Långt eller kort hår?

Jag har ständig beslutsångest när det kommer till mitt hår har jag märkt. Ena dagen vill jag ha kort hår, nästa vill jag att et ska vara långt. Ena dagen är det i vägen och nästa vill jag göra roliga frisyrer eller ha det hängande ner för ansiktet. Om jag kunde byta frisyr med en fingerknäppning skulle jag vara nöjd, men så fungerar det ju inte så klart.

Det finns fördelar med både långt och kort hår. Tycker jag då. Mellanlängderna är jag inte jätteförtjust i, men det är som det är. Vissa dagar känns det bra och andra känns det bara blä.

En bra klippt kort frisyr kräver typ ingenting för att se bra ut de flesta dagarna och samma sak är det med långt hår i allmänhet. Så länge det är rent då. Minimalt underhåll är ändå min melodi, har aldrig varit en sådan som pysslar mycket med mitt hår även om det finns tillfällen då jag tycker att det är lite kul. Långt hår går att gömma sig bakom, men är också lätt att få undan. Kort hår döljer inte ansiktet och är sällan i vägen.

Jag har oftast mitt hår uppsatt, i alla fall nu för tiden, och tänker därför ofta att det är helt onödigt att ha så mycket hår som jag har. Samtidigt så kräver en kort frisyr regelbundna frisörbesök och om man som jag gärna har lite lugg i sådana fall kan det vara jobbigt att försöka få bort den när det är varmt (jag tycker väl att det är lite awkward att springa omkring med en tofs på huvudet på stan). Jag ser mycket snällare ut i långt hår också. Vad jag tycker om det varierar också från dag till dag, men oftast är jag väl inte så förtjust, även om jag definitivt tar mer selfies då. Det är skönt att gömma sig i den stereotypa ramen av skönhet liksom.

Det här är inte ett sådant där "vad ska jag göra med håret"-inlägg om du inte redan räknat ut det. Jag kommer göra som jag känner oavsett, men det är skönt att sätta ord på tankarna ibland. Lite rörigt, men skönt. Som jag tänker nu så kommer det nog ändå få fortsätta att bara vara. Jag tror att jag vill ha långt hår nästa år när vi ska på bröllopet i England och då kan jag ju inte klippa av det nu. Har svårt att se mig själv i kort hår och klänning av någon anledning. Har sett massor snygga människor rocka den stilen på röda mattan och liknande, men när det kommer till mig själv är det som ett svart hål just där. Märkligt.

Nuvarande längd och färg på ett ungefär.

Jag är förvånansvärt nöjd över min naturliga hårfärg dock. Trodde att jag skulle känna att det var skittrist och längta efter ny färg ganska fort, och visst har jag stunder jag känner så, men för det mesta så trivs jag rätt bra. Någon gång skulle jag vilja färga regnbågshår dock... Tycker att det är så himla fint. Men jag vet inte om jag vågar. Det går liksom emot hela min "vill inte sticka ut och märkas"-stil som jag skaffat mig. Vågar jag så blir det i alla fall när håret är långt. Suppersnyggt när färgerna liksom "blandas" mellan lager av hår ju.