Dagens i-landsproblem I guess

Mina händer gör ont. Det är sånt som händer när man sitter och syr en del för hand, så jag kan knappast påstå att jag tycker att det är konstigt. Däremot kommer det bli grymt skönt när musklerna har vant sig vid att användas på det sättet. Samma typ av smärta blir det liksom inte då. Kalla det träningsvärk helt enkelt.

Sånt är inte direkt de mest värdsliga liksom.

I feel pretty

Örhängen och halsband till bara jag! Awesome...

Ta lite hand om mig själv

Jag har inte gjort mycket alls idag. Mest pysslat med ovven eftersom vi inte haft några lektioner idag. Stuckit mig flertalet gånger och svurit har jag däremot gjort. Fast det är okej... Jag tycker om att pyssla även när jag inte kommer överrens med allt.

Har smörjt in mig med ett awesome body butter som luktar jordgubb också! Så jag ligger och nosar på mig själv. J-man är bortrest till imorgon så han nosar inte på mig. Däremot hoppas jag han sover gott vid det här laget. Han jobbar så hårt min älskling.

Lite ont i ögonen av ansträngning vid det här laget så jag sätter punkt. Hoppas du haft en underbar dag i alla fall och sov gott!

Studiebesök som di kallar't

Jag har varit på Länsmuseet och kikat på saker. Vi har en uppgift kopplad till besöket så klart... Enbart nöje var det alltså inte! Vi fick till och med specialtillstånd att fotografera lite, men givetvis inte för att lägga upp på internet. Det är nix-nej! Förbjudet helt enkelt. Däremot är jag glad att jag tog med kameran. Lite bilder på hemväg och så kan jag ju visa upp i alla fall!

Hårigt

Mitt hår är som ett övergett fågelbo idag. På bilden ser det sjukt bra ut i jämförelse med verklighetens look. Tror att det kan vara dags för en hårtvätt liksom. Lika bäst att lösa det på en gång.

FYI

Det är en rosa prick under min redbull. Vårt den kommer ifrån är dagens mysterium... Jag gissar att en försmådd man på redbull-fabriken planerat att förgifta sin otrogna koffeinjunkie till fru och markerat den giftiga burken med ett nagellack han stulit ur en kollegas handväskan. Så om jag inte skriver något mer under dagen och framöver vet du vad som hänt.

Det är för övrigt rast mitt i föreläsningen.


(Detta inlägg skulle publicerats vid elvatiden på förmiddagen.)

Published with Blogger-droid v1.7.4

O noes!

Jag publicerade ett inlägg via min HTC flyer för ca två timmar sedan... Det har inte publicerats i skrivandes stund. Kanske för att min stackars HTC dog på grund av batteribrist? Kan ju vara så att inlägget inte hann publiceras innan kontakten bröts. Men det är tråkigt för det... Det var ett sjukt kul inlägg. Hoppas det dyker upp!

Go, go måndag!

Både jag och J-man vaknade och kände oss som om vi blivit överkörda av en buss i morse. J-man har dock släpat sig till jobbet och jag börjar inte riktigt än. Däremot är det dags att börja pälsa på mig och tvinga iväg mig till bussen. Resan är alltid det jobbiga, när man är framme är det ju hur kul som helst! Skönt att inte känna mig som en kräkbomb också. Väldigt snorig idag däremot, men det struntar jag i. Sjuk behöver jag inte vara för det och som du vet tänker jag inte vara sjuk något mer nu. Enough is enough!

Vad ska jag ha på mig?

En liten ipren ska ner i magen och kanske en skvätt nässprej stoppas upp i näsan men annars är det go-time. Go me!

Konstant motarbetad idag

Tack vare en bekant på facebook lyckades jag lösa problemet med symaskinen. Grymt tacksam för det kan jag lova! Tyvärr så var det visst inte bra med problem där ändå. Typiska i-landsproblem visserligen, men irriterande för det. Vi har nämligen ingen kastrull som är stor nog att färga byxorna i. Frågan är om man ska våga färga i tvättstugan...  Självklart gör man rent efter sig, men tänk, tänk, tänk om det inte blir helt rent ändå? Det gör mig nojig.. Funderar ändå över att göra så. Färga nu och köra två tomma maskiner direkt efteråt. Boka morgontiden imorgon och köra två tomma maskiner till innan skolan. För att vara så säker jag kan liksom.

Kan man göra så?

Just det, jag mår också!

Jag mår bättre. Ganska mycket bättre till och med. Okej att jag inte är helt framme än... Men det har gått snabbt de senaste dagarna. Nu tänker jag inte bli sjuk något mer i år. Helst inte på en sisådär fem-tio år heller för den delen. Du vet hur tjurig jag blir av att inte kunna flänga runt och göra allt jag känner för.

Däremot är jag skapligt osams med symaskinen just nu. Kämpar med overallsbyxorna så att de är sicksackade och tillfixade för färgning, men det tyckte min symaskin var en dålig grej. Den hackar och hostar och tråden går av titt som tätt. Jag svär och den fortsätter arbeta mot mig. Vem som är mest envis i slutändan märker vi.. Men det kan vara jag. Har hänt att jag plockat isär grejer och satt ihop dem igen om de inte gör som jag vill.

I värsta fall får symaskinen ett lite väl tidigt avslut på karriären och möjligen en kort flygtur med destination trottoaren och en kort, privat ceremoni på soptippen.

Tjurig tjej.

En frisyrförändring

Råkade skaffa mig lite lugg. mellanlängden på håret gör mig halvt knäpp så jag behövde lite förndring. This is it! Kommer ju märka att håret växer på ett annat sätt när luggen växer ut också. Känns faktiskt rätt bra om jag ska vara ärlig.

Jag vet att det är ett totalt meningslöst inlägg, men så är det ibland!

Video: Rörigt

Tja, varför är det så?

Jag är inte särskilt förtjust i orden "stackars dig". Vad jag har märkt under åren är nämligen att saker som man tacklar ganska okej plötsligt blir ett ton tyngre så fort någon yttrat de orden. Plötsligt börjar man fundera över om det inte är värre än vad man egentligen tycker att det är. Kanske är det det just för att någon annan sa det? Kanske har jag bara inte förstått vidden över hur dåligt jag borde må över den här saken än? Och plötsligt mår man sämre. Trots att man kanske inte alls hade behövt det. Ens eget sätt att hantera det kanske var så pass bra att man skulle ha tagit sig ur det snabbt och ganska smärtfritt utan de där orden.

Det allmänna uppfattningen verkar dock inte vara densamma som min. Jag tänker inte säga att alla har fel och jag har rätt, men tänk på det. Varför ber så många ständigt om bekräftelse, tillåtelse att just de mår dåligt? Att de har det jobbigt och behöver tyckas synd om, tas hand om? Ibland behöver man stöd, absolut, men stöd behöver inte betyda "stackars dig". Stöd kan vara "jag förstår". Stöd kan vara att bara lyssna. Stöd kan vara att hjälpa en vän att komma framåt. Hjälpa en vän ta sig till arbetsförmedligen när hen inte kommer ur sängen på grund av depression, Hjälpa en vän komma ur det som är jobbigt. Hjälpa en vän komma ifatt i arbetet eller hitta vägen genom sitt sorgearbete.

Vi lär oss att få uppmärksamhet genom sympatier. De finns de som tvångsmässigt använder sig av det för att de lärt sig att det är den enklaste metoden att få andra att bry sig. Tyvärr gör det att folk till slut tröttnar och personen måste söka nya vänner, nya människor som kan tycka synd om och ta hand om. Det är ett destruktivt beteende och ingenting jag anser ska uppmuntras. Det stjälper mer än hjälper och det är faktiskt inte schysst. Jag tycker i alla fall inte det.

Självklart måste man ändå få klaga då och då. Jag behöver det. Men jag vill inte att mina vänner ska tycka synd om mig för det. Jag vill bara spy galla över att det är jobbigt med skolan eller vad det nu är i ett par minuter och sedan är det bra. Vi kan göra något roligt och skratta istället. Även när jag behöver gråta ut gör vi så... Tömmer ut överflödet och sedan gör vi något åt det om vi kan, annars gör vi något kul. Det finns ingen mening med att stå och gräva en grop bara för att.

Vissa saker måste givetvis få ges mer tid en fem minuter och sedan vad som helst annat.. Vissa saker måste bearbetas i timmar, dagar, veckor. En förlust till exempel. Det betyder dock inte att vi inte skrattar mellan gråten. Vi sitter inte och tycker synd om varandra. Vi stöttar, hjälper till, lyssnar och kramar om. Allt efter vad behoven är. Inte efter den sociala normen.

Lite rörigt är det att försöka förklara allt jag vill ha sagt, men jag hoppas det mesta kommit fram.

Det går inte...

Jag sitter still och ändå ökar illamåendet. Det här är INTE okej. Känner gråten på väg långt bak i halsen och sväljer. Hårt. Jag är arg. Inte ledsen, utan arg för att jag inte upplever att det blir bättre.

Det blir ett bad. Skrubba bort bakterier och lägga sig i soffan och vila. Kan bli doktorn imorgon. Jag är inte road av det här. Var det inte från början heller, men ännu mindre nu. Gränsen är nådd.

Wiiiiiiiiiiiiiiiie!

Jag tänker inte påstå att jag är pigg. Inte heller att jag mår bra. Men jag är uppe och halvvägs genom morgonkaffet. Jag vill ju så gärna komma iväg idag. Kroppen verkar inte riktigt lika förtjust i den idén, men jag vill. Tänker dock inte chansa om det inte blir bättre efter frukost... Då kommer jag definitivt inte må bättre i helgen och så kan vi inte ha det.

Mig med mina akupressurarmband

Jag fortsätter fundera och fundera över vad som hjälper mot illamående. Ingefära har jag hört faktiskt och jag brukar köpa en ginger ale eller två när illamåendet blir jobbigt, men det ligger inte i ekonomisk prioritet såhär strax innan löning och CSN. Av helt förklarliga skäl. Däremot har vi cola hemma och det ska ju vara bra. Avslagen om jag minns rätt... Vad finns det mer? Innan coca colan så måste det ju funnits andra roliga huskurer. Svårt att sålla bland länkarna på google dock.. Men kanske ska det ges en chans till.

Armbanden hjälper förresten. Inte hela vägen, men en bit och det är för mig värt väldigt mycket just nu.

Lavv liksom

Nerkrupna och ihopmysta. Vi tycker om varandra. Sådär mycket liksom. Man skulle kunna säga att vi älskar varandra till och med!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Blälälälälälälä

Jag är trött. Sådär trött så att jag vill gräva ner mig i ett varmt och mysigt hål i skogen och gå i ide. Fast jag vill inte sova. Jag känner mig som en tjurig femåring som vill vara uppe bara för att trots att ögonen nästan går ihop.

Jag mår inget vidare, men jag har bestämt att jag ska vara frisk imorgon. Det är introduktion till slutuppgiften i kursen och även om jag har awesome klasskamrater som gärna hjälper till när det behövs känns det som att det är allra bäst att vara där. Ifall man har frågor eller så liksom. Dessutom vill jag hänga med Iza imorgon. Okej, är jag för dålig så är jag.. Men jag är inte överrens med det. Så det så!

J-man har hoppat på mig om att jag borde gå till doktorn. Jag har självklart ingen lust. Tror stenhårt att det är stressen som gör mig dålig och vill att den ska få lägga sig lite innan det är dags att slänga pengar på läkarbesök. Men är det inte bättre efter helgen håller jag med om att det är farbror doktorn som gäller. Då har jag fått vila. Okej, inte på lördag. Inte helt i alla fall. Jag ska på 30+30+25-årsfest nämligen. Oavsett om jag får ta det jättelugnt så ska jag dit. Det händer inte ofta liksom...

Nej, nu ska jag kissa och sen ska jag krypa ner i sängen bredvid min övertrötta pojkvän. Skönt att ha honom hemma för en gångs skull... Massor kärlek hela veckan! Tur att jag har honom när annat är jobbigt.

Recensioner...

På pjäsen alltså. Om du är nyfiken så finns de HÄR och HÄR.

Jag tycker att premiären gick bra. Väldigt bra till och med. För egen del missades ingenting och publiken verkade på helspänn, även om det var en oerhört liten publik... Recensionerna känns inte helt rättvisa även om jag inte tycker att de är direkt dåliga så klart. Fast det är väl alltid så att man inte håller med till hundra procent. min uppfattning är ju inte alltid densamma som publikens. Jag har dessutom haft lång tid på mig att tolka och analysera texten på mitt sätt. Huruvida min tolkning når publiken eller inte är ju svårt att veta innan någon sett det arbete man gjort.

Recensenten var för övrigt underbar. Trevligare och mysigare människa får man leta efter! Jag hoppas att hon väljer att komma tillbaka och se oss igen, fast privat. Jag tror vi kan ge ännu fler intryck!

Så jävla typiskt!

Står i hallen. Påklädd, iordninggjord, på ganska bra humör trots en svag huvudvärk och så kommer illamåendet över mig. Känns lite som att jag ska kräkas på plats så jag tar ett djupt andetag och stannar till. Ingen spya... Bra. Mycket kraftigt illamående dock. Snabbt beslut. Jag stannar hemma. Är jag magsjuk vill jag inte riskera att starta en epidemi i skolan. Förhoppningsvis är det bara stressen som släpper. Är ju inte första gången jag mått riktigt illa under den här tiden. Jag har mått så pass kul att jag nästan kräkts rakt ut på repetition. Det gick bra då med som tur var. Men smaken av galla är inget kul.

Så jag sitter här med tårar i ögonen (som jag i princip alltid får när det känns som att jag ska kräkas) och tycker jävligt synd om mig själv.

Tjurigt då

Jag kan ju börja med att säga att redovisningen gick bra igår. Det är inte därför jag är tjurig. Alls faktiskt. Så att det inte blir några missförstånd här.

Sen i söndags har jag känt av spänningsvärken igen. Den som sitter i ögonen och inte i tinningarna. Nog för att jag är dålig på att använda mina läsglasögon, men det är ju för att jag inte ser ett jota i dem på håll och det gör att jag inte har någon nytta av dem majoriteten av dagarna och när jag väl bör ha dem på mig så har jag glömt att jag borde ha dem. Använde dock mina gamla (som jag ser skapligt i på håll ändå) i söndags en stund och de kändes rätt okej. Jag vet i sjutton hur det ska gå. Optikern är väl inte jättedyr, men om jag ska ha nya brillor igen blir det ju det. Tänker däremot att det borde vara billigare att bara byta glasen i så fall. Eller är jag ute och cyklar nu?

Älskar dock mina nördbrillor utan styrka. Kanske skulle man slänga i nya glas i dem bara? Eller nej.. Eftersom jag inte behöver glasögon hela tiden så kommer jag inte kunna använda dem som accessoar om jag gör så. Det vore ju dumt.

Lite paus

Det är redovisning och jag sitter och väntar på min tur. Fikapaus mitt i så klart. Välbehövligt, men lite stressande eftersom det är lite jobbigt att vänta. Riktigt kul att se de andras saker dock! Inspirerande.

Jag attackerade en av mina klasskamrater med förfrågan att köpa hennes produkt. Helt underbar! Så när den är klar och köpt så lovar jag att visa upp den, tills dess får du däremot vara nyfiken.

Nu är jag mest nervös över hur mina produkter kommer mottas... Har tre produkter och fyra skisser med mig, så det är förhoppningsvis nog för att tillfredsställa kriterierna för kursmomentet. Man får lite prestationsångest när man ser allt fint de andra gjort också så klart. Alla är så duktiga!

Händelselöst

Jag har vilat hela dagen. Välbehövligt är bara förnamnet. Tror jag skulle behöva en vecka på det här sättet, men det är så klart inte ett alternativ. Egentligen gör inte det så mycket... Jag ser fram emot måndagens redovisning och att få komma ut igen. Inte känna illamående och hosta om nätterna. Inte stressa och vara helt utan fritid och socialt liv för att jag repar konstant. Inte för att jag någonsin skulle byta bort repperioden för det. Vissa saker gör det värt att må dåligt.

Jag ska berätta om premiären när energin återvänt igen. Fler föreställningar väntar ju också! Men nu ska jag fortsätta vila mig. Det förtjänar jag faktiskt.

Taggad, nervös, taggad, nervös, taggad, nervös, panikslagen

Sitter på tåget mot Norrköping... Klockan sju är det premiär. Nerverna springer marathon i kroppen på mig. Vi vet ju inte hur vårat arbete kommer bemötas eftersom det är så kontroversiellt.

Första akten handlar på sätt och vis om den distans vi i västvärlden har till exempelvis svälten i Afrika, terrorattacken 11 september eller Beslan. För de flesta av oss är det ju så overkligt även om vi för den sakens skull tycker att det är fruktansvärt. I andra akten tvingas publiken möta människor som varit exakt i de situationerna. Första akten är någorlunda lättsam trots sin allvarliga underton och andra akten gör ont.

Det är så oerhört viktigt för mig att det går bra ikväll och med tanke på vilka jag jobbar med är det egentligen inget problem, men ändå. Jag är väldigt nervös.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Tid för mig

För första gången på en bra stund nu så sitter jag vid min dator och skriver. Jag har ro till det för en gångs skull! Så härligt! Sen att jag är hemma för att kroppen skriker efter vila och magen vill vända sig ut och in och hälla sitt innehåll över skrivbordet är en annan sak... Vila är dagens nyckelord.

Så jag fyller huvudet med sådant jag gör för att slappna av. Slösurfar, läser bloggar, ser på serier och stickar. Soffan eller sängen kan jag lägga mig i närhelst jag känner att jag behöver sova lite. Man får det när man inte är helt kry.

Jag har en sådan där fuskgrej att sticka med. Det är en bra sak.

Imorgon är det premiär! Genrepet hade vi igår. Det gick som det ska göra. Lite nervöst känns det (redan), men det kommer nog gå bra. Jag är sjukt stolt över det vi arbetat fram i alla fall!

Ensam igen

J-man är ute och reser som vanligt. Den här gången är han bara borta en natt och det är i alla fall skönt. Jag ligger i sängen och känner mig mest trött... Utmattad rent av. Illamående och lite tjurig. När helgen kommer ska jag inte göra något alls om jag kan. Bara lata mig och sova. Känns som att jag behöver det.

Katterna låter mig inte slappna av helt heller. Roligaste platsen att brottas och busa på är ju där mamma är och det betyder att sängen just nu är en  studsmatta och allmän jaktmark när det gäller skuggor och fötter. Somnar gör man alltid, men inte alltid så gott man önskat. Älskade bråkstakar.

Jag är ingen regnbågen, men inte heller färglös...

Idag var vi ute i Trädgårdsföreningen och målade akvarell. Jag har visst ett ganska bra färgsinne som jag bör fortsätta utveckla. En del foto blev det också, men jag är för trött för att tömma kameran och har bestämt mig för att ha med den på repertoar också.

En tanke slog mig förut... Om jag skulle skaffa mig en cykel och måla den i en ganska mörk grå som gick lite åt det röda och mattlacka den samt matta ner alla blanka delar... Skulle man kunna få den att se ut som om den vore en röd cykel som bara råkar vara gjord o en svartvit värld då? Fast skaffar jag en cykel vill jag egentligen att den ska vara minst lika färgglada som regnbågen och glittra. Inte för att det personifierar mig egentligen. Utan för att jag inte ska tappa bort den.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Vill du binda dig?

När jag frågar människor omkring mig om de funderar på att binda sig i framtiden verkar de flesta tänka: "Vadå? Är det något sexuellt du menar nu?" Tanken på giftermål är nämligen långt bort för de flesta. Så långt bort att de flesta inte vill tänka på det till och med. Vid förlovning verkar gränsen för allvar gå för de flesta. Ändå skaffas barn med människor man knappt vill ha kontakt med, tanken att man kommer ha kontakt med barnets andra förälder på ett eller annat sätt under resten av sitt liv verkar sällan finnas där.

Jag funderar mycket över sådant här... Varför är människor i dagens samhälle så rädda för det där vi kallar hopp? Äktenskap handlar ju mycket om hoppet och önskan att kunna och få leva i resten av sitt liv med den man älskar och dela allt med den personen, nu när det inte längre handlar om en simpel affärsuppgörelse det vill säga. Givetvis innebär ett äktenskap mer än så också, men en del utav det. Sedan finns det ju juridiska för- och nackdelar också... Vilka de är (förutom att det blir ack så jobbigt att separera (nåde den som är optimistisk och drömmer om lycka till döden skiljer dem åt)) har alldeles för få koll på för att kunna argumentera i frågan. Istället blir huvudargumentet helt enkelt att det är gammaldags och fånigt. Oavsett om man vill tro på äkta kärlek eller inte.

Är det så att pessimistens tidsålder är nu? Det har jag ingen lust att vara med på. Positivitetskurs till alla!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Massor med trött!

Suger i soffan med min nya fina HTC flyer i knät och försöker vänja MIG vid tuchtangenterna. Det är lite klurigt om jag ska vara ärlig... Men jag är glad.

Spelningen igår började katastrofalt med massor ljudproblem... Men slutade helt awesome! Det var dans och applåder och Guo och tjim! Jag hade fruktansvärt kul! Alla verkade glada faktiskt.

Idag bär det av till Norrköping och repetition där igen. Ingen vila för Katten inte!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Tidig lördag

Katterna väckte mig runt 6 och jag har varit uppe sedan dess. Sitter i soffan och stickar en halsduk och Pysen är väldigt nyfiken på vad som händer. Han har gjort sitt bästa för att få äta i garnerna men jag har varit bestämd med att de inte är leksaker även om de ser jättekul ut. Så nu ligger han och halvsover på mitt ben. Han vill nämligen helst inte vara i knät, men ändå nära. Myskatt!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Video: Handlat hungrig