tisdag 10 juli 2012

Från fred och kärlek till frustration och ilska

Precis när jag åkte till Peace & Love så började det igen. Ja, du har ju läst lite vad det handlar om. Folk som helt enkelt inte är ärliga nog att säga vad de menar och rakt av sviker sina "vänner" genom att bete sig rent ut sagt barnsligt. Visst, det kanske känns bra att säga något som låter bra för stunden än att bara vara ärlig och säga att man inte kan, har lust, whatever beroende på situation. Men det är jävligt oärligt i mina ögon att bestämma något och sedan strunta i att genomföra det, hellre är man ärlig från början och säger att det får bli en annan gång. Inga problem då. Jag själv tog inte kontakt och bad om att genomföra det som det gällde för att jag insåg att det nog inte skulle hinnas med, bestämmer då den andra parten en tid med mig för att den anser att den visst har tid så ska det följas, inte svårare än så.

Att personen som svek dessutom redan gjort mig upprörd innan och inte helt kommit så långt att bevisa att den lärt av sitt misstag hjälper inte. Den bevisar för mig att den inte har lärt sig något och i och med hur personen hanterar den här situationen bevisar den ytterligare hur omogen den är.

Jag kunde inte bry mig mindre om det inte vore för att den här personen är nära en person som är nära en av de jag älskar mest. Hade det inte varit för det så hade jag helt enkelt bara raderat personen ur mitt liv, människor som bara tar energi och beter sig illa är inget jag har något till övers för. Jag tog kontakt och sa till personen att den givetvis själv väljer om den vill lösa konflikten, men att det inte är jag och den som far illa av  konflikten egentligen. Det är ju tyvärr så att när två som inte kommer överrens har två personer nära sig som i sin tur är nära varandra så är det de personerna som får ta smällen. Att de inte skulle påverkas är oerhört korkat och naivt att tro. Särskilt om man umgås i samma sällskap på ett eller annat sätt. Det är helt enkelt bara en tidsfråga, tyvärr.

Personen i fråga tar inte ens kontakt med mig efter att jag påpekat detta. Den tar kontakt med den personen som är nära mig och drar således in den personen i konflikten långt innan den hade behövt påverkas. Alltså är min poäng redan bevisad, men onödigt starkt. Bara för att en person hellre beter sig som ett barn än tar konsekvenserna av sitt eget handlande. Hur man kan vara så egoistisk att man drar in andra i sin konflikt för att försöka hitta en väg ut som inte innebär att stå för vad man gjort är utanför mitt förstånd. Jag hoppas verkligen att personen är för dum för att förstå vad den håller på med.

Jag blev ombedd att låta min närstående ta det här själv med personen i fråga. Det är enda anledningen till att jag inte pratat med personen om det (även om jag fick tillåtelse att säga ifrån om beteendet), eftersom jag respekterar de jag älskar oerhört mycket. Jag tillhör inte de oärliga. Jag kommer inte gå till den personens närstående och gnälla, även om det kanske tyvärr är det enda sättet att visa för den hur dumt det faktiskt är att göra så. Jag skulle aldrig kunna utsätta människor jag tycker om för det dock. Jag förstår nämligen konsekvenserna.

Jag är så lycklig över att jag har varit på Peace & Love och sluppit allt fjantigt drama en vecka i alla fall. Så är jag oerhört lycklig att jag har J-man som öser kärlek över mig varenda dag och hela tiden påminner mig om allt positivt vi har. Han fyller på den energin som andra människor stjäl.

Tänk vad mycket lättare allt skulle vara om folk bara betedde sig som vuxna människor, var ärliga och tog konsekvenserna när de klantat sig. För allas skull.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar