Jag och J-man har fått hem våra vigselringar nu. De är så vackra! Silver och diamanter, precis vad vi vill ha. För mig så har diamanter alltid varit speciella just för att de får mig att tänka på stjärnor och jag älskar verkligen stjärnor. För mig är diamanter som små stjärnor man kan hålla i handen. Därför tycker jag också att det är extra fint och speciellt att diamanterna på våra vigselringar är i formen av stjärnbilder. Jag kan inte riktigt se hur det skulle kunna vara mer perfekt för just mig.
Däremot så funderar jag en del, som vanligt, på hur andra gör sina val gällande vigselringar (och andra smycken också egentligen, men vi fokuserar på det bröllopsrelaterade just nu). Vi är ju så fruktansvärt olika allihopa. En del trivs bäst i helt släta och tunna ringar i borstat stål, andra vill ha de glittrigaste och största ädelstenarna de kan hitta. Vilket som är ju faktiskt helt okej, så länge man har valt det själv.
När vi var bortresta så pratade vi lite lätt med våra vänner om det här med ringar. En sade att hen gärna skulle vilja plocka en sten till sin ring helt själv, från en gruva eller så, en annan sa att hen skulle vilja ha sin ring helt i ben med runor... Helt fantastiska idéer och tankar tycker jag. Någonting som förmodligen skulle passa dem båda helt perfekt, men jag själv vill ju ha mitt silver och diamanter. Valfriheten är det gemensamma ändå.
|
Väntar och väntar... |
Så kom jag att tänka på alla de som inte väljer själva. Som inte vågar säga att de inte gillar just den ringen som partnern pekar på av rädsla att det ska bli konflikt. Jag tror inte att det är så bra om jag ska vara ärlig.. Ska man bära ett smycke resten av sitt liv så ska man ju faktiskt tycka om det också. Tycker jag. Man ska trivas med den där metallbiten (eller vad man nu väljer för material) som sitter på fingret. Ja, jag tycker faktiskt att det är viktigt. Även om det skulle innebära att man valde varsin ring i helt olika stuk. Ingenting fel med det ju. Man måste inte "matcha", det är inte däri kärleken sitter.
Jag valde aldrig själva vigselringen (som även var den som min älskling friade med) utan det gjorde han. men han känner mig väldigt bra, för han valde en fantastiskt vacker guldring med en liten, liten diamant. Han vet att jag gillar enkla saker. Jag tycker inte att det är fint när det blir så ... överdrivet? Så om jag hade fått välja ring själv hade jag nog ändå valt den (eller något väldigt liknande). :-)
SvaraRaderaJag håller helt och hållet med dig i de sista som du skriver. Att kärleken inte sitter i ringarna eller dess "matchning"...
SvaraRaderaDock så är jag på nått sätt lycklig att våra gör det (kanske för att de var min idé) men ändå. De tyder samtidigt på att vi har lika smak, vilket kan vara bra. :)
Tycker dock att ringarna får vänta förlånge... :P <3