 |
| Samma vackra bild finns på dayviews. Varför bara lägga ut den på ett ställe liksom? |
För mig är det viktigt att få fira min bröllopsdag med människor jag älskar (och några extra, man känner ju inte alltid alla på sitt bröllop i och med att maken också bjuder in nära och kära), att få dela min lycka med dem. Så har det alltid varit. Hur viktigt det här faktiskt är för de absolut flesta har jag märkt mer och mer under åren. En vän till mig berättade för ett tag sedan att en i hens familj gift sig utan att berätta det för någon. Det var nästan slumpmässigt att min vän fick reda på det. Vilket så klart var en stor besvikelse för de runt omkring.
Nu tycker jag självklart att det är upp till var och en hur man vill göra sådana här saker, men jag har aldrig förstått och kommer troligen aldrig förstå varför man vill utesluta familj och vänner från något som ger så mycket lycka både för dem och paret i sig. Gissningsvis skulle de flesta föräldrar och syskon som minst känna sig lite undanknuffade och kanske till och med oviktiga om de blev uteslutna från en sådan sak. Att inte vilja dela sin dag med de som bryr sig om en känns för mig väldigt själviskt, men det är givetvis bara min åsikt. Och givetvis förutsätter jag i detta resonemang att man har en relation till sin familj, har man inte det så har man för det mesta en typ av familj man själv valt i form av nära vänner.
Hur som helst kan jag ju bara tala för mig. Vet att jag skulle känna mig grymt åsidosatt och inte det minsta omtyckt om min bror inte hade bjudit mig på sitt bröllop, eller om min syster i framtiden låter bli. Precis som att det skulle göra mig ont att bli utesluten om Sessan gifte sig eller E eller någon annan av alla de där jag bryr mig så oerhört mycket om. De jag absolut vill ha på mitt bröllop. Vid min sida. Där för att dela min lycka och ha en fantastisk dag de kan minnas med glädje de också.
Tro nu inte att jag ser några problem med de som vill gifta sig litet eller så. Alla har givetvis rätt till sina egna val i allt det här. Jag har bara svårt att förstå vissa val. Berätta gärna dina tankar kring det här! Och om du inte tycker som jag får du självklart gärna förklara, kanske förstår jag lite bättre hur de som väljer bort familj och sådant den här dagen då?
 |
| And end scene... Dramatiskt slut. |
Jag håller med dig! Jag har också svårt att förstå varför man väljer att inte fira med familj och de närmaste vännerna. Min makes ena syster gifte sig i hemlighet. Och den enda som fick komma på bröllopet var hennes syster. Hon hade alltså valt bort hela familjen utom en syster, vilket sårade min make ganska mycket.
SvaraRaderaSjälv har jag fått veta att jag inte är välkommen på en av mina bästa vänners bröllop i vår, för att hennes blivande make bestämt sig för att han inte tycker om mig (utan att jag gjort något mot honom). Han har rent ut förbjudit min barndomsvän sen 16 år tillbaka att bjuda mig på deras bröllop. Alla våra gemensamma vänner är bjudna, utom jag. Och det som sårar mig mest är att de var välkomna på mitt bröllop. Hon var till och med min toastmadame.
Min poäng är iallafall att jag förstår inte varför man vill utesluta vänner och familj ur en sådan stor sak som bröllop.
Nej, jag har svårt att förstå det... På ett sätt nekar man ju människor som så gärna vill dela glädjen att göra det. Sen är det fortfarande upp till var och en givetvis. Inte så att det finns någon regelbok. Däremot något jag funderat lite över.
RaderaEn sån dag väljs ingen bort. Det är brudparet som väljer , dom har fullt mandat. Ingen har rätt att ifrågasätta deras bröllop. Man Gläds å deras vägnar o behöver inte vara fysiskt närvarande. Man har ingen självklar rätt till ett pars bröllop dom Äger det själva.
SvaraRaderaOm du läst inlägget så bör du ha sett att jag håller med om att brudparet gör sina val själv. Ingenstans står det något annat. Det jag pratar om är människor som har känt sig undanskuffade och de skäl till varför jag, personligen, inte skulle göra det valet. Det trots att jag aldrig varit i den situationen själv.
RaderaJag har aldrig sagt att man inte får göra andra val bara för att jag skulle göra på ett visst sätt. Jag respekterar helt och fullt att många inte tycker på samma sätt som jag och tar gärna emot deras synpunkter.
Däremot så tycker jag att det är tröttsamt med folk som inte ger synpunkter utan bara är ute efter att bråka, så jag ber vänligen att den/de som bara vill vara arga utan att ge relevanta skäl eller ens våga stå för vilka de är antingen tar det med mig personligen eller slutar kommentera (ingenting mot dig personligen nu). Annars får jag väl helt enkelt börja spärra folk.
Kram
Jag skriver bara min åsikt o du har ju din. Alltså inga hard feelings. God natt
SvaraRaderaDet tackar jag för :)
RaderaGod natt
Jag som förälder kan inte se något själviskt i att välja hur man vill utforma sitt eget bröllop.Det finns lika många varianter på bröllop som det finns människor, så jag tror inte att det finns något rätt eller fel i det här.
SvaraRaderaOm jag inte skulle bli bjuden och känner mig åsidosatt, undan-
knuffad eller oviktig ligger ju problemet hos mig i min självkänsla.
Jag håller helt med dig, Silvana. Vettiga och nyttiga tankar och åsikter. Man bör nog vara försiktig med att uttrycka andras åsikter även om man tycker att man försöker göra det på ett vänligt sätt. Toute la diversité de la vie. Livets alla olikheter. :)
RaderaMycket bra poäng som jag faktiskt inte alls tänkte på när jag skrev detta inlägg :)
RaderaSamtidigt tror jag att det kan vara bra att komma ihåg att alla man inte kan rå för sina känslor i alla lägen och att om någon blir ledsen så betyder det självklart inte att den fortfarande är jätteglad för parets skull! Annat vore ju ganska konstigt kan jag tycka.
Och det är klart att det finns lika många varianter som det finns människor! Valfriheten är ju det fina i det hela :)
trisst att det ska behöva bli personliga påhopp för att man har en fundering över saker...
SvaraRaderaPersonligen kan jag förstå varför man kan väljer bort att bjuda nära och kära på sitt bröllop av fler än ett skäl, främst de ekonomiska idag tyvärr, att ha ett "stort" bröllop innebär ganska stora utgifter, det ska hyras lokal det ska bjudas på mat o dricka m.m, dessa pengar kan ju kännas mysigare att te.x lägga på en bröllopsresa kanske eller investera i en lägenhet.
Att göra sin respektive till lags genom att inte bjuda in personer dom inte känner sig bekväma med, inte alltid så kul kanske att göra det aktiva valet att välja bort en av sina närmaste men det e ju faktiskt bådas dag.
vissa vill väl helt enkelt inte ha ngt "stort" alls o bara mysa i känslan som nygift helt själva.
finns hur många andra anledningar som helst, men jag tror att det viktigaste är att försöka tänka på vad som faktiskt är bröllopsparets önskan.
själv skulle jag nog känna mig lite ledsen om mina vänner eller syskon inte skulle bjuda mig, men det är ju faktisk mina problem om ja känner så.
tycker dock att du har helt rätt i att få ha dina tankar om detta ämne o frågar man inget får man inget svar :) puss på dig
Jag tycker att du är väldigt tvetydlig i ditt inlägg. Och att det kommer väldigt lägligt, rätt så precis efter min bästa väns bröllop.
SvaraRaderaDu skriver i ett svar på en kommentar att du inte har tryckt ner någon eftersom du inte skriver om någon i din närhet utan bara människor/ personer över lag, men det känns inte riktigt sant eftersom ditt inlägg kommer strax efter att en i din blivande familj gift sig just på det sättet du anser vara fel.
Och jo, jag vågar påstå att du tycker det är fel att gifta sig själva/ i hemlighet. Kolla på ditt inlägg. Du skriver nån mening om att alla gör som de vill och att alla har olika åsikter, resten av inlägget handlar i princip bara om att man vill ha alla nära o kära med och att alla nära o kära blir besvikna/ ledsna och känner sig åsidosatta om de inte får vara med och fira denna dag.
Dvs att det känns som att din åsikt ändå är att "stort" bröllop är rätt och ett utan familj o vänner är fel.
Eftersom du ber om åsikter så ska jag ge dig min:
Man gör som man själv vill. I smyg, ensam, med brakfest eller 500 gäster. Med catering eller skinkmackor, dyrt vin eller vatten.
Visst kan familjen bli en smula besviken över att inte få vara där och det är okej. Så länge som glädjen över att de gift sig och är lyckliga är större.
Den som inte kan unna tex mig lycka för att jag kanske gift mig i smyg har jag inte mycket till över för.
Och nej, inget av detta är menat som personangrepp utan mer som min reaktion på inlägget/ min åsikt.
Jag börjar med att förtydliga. Det har inget med J och I att göra. De gifte sig inte hemligt. Jag och resten av familjen visste om det. De gifte sig litet, vilket givetvis är helt upp till dem. Jag lider inte av att inte varit på deras bröllop och jag vet att timingen för inlägget var olyckligt men insåg det näe det redan var publicerat och kontaktade därmed genast I och förklarade att det inte har med dem att göra och att jag inte orkar drama i onödan samt att jag inte tycker de ska hålla på med onödigt drama heller. Bättre att njuta sim nygift.
RaderaJag har inte skrivit att mitt sätt är det enda rätta någonstans. Däremot så måste jag ju utgå från mig och mina åsikter när jag funderar över saker i min blogg. Annars blir det ju knasigt. Sen har jag aldrig skrivit att man måste ha ett stort bröllop. Vart står det? Ingenstans står hur många av de man älskar som man "måste" (vilket jag antar är din tolkning) ha med sig. J och I hade iaf två av sina närmsta med sig så vitt jag vet, alltså två de ville dela sin lycka med så som jag beskriver att jag vill med mina, bara att mina råkar vara fler.
Sen tror jag fortfarande att det är viktigt att komma ihåg det faktum att känslor inte är något man vanligtvis styr över och att även om min bror gift sig utan mig och jag känt mig ledsen för att han inte ville dela sin lycka med mig så skulle jag självklart ändå vara underbart glad för hans skull. Att man inte skulle kunna vara glad för någon annans skull även om man blir ledsen över något är jättekonstigt för mig. Det ena utesluter inte det andra eftersom känslor är merkomplicerade än så.
Blev det tydligare så?
I vilket fall så är ju frågan VARFÖR man väljer att göra på det ena eller andra sättet snarare än vad som är okej eller inte då jag redan sagt att jag är för valfriheten både i blogginlägget och I svar på kommentarerna. Min inlägg förklarar varför jag inte förstår de valen som alla gör och en förklaring till varför de valen görs är ju egentligen det enda som besvarar frågeställningen och kan utveckla min förståelse så som jag faktiskt uppskattar :)
Ursäkta lång text, men jag försöker undvika fler missförstånd så förtydligar hellre lite för mycket än tvärt om.
Ha det fint!