" med i den här mindre glada situationen. Vi underhåller oss själva och varandra så gott det går. Läser böcker och pratar. I väskan ligger en fullt laddad laptop med Heroes of Might and Magic 3 och 5 och väntar på tristessens höjdpunkt. Så har vi ju telefonerna också, och gratis wi-fi. Det funkar liksom. Man ska inte klaga, även om man har lust att göra just det när luften är tung och varm sådär så att man får lite svårt att andas. Vi har i alla fall vatten och det går att köpa mer när det är slut. Good stuffs!

I natt blir det att sova i en mjuk säng igen och imorgon vår helt egna. Kramas med katterna! Det är ändå inte dumt att avsluta semestern med att längta hem tänker jag...