Good for me och det

Eftersom jag är som jag är så har jag fortfarande inte avslutat yogasockorna trots att det inte är sådär jättemycket kvar på dem nu. Förvisso så är väl hela grejen med att de är olika hårt stickade och att jag är lite tjurig över det en faktor i det hela... De blir säkert bra ändå, men jag vill ju så klart att de ska bli perfekta direkt även om verkligheten väldigt sällan fungerar så. Jag har även påbörjat ett mönster (improviserat) på en tröja, men det känns inte så roligt just nu så den ligger påbörjad och orörd sedan en tid tillbaka. Istället stickade jag en mössa till J-man med hans bandlogga på. Det var innan jag fortsatte på och slutade med yogasockorna dock.

Så jag har lite projekt som känns lite motiga. Hur jag löser det? Köper garn till ett nytt projekt så klart! Jag gick med i ravelry för ett tag sedan och där finns en uppsjö av olika gratis- och köpemönster i olika svårighetsgrad för den som är intresserad. Så jag tänkte göra denna.

So far.
So good.
So pretty.

Mest troligt kommer även detta bli tråkigt om ett tag. Jag ska liksom sticka nästan en meter slätstickning och när ett varv tar någonstans mellan tio och femton minuter att sticka (det är ändå 172 maskor och jag är inte supersnabb även om jag hoppas bli det någon gång) så riskerar det att bli... Långrandigt. Men jag är väldigt nöjd än så länge. Den "mönstrade" kanten var en helt ny teknik för mig, vilket var roligt, dock är det en väldigt enkel teknik. Väldigt tjusig tycker jag! Och ett vackert garn gör ju så klart att det känns roligt det med. Hoppas att jag orkar få klart den innan sommarn i alla fall. Det bör inte vara helt orealistiskt om jag inte lägger även denna ifrån mig. Jag ser mig själv som en envis person, men jag har mina svagheter så klart. Jag undrar om det inte är rädslan för att misslyckas som ställer till det för mig här? Kan också vara någon form av separationsångest. Jag är inte säker.

Garnet hittade jag för övrigt på adlibris efter ett tips i en grupp jag är med i på Facebook. Jag visste inte att de sålde garn ens, har bara kopplat ihop adlibris med böcker. Just då var det i alla fall rea och jag fyndade mitt första ullgarn. Merino till och med. Som jag mest hört om innan, men inte lagt en krona på, här hemma finns mest acryl. Det är jättemjukt och jag tror att det kommer värma alldeles utmärkt! Misstänker att jag kommer köpa mer i framtiden. Det var inte superdyrt ens till ordinarie pris liksom. Men vi får se. Just nu är det köpstopp i vilket fall. Det kan ju vara bra om jag gör slut på en del av det jag har hemma först.

På tal om glasögon

Typ i alla fall. Jag har nämnt det.

Sist jag var hos optikern, för alldeles för länge sedan när de krånglade en massa med mina glasögon, så minns jag att jag blev bemött med viss... Skepsis? Jag nämnde att jag hört att man borde kolla sin syn ungefär vart annat år om man har synfel och fick genast höra att "så mycket kan det inte förändras på två år", men det kunde det. Det var nämligen nästa mening som kom ur hens mun. Att "oj, det kunde det visst". Inte en stor grej så klart, men jag kan nog känna att man inte behöver säga något alls till kunden i det läget. Jag var ju där och spenderade pengar liksom. Hade det varit så att det inte var någon förändring så hade hen, om hen velat vara snäll, kunnat säga att jag nog kunde vänta längre mellan besöken om jag ville bara. När jag sedan visade vilken typ av bågar jag var intresserad av sa hen att de nog inte skulle passa på mig utan att jag provat. Hen hade naturligtvis fel. Vilket hen erkände. När jag provade ett par mer "neutrala" bågar efteråt så tyckte hen att de jag tittat på först passade mig bättre ändå. Det var också dem jag köpte i slutändan.

Inte piggas i stan, men det blir så när man är lite mindre kry.
It happens.

Det bemötandet, att liksom känna mig ifrågasatt i onödan, tillsammans med det faktum att de lyckades krångla till min order så jag fick vänta extra länge gör att jag inte är så sugen att gå tillbaka till just den optikern igen. Jag fick givetvis rabatt på glasögonen som lite "plåster på såren" typ, men det kändes faktiskt inte okej ändå. Just när jag fick dom kändes det helt okej i och för sig... Men det var mest för att jag var så glad att slippa spänningsvärken jag gick med. Så här i efterhand känner jag att det inte var värt det ändå. Det blir att hitta en annan optiker. Vore dessutom nice att ha en optiker som byter ut glasen i bågarna om man vill behålla de man har, en tjänst som jag letat efter hos min nuvarande optiker men inte hittat. Bågarna är ju inte den största kostnaden alla gånger, men ändå. Det är ju inte heller säkert att modellen jag trivs med finns kvar om jag inte vill byta. Har dock inte forskat på om det finns optiker som gör sådant ens. Men det är väl dags då.

Nu kommer jag förmodligen inte springa till optikern på en gång i alla fall. Det ligger inte riktigt i budgeten och känns inte akut än. Men det kommer behövas. Till slut.

En vanlig jävla pensel

Flytande eyeliner är en grej. De flesta stora sminkmärken har en hård liten tipp som ska "underlätta" applicering. En tipp jag aldrig förstått mig på. Visst har även jag försökt intala mig att den skulle vara lättare att arbeta med, men det är helt enkelt inte sant. Inte för mig. Det enda som jag trivs med är en vanlig jävla pensel.

Jag lärde mig lägga flytande eyeliner på teatern. Där hade vi pensel och eyeliner på kaka, vilket finns att köpa på vissa ställen nu med tror jag. Det är ett tag sedan jag var runt i olika butiker och letade. Till bröllopet köpte jag en pensel som jag doppade i en burk med flytande eyeliner som kom med fel tipp. Detta för att personalen i sminkbutiken inte kunde hitta en enda jävla flaska som kom med vanlig pensel som applikator. Riktigt när det slutade vara standard vet jag dock inte. Däremot är jag inte förtjust alls. Särskilt när det enda tipset jag fått har varit att köpa dyrare smink. Typ Face Stockholm ska ha flytande eyeliner med pensel. Till slut, flera år senare, vände jag mig till internet.

Ja! Det finns! Jag hittade en flytande eyeliner med en vanlig jävla pensel för ett rimligt pris till slut! Det finns dyrare modeller också så klart, på samma sida (http://www.lyko.se/), men jag tycker inte att dyrare nödvändigtvis är bättre och dessutom så använder jag inte smink så ofta att det ska kännas värt att lägga några större summor. Fina smala linjer blir det i alla fall! Lite mascara och jag är färdig. Fast inte idag. Idag provade jag bara och konstaterade som många gånger förr precis det jag redan skrivit om och om igen i denna text:

Det är bättre med en vanlig jävla pensel.

Small recap

Just i den här stunden har jag varit 31 år gammal i fem dagar. Jag har druckit mitt morgonkaffe, vilket hände runt sjutiden, sett Mirrors på Netflix och filat ner naglarna på ena handen. Jag har också satt igång min laptop för första gången på ett par månader. Den står på vardagsrumsbordet och ser ganska glad ut trots uppehållet. Själv är jag rätt glad jag med. Lite lagom disträ mest. Kissnödig och törstig. I valet och kvalet angående om jag ska ta en kopp kaffe till även om jag nästan aldrig dricker mer än en kopp per dag.

Jag ska fila ner naglarna på andra handen också. Eventuellt ska jag fila lite till på den som redan är klar. Jag gillar fortfarande korta naglar, det underlättar vid handarbete och jag inbillar mig fortfarande att jag ska ta tag i gitarren någon dag. Jag har också tänkt att jag ska ta bort allt gammalt nagellack och måla helt nytt så klart. För det är sådan jag är.

Av helt uppenbara skäl så var min födelsedag detta år oerhört mycket bättre än förra årets katastrof. Istället för sjukhusvistelse i annat land blev det en lugn dag hemma där gästerna fick dyka upp lite som de ville. Jag hade bakat, så klart, och det verkade som att det var uppskattat. Det blev till och med lite presenter trots att jag inte alls förväntat mig det! Väldigt uppskattade sådana till och med! Zelda-boken lästes ut redan morgonen efter och Darth Vader-kramisen ser på Netflix med mig nästan hela tiden.

En gnutta förvånande är att jag verkar börja intressera mig för smink igen. Inte för att det skulle vara så märkligt att jag intresserade mig för det egentligen, smink är ju kul, men det var länge sedan jag brydde mig om sådant alls. Ansiktet alltså. Men det går väl i vågor sådant där.

Såg nya Star Wars på bio runt jul och var nöjd med upplevelsen. Vi skippade 3D eftersom det för det mesta faktiskt är rätt jobbigt för ögonen, sen om det är för att jag är "gammal" nu eller något annat gör det samma. Däremot så är det nog mer än dags att göra en ny synundersökning. Någon rekommenderade vart annat år någon gång och det var en stund sedan den gränsen passerades.

Sjöng karaoke på julafton så klart. Det är ju tradition vid det här laget.

Har fortsatt bråka med hälsan. Det är ju oerhört mycket bättre än det var för ett år sedan så klart, men min kropp är en bråkstake och det tar tid. Så det är ju en väldans tur att jag är envis och har en ganska stor portion tålamod. Visst finns det mer än en stund då det känts som att både ork och tålamod tagit slut, jag är ju inte mer än människa, men det kommer tillbaka varje gång. Till slut blir det bra igen. Det har jag bestämt.

Yogasockorna börjar äntligen bli klara också. Repade upp den första då den var för lös i toppen och jag inte visste hur jag skulle lösa det. Så jag började om. Skaffade ett extra sett stickor i samma storlek och stickade ifatt. Upptäckte att jag stickat ännu hårdare och kände hopplösheten och frustrationen en stund. Men så bestämde jag mig för att sticka några extra varv och göra det bästa jag kan av det halt enkelt. Skillnaden är inte lika stor denna gång och jag tror att det kan fungera. Nästa par, när jag får energi och ork till det, kommer stickas samtidigt i alla fall. Mindre risk för bråk då. Ska dock införskaffa fler stickor i bambu till dess. De senaste blev i metall just för att det var de som fanns och det känns i rygg och axlar. Det är viktigt med pausar då. Långa pausar ibland. Tur att det finns annat att göra emellan om man vill.

Katterna är lika jobbiga och underbara som vanligt. Pysen får sitt kortison varannan dag och är lite rund men verkar annars väldans nöjd med sin tillvaro. Bus är bara olycklig när han inte får gå ut i kylan eller får plats i knät för att det ligger något annat, exempelvis en stickning, där. J-man jobbar som alltid, men är ju hemma varje kväll och har hittat de rutiner som passar honom bäst just nu. Han ska även vara med i Livekarusellen med två band, vilket ska bli riktigt roligt! Första spelningarna är redan på lördag i Norrköping och jag hoppas att jag kan ta mig dit och heja på!

Typ så.