Mina tankar om slentrian... Några i alla fall

Det är ett tag sedan nu jag nämnde att slentrian inte är för mig. Någonting jag nämnde snabbt i förbifarten och det enda som verkade märkas i den texten trots det. Som att jag påstått att alla som hamnat i slentrian lever i någon slags lögn. Vilket är helt bisarrt. Jag har aldrig påstått att mitt sätt är det enda rätta, däremot är det självklart vad som är rätt för just mig och det är alltid vad jag kommer utgå ifrån när jag skriver i min blogg. Klurigt va?

Anyway... Jag är inget stort fan av slentrian. För mig är det viktigt att aktivt arbeta för att hålla kärleken vid liv. Någonting som är enkelt när man älskar någon. Det handlar om att ta tid för varandra, fortsätta visa uppskattning även när vardagen känns tung. Att då och då göra något "extra", vardagsromantiken jag pratat om förut. Och, nej, det är inte meningen att man ska sätta vardagsromantiken och de extra överraskningarna i system. För precis som påpekats så kan även det bli slentrian. Det skulle alltså motverka hela sättet jag har att se på detta. Sedan vet jag inte vem som planerar spontanitet? Jag vet att jag inte gör det i alla fall. Alla överraskningar är dock inte helt spontana och kräver planering av förklarliga skäl. Så allt är en balansgång. Precis som med det mesta.

Grejen med slentrian för mig är att man så lätt slutar uppskatta sådant som blivit en vana. När man slutar uppskatta det man har så börjar man ibland glömma bort vad som är så bra med det man har och plötsligt finner man att man sitter och saknar någonting man redan har. I vissa fall så tappar man det man har innan det och så tar det slut bara för att man glömde bort att vårda det där fina man hade. Man glömde att skratta tillsammans, att dela positivt och negativt som hänt på jobbet/i skolan, att få och ge stöd när det behövs och allt det där andra fina som vanligen finns i början av en relation. Varför man skulle vilja bli av med det är för mig ett mysterium. Att fortsätta upptäcka kärleken, varandra och falla för varandra om och om igen är mycket mysigare tycker jag.

Sen tycker jag också att det är awesome att sitta och bara slöa framför en film och pressa i sig godsaker, men det är ingenting jag gör med min kärlek varje kväll. Även en så simpel sak kan bli något extra och speciellt om man inte gör det till en vana. Svårare än så är det egentligen inte. Man hittar sina helt egna sätt att göra sin vardag speciell. Själv utgår jag, givetvis, ifrån vad jag själv skulle uppskatta när jag gör extra saker för J-man. Vilket är en av många anledningar till att jag ibland tvingar ner honom i ett bad eller pressar ner honom i soffan framför en fotbollsmatch när jag vet att han har det extra stressigt eller så. Det är viktigt att kunna slappna av ibland för att må bra och ibland behöver man hjälp med det, även sådana mönster kan man bli blind för. Och mår den ena parten dåligt kommer det förr eller senare gå ut över relationen också tyvärr. Desto viktigare att ta hand både om sig själv och sin partner.

Det ena hänger ihop med det andra och jag skulle kunna fortsätta skriva länge, men jag skulle hamna långt ifrån slentrianfrågan samtidigt som jag skulle prata om precis det samma. Så jag slutar här. För den här gången. Tror jag varit tillräckligt tydlig för den här gången i alla fall. Samtidigt så kommer de som vill missförstå, kanske för att de känner sig träffade eller bara vill vara irriterad på någonting, fortfarande att missförstå. Det är också okej. Vi är olika.