Katten Jones

Redovisning, en av tre uppgifter klar!

2012-02-27T09:50:00.001+01:00

Sitter på LiU och det är fikarast mellan redovisningar. Vi var den andra gruppen som redovisade så vi är klara. Oerhört skönt! Nerverna har släppt och jag är stolt över ett bra jobb. Känns riktigt awesome!

Så nu pimplar jag Burn och Aloe Vera-drycken för att piggna till. Blir att åka förbi centrum och inhandla en gnutta material till slutuppgiften. Har en del, men lite till vill jag gärna ha. Någon mer färg liksom...

Och så hände ju en grej igår också...

2012-02-26T19:51:00.000+01:00

Vi åkte till Jönköping igår för att fira bästa Sam som fyllt 25 igen (6e året i rad). Checkade in på hotellet och jag gjorde mig iordning. Hade inte orkat göra det innan åkturen nämligen, bekväm som jag är då och då. Så jag fixade och trixade en stund. J-man satt på sängen i rummet och väntade på mig. Ovanligt tyst. Trött tänkte jag att han var. Så kom jag ut ur badrummet och berättade att jag bara hade håret kvar, satte upp den i en enkel knut och frågade hur jag såg ut.

"Snurra ett varv", sa han. "Du är jättevacker men det saknas en sak." Så gick han ner på ett knä, plockade fram en liten ask ur kavajfickan och såg mig i ögonen. Öppnade asken med något ostadig hand och sa:

"Vill du gifta dig med mig?"

Jag vet inte om jag stammade fram ett "ja" innan jag började gråta eller efter. Tårarna bara rann. Jag visste inte alls hur jag skulle reagera och det var alla känslor på en gång. Alla bra känslor alltså. Och chock. Jag hade ingen aning om att han skulle fria just då. Jag gled ner på knä på golvet framför honom och skrattade mellan tårarna.

Skakande trädde han ringen på mitt finger och skakande betraktade jag min hand. Världens vackraste ring. Inuti står det "L'unico", italienska för "den enda". J-man fick hjälpa mig upp från golvet innan vi gick mot festen. Yra av adrenalin.

Min vackra ring

Det är först idag som jag har börjat förstå på riktigt att jag ska bli fru. Mycket ska planeras och än så länge vet jag inte alls hur lång eller kort planering vi ska ha. Budget är det som ska uppskattas först så vi kan avgöra någorlunda hur mycket som ska sparas och till vad. Vi är båda upprymda hur som helst.

*lycka*

Video: För två år sedan (del två av vår historia)

2012-02-26T18:59:00.000+01:00

Pälssömnad

2012-02-23T10:20:00.001+01:00

Det bästa med min utbildning är ju att vi får så mycket möjligheter hela tiden. Idag står pälssömmnad på schemat och senare är det skinn och läder som gäller.

Lång dag... Men rolig. Längtar redan lite till att få krypa ner i sängen och sova sött dock.

Video: En gnutta bitter

2012-02-21T11:19:00.000+01:00

Mycket som vanligt

2012-02-20T20:37:00.000+01:00

Sitter här i J-mans studenttröja från 2008 och är trött. Har jobbat på ordentligt på uni idag och kommit ungefär så långt som vi velat (grupparbete). Mindre inspirerande är dock en spännande värk i axel och överarm. Har huggit till och från och hindrat mitt arbete. Just nu kör jag pekfingervalsen (typ) med vänsterhanden enbart för att högerarmen gör så ont om jag använder den. Dumma arm/axel!

Visste jag vad i hela friden jag gjort med min axel och arm så skulle jag vara snäppet mindre bitter, men inte glad för det. Hur som helst är det rätt mycket just nu med grupparbeten och allt vad det är... Ska ha stickning imorgon också. Gör det för ont blir jag dock tvungen att hoppa det... Suck!

Hey, ho, let's go!

2012-02-17T17:37:00.000+01:00

Känner mig som en gammal tant. Ont i kroppen och irriterande trött. Fryst massor sen jag kom hem från min fika med Iza. Kanske av tröttheten... J-man har gjort sitt bästa för att försöka få igång mig och se till att jag har allt jag behöver. Ska vara duktig tjej och plugga nämligen.

Så ville datorn installera massor uppdateringar så jag lät den göra det. Virkat så länge. Testar olika metoder... Just nu experimenterar jag dock bara med stolpar och dubbelstolpar. Gör en ruta åt gången. Lär mig metoden ordentligt så jag kan experimentera med mönster längre fram. Rutorna jag virkar nu kommer så småningom monteras ihop till en väska eller sjal eller tröja eller vad jag nu får för mig passar bäst. Vackert rött blir det hur som helst.

Men det är rapport det ska fokuseras på nu och ingenting annat. Så jag ska rota fram mina glasögon och sätta igång. Wish me luck!

Morgontankar

2012-02-15T08:03:00.001+01:00

Ibland kommer jag på mig själv med att undra vad jag ska göra med mitt liv. Vad jag vill och vart jag är på väg. Trots att jag egentligen vet. Jag vill bli bättre på allt det jag tycker om. Kunna försörja mig på det. Gifta mig och bilda familj. Vara lycklig.

Ändå är det så svårt, till och från, att greppa allt det här. Det är väl osäkerheten och skräcken den medför som gör sig påmind antar jag. Det är nämligen väldigt svårt att tro på sig själv när man växer upp i en tillvaro där det inte riktigt är okej att leva sin dröm.

Man ska nöja sig med ett jobb som sätter mat på bordet. Sen om det är i kassan på ICA eller som chef på ett stort företag spelar mindre roll. I samhällets ögon menar jag då. Nu är det inget fel på att varken jobba på ICA eller som chef, om det är det man trivs med, men alla trivs inte med samma saker. En del av oss strävar mot annat. Och många av oss får gång på gång höra att det inte går. Att det är osäkert. Även om det inte sägs rakt ut så är det på sätt och vis att hela tiden höra att man inte kan. Att man inte är bra nog.

Tänk dig att varje dag få höra att du inte kan ditt jobb. Att du aldrig kommer kunna tjäna något på det. Att du borde ägna din tid åt annat. Inte så motiverande va? Nu är det såklart så att vissa av oss kommer misslyckas. Det är ett faktum. Men att få försöka... Att ha människor runt en som uppmuntrar och tror på en. Det underlättar. Alla borde åtminstone få ha en chans på sin dröm.

Det där ordspråket "det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat" känns ibland helt idiotiskt, särskilt när man precis fått hjärtat krossat, men det ligger något i det. Lite så känns det för mig med mina livsval också. Låt mig hellre få försöka och misslyckas än att kväva allt självförtroende och därmed mina möjligheter. Jag blir inte lyckligare av att gå runt och tänka "tänk om". Jag tror få av oss mår bättre av det.

Ibland är tågresor tid för filosofi. Jag letar ju bara efter lycka, precis som alla andra. Mycket har jag, men det är en bit kvar för all del. Och det är läskigt... Jag är glad att jag i alla fall har några som stöttar och imponeras av mig. Det får mig att orka framåt.

2012-02-14T12:03:00.000+01:00

Jag fixar mig för cykelturen till uni. Klär mig med andra ord. Alltid lika svårt att veta hur mycket eller lite man ska ha på sig i det här vädret... Så har någon idiot lagt min cykel ovanpå en hel bunt andra cyklar utanför så jag måste lyfta/lirka loss den. Inte glad för den grejen! Vem fan gör sånt? Så onödigt...

Ser mycket fram mot min lektion hur som helst. Kan virka lite grann ju, men har inte grepp på olika sätt. Har inte luskat ut beskrivningarna i min bok riktigt än. Så nu kanske jag kan få ordning på det! Så spännande! Funderar på att virka mig ett pannband så jag inte behöver vira min sjal runt huvudet när jag vill ha tofs. Men det är inte direkt det viktigaste. Snyggt med sjal också.

Inte mitt mest inspirerande inlägg, men jag ville bara skriva. Känna tangenterna under mina fingrar en liten stund. Det är något befriande med det för mig. Sen kan jag bara hoppas att någon mer än jag tycker om det som flödar ur fingertopparna. Allt kan tyvärr inte vara lika bra dock. I-landsproblem!

Video: Alla hjärtans dag ja...

2012-02-14T11:18:00.002+01:00

Två år sedan jag såg honom

2012-02-13T21:50:00.000+01:00

oktober 2010

Idag är det två år sedan jag träffade J-man första gången. På en inflyttningsfest jag inte riktigt kände för att gå på, men gick på ändå för att träffa min bror. Där var han som skulle bli hela mitt liv. Inte för att jag visste det då. Just då visste jag ingenting om vad framtiden skulle ge.

Jag minns väl första gången jag såg honom. Det var i hallen på festen och det första jag såg var leendet. Sådär lite snett och stort och vitt. Så ett halvrufsigt mörkt hår över det. Mörka ögon som såg sådär lite småbusiga och snälla ut och han hade svart kavaj på sig. Jag visste att han var speciell redan då. Däremot berättade han vitt och brett om att han hade flickvän och hur lycklig han var med henne så jag gav upp allt hopp om annat än vänskap och satsade på att bara ha en trevlig kväll med nya och gamla bekantskaper. Det blev det också.

Vi bodde åt samma håll så J-man och hans kompis Henka (som för kvällen slaggade på J-mans soffa) följde mig hem genom staden. Jag fick en ros av en försäljare utanför Burger King minns jag. Vilket fick i alla fall till hälften tyst på mig om hur mycket jag avskydde alla hjärtans dag, hjärtekrossad som jag var av olika skäl (inte minst MDP, men det orkar vi inte bry oss om nu). J-man och jag bytte nummer så att jag skulle kunna höra av mig med bokningsnummer eller mail till föreställningen jag höll på med just då. "Du kan ju ta med din tjej" sa jag till honom. Så skiljdes vi åt vid mitt hus och jag trodde nog inte att jag skulle se honom igen... Men det fick jag. Drygt två veckor senare. Men det är en annan historia.

Kvällsrutin

2012-02-12T22:09:00.001+01:00

Pysen har hämtat en bit plast som han vill leka med oss med. J-man drar den fram och tillbaka över sängen ett tag så att Pysen får springa. Jag slänger iväg den och Pysen hämtar. Det är så varje kväll här hemma. Läggdags för oss betyder lekdags i Pysens ögon. Som tur är så är det bara en stund... Så vi får sova också.

"Du vill inte suga min kuk?"

2012-02-12T18:31:00.000+01:00

Jag var ute i fredags. Hade en väldigt bra kväll faktiskt. Awesome folk, skratt och till och med lite dans mot slutet. Nya människor... Ja, allt var helt enkelt bra. J-man var med så länge han orkade, men gick hem tidigare eftersom han hade jobbat hela dagen innan och skulle upp och träna innebandy på lördagen. En helt awesome kväll helt enkelt.

Så dök "den där" killen upp. Du vet den där killen som inte har lärt sig hur man bör tilltala andra människor. Vi stod inne i en tobaksaffär, jag och en vän som skulle köpa chips som nattamat innan vi gick hem, när han mer eller mindre snubblade in i mig. Jag tror inte att de ord som kom ur hans mun hade något med mig att göra egentligen, det var nog bara så att han såg att det var en tjej och han ville väl passa på att vara häftig inför sina vänner.

"Du vill inte suga min kuk?" sa han. En trevlig ton för all del, men ordvalet... "Nej tack, det är bra" svarar jag med en avvärjande gest. "Det är okej, men du får om du vill" svarar han. Jag avböjer igen och går ut ur affären men min vän hack i häl. Jag är i stort sett oberörd, men min vän vill så klart veta vad den okände killen sa till mig. Jag svarar att det inte var viktigt och att han ska strunta i det. Ingen idé att bråka över ingenting. Motvilligt går han med på det. Han är en bra vän och skulle aldrig tveka inför att skydda mig om det behövdes.

Och varför berättar jag det här? Jo, det är ju rätt vanligt att vi tjejer får höra sådant här till och från. Vissa mer än andra, mer beroende på vem man råkar stöta på än något annat. Det är ingen big deal för de flesta av oss, men egentligen kanske det borde vara det. Jag kan inte påstå att det känns som att den typen av kille visar särskilt mycket respekt för mig som individ när han bemöter mig på det sättet. Och eftersom de flesta av oss lärt oss att man inte ska bråka om sådant så slipper de ofta undan utan problem. De behöver aldrig lära sig att de handlar fel.

Sen har vi ju det där med att det är svårt att veta hur man bäst hanterar sådana personer. Många är förmodligen bara osäkra killar som söker någon form av uppmärksamhet, även om de gör det på helt fel sätt, men inte alla. En del blir aggressiva om man ger mothugg och en berusad person är ännu mer oberäknelig än en nykter. Man kan inte veta om just den som precis var oanständig kommer göra dig illa eller inte. Vare sig du är kvinna eller man. Vi kan alla råka ut för fel person.

Betyder det nu att man inte ska försvara sig? Självklart inte. Vi väljer alla våra egna kamper. Jag kommer nog inte bli otrevlig nästa gång någon kille beter sig sådär intelligensbefriat heller i och för sig. Inte så länge han ger sig efter att jag säger ifrån och inte inkräktar på min kropp. Däremot kan jag inte garantera att den som är dum nog att ta på mig utan min tillåtelse eller blir otrevlig när jag säger ifrån inte får sig en lavett eller två. Ingen har nämligen rätt att göra så mot mig eller någon annan. Nu förespråkar jag inte våld, men tyvärr förstår inte alla när man ryter ifrån och då kan det vara enda sättet... Tyvärr.

2012-02-10T10:40:00.000+01:00

Jag sitter och känner mig trött och tråkig. Har varit uppe en bra stund och hunnit leka med katterna, börja skriva på rapporten och fått i mig mitt morgonkaffe. Ganska effektiv morgon för all del... Men jag känner mig inte roligare för det.

Fejking being funny in swinglish

Passade i och för sig på att bli nästan helt klar med mitt virkade halsband. Mitt "vampyrskydd" som jag kallat det lite sådär lagom skämtsamt. Är riktigt nöjd med det i alla fall! Bråkar med mig själv om jag ska ha knappar eller snörning som lås bara... Lutar åt knappar även om det vore lättare att ha snörning. Lättare på sättet att jag har det hemma det vill säga. Använder jag snöre blir det korsettsnörning och det gör att det egentligen är jobbigare att ta på sig ju... Snyggt tycker jag att det är hur som.

Funderar på att göra matchande manschetter. Ska lista ut hur man gör fingervantar framöver också. Gillar de som inte går över hela fingrarna... Det är de enda jag använder om jag får välja själv och när man sitter mycket vid datorn är det ibland skönt att ha ett par nära. Åtminstone jag blir väldigt kall ibland.

Så för att summera.. Trött och tråkig, men tydligen väldigt effektiv. Kanske ska plocka fram stickningen och se vad som händer då?

Presenten!

2012-02-09T20:24:00.001+01:00

En fin väggklocka till köket, gjord av en LP-skiva.
Lägg gärna märke till de två katterna förutom paret. Kändes liksom som att det var vår lilla familj som den ser ut just nu...

On tha road again

2012-02-09T09:39:00.001+01:00

Sitter i bilen på väg hem. Har lyxat hotellfrukost med J-man och nu sitter vi och sjunger Tenacious D-låtar för full hals. Det är lycka!

Mässan var väldigt inspirerande även om inredning inte är mitt stora intresse. Mycket inspiration fanns att hämta och jag råkade köpa en present till mig och J-man mitt i allt också... Ska visa när den är på plats på väggen sen.

Dagen bjuder på studier hur som. Lite grupparbete piggar upp om man jobbar med rätt person! Så jag ska packa ihop mig efter dusch och klädbyte och lite så hemma sedan och packa mig mot uni. Känns som att det är bra tider före mig just nu.

God natt-inlägg

2012-02-07T22:40:00.001+01:00

Ligger i sängen, ensam, och somnar när som helst. Surar lite över att blogg-appen inte vill fungera på min htc även om jag hellre skriver på mobilen. Vill ju ändå KUNNA blogga från den. Får avinstallera appen och installera om den igen. Hoppas att det hjälper.

J-man är iväg på jobb som du kanske räknat ut, men jag får träffa honom redan imorgon igen. Ska nämligen till Stockholm på möbelmässa med klassen (osäker på om det är hela linjen som åker samtidigt faktiskt, men det vore inte konstigt alls med tanke på att treorna har en monter där) och jag kommer stanna kvar efteråt. Så att jag och J-man slipper vara ifrån varandra. Vi har nämligen ingen lust med det just nu. Helst skulle jag vilja krypa ner i bröstfickan på en t-shirt eller liknande och följa honom en hel dag... Bara för att jag känner mig sådär irriterande (för andra från och till) nykär igen. Pirrig och nästan oförskämt glad.

Nu har jag nog stört dig tillräckligt. Är så trött att jag tappar tråden hela tiden. Får se om det är tillåtet att fotografera (och publicera) något på mässan eller inte. Får fråga mig fram. Digin ska med i alla fall, den är ju lätt att stoppa undan ifall jag inte får använda den.

Men nu... Sova! God natt!

Burr, burr

2012-02-06T09:40:00.001+01:00

Solen är framme, men det känns inte som att våren är på gång. Jag har mer kläder på mig än jag haft under hela vintern hittills för att inte frysa. Det gör mig en aning nere... Mörkret klarar jag galant, men kylan är inte min grej alls. Flytt mot varmare land i framtiden? Inte omöjligt i alla fall.

Six, six, six, the number of the beast...

2012-02-05T22:19:00.001+01:00

666 dagar sedan jag och J-man blev tillsammans, officielt. 666 dagar av kärlek, bra och dåliga dagar, skratt och gråt, närhet och då och då lite saknad.

Vi har hunnnit flytta ihop, skaffa två underbara katter och tagit oss igenom jobbiga hinder under den här tiden. Hunnit komma tillfreds på sätt och vis. Hittat vårt sätt att kommunicera och bäst ta hand om varandra och oss själva.

Jag har lärt mig att jag och mina åsikter betyder. Att jag inte behöver förställa mig för att duga till utan att jag kan bli älskad för den jag är. Att jag är bra trots allt. Att jag inte begär för mycket när jag vill ha uppmärksamhet och respekt, kärlek och frihet att vara den jag är. Att jag får följa mina drömmar utan att bli dömd. Att min lycka är mer värd än en hög lön.

På många sätt har jag upptäckt något som jag inte trodde fanns i J-man. Visst jobbar vi på våra brister och problem som alla andra, men det är verkligen ett samarbete. Bådas åsikter räknas och vi kan kompromissa för vi respekterar varandra och är inte så själviska att vi kör över varandra för vår egen lycka.

Är inte det kärlek så säg?

Så fortsätter jag...

2012-02-05T19:41:00.000+01:00

Råkade bli så trött att jag gick och la mig en stund förut. Somnade rakt av och snarkade säkert jättehögt till J-mans förtret. Så jag kom inte många varv på min stickning. Nu är jag på den igen! Har gjort mig en kopp varm choklad som står på min muggvärmare och streamar Once Upon A Time för fullt. Lite lagom när man gör något annat samtidigt känns det som.

Så är jag pinsamt förtjust i mitt garn också. Men det blir ju så när det glittrar! Sådär lite lagom bara... Och det är jättemjukt! Kan knappt bärga mig innan jag är klar med min tröja. Fast det tar tid... Mycket tid.

Mys

2012-02-05T12:23:00.001+01:00

Sitter i myshörnan med min stickning och bara mår bra. Räknar varv med hjälp av papper och penna. Äter lite chips... Det är väldigt skönt att bara vara jag ibland.

Färdig!!!

2012-02-04T11:39:00.001+01:00

Hjärngympa

2012-02-04T11:09:00.001+01:00

Sitter med morgonkaffet som blir kallt och leker med en av mina presenter från J-man. 3d-pussel är roligt och utmanade. Lite lätt huvudvärksframkallande kanske... Men det är mest för att jag forfarande inte rört mitt kaffe misstänker jag.

Märker att mina inlägg jag skrivit på min HTC aldrig kom fram också. Typiskt dumt. Ska försöka laga det, men annars blir det mobilen när jag inte är vid datorn.

Omtumlad

2012-02-01T22:21:00.001+01:00

Det känns som att det varit en lång dag. Längre än vanligt.

Vi lämnade in Pysen hos veterinären imorse för kastrering, vaccinering och id-märkning. Han är så lugn och cool så det var inte några större problem även om han inte var direkt överlycklig. Så åkte jag till Mjölby för att smida i silver. J-man kurerade sig och sin stackars mage så gott han kunde hemma så länge.

Jag blev klar med min skräckhjälm och blev nästan helt klar med en triquerta också innan jag satte mig på tåget hem. Samtidigt var det dags för J-man att hämta lille Pysen hos doktorn.

I princip allt som kunde gå illa med Pysen hade gjort det. De hade öppnat upp hans buk och grävt runt där för att se om de kunde hitta en andra testikel, men inte hittat någon. Så han har ett stort sår på magen och måste ha tratt runt huvudet för att han inte får slicka på såret. Dessutom hade ha fått en spricka i hornhinnan under veterinärbesöket så han ska få ögondroppar i en vecka. Så hade han kissat ner sig också och även om vi försökt tvätta av han så gott det går så luktar han fränt och pälsen är röd från blod lite här och där...

Nu får han sova så klart. Älsklingen behöver ju vila för att kunna må bra igen och läka. Det värker i mig för att jag inte vet vad mer jag kan göra för honom just nu och J-man känner givetvis lika dant...

Så... Dagen vände från glädje och en del stolthet över mitt arbete till oro och maktlöshet. Vill ju bara att han ska må bra.

Nöjd och allmänt glad

2012-01-30T11:03:00.000+01:00

Pratar med Sessan på msn och konstaterar att hon dricker en virgin screwdriver till morgonmellanmål medan jag kör på med en virgin redbull vodka. Pysen har legat på mitt skrivbord och smakat lite förnöjt på bordsytan medan Bus springer runt som en yr ekorre och vässar sina klor på varierande klösbräda. Näsan är bara halvt översvämmad och ingenting gör överdrivet ont än så länge... Livet är riktigt nice ibland.

Lördag förmiddag, som vanligt på lördagar innan middag

2012-01-28T11:18:00.000+01:00

Sitter och är allmänt tjock i hals och näsa. Bortsett från det mår jag ganska bra turligt nog. Jobbigt att röra sig när luften inte kommer in lika enkelt som vanligt dock. Men det är okej efter omständigheterna. Om ett tag ska jag ta ett varmt bad och om jag har tur så klarnar det lite då. Jag vill inte överdosera nässprej och slemlösande, särskilt inte på dagarna eftersom jag inte kommer få sova på nätterna då.

Så har jag och J-man fallit i Wordfeud-fällan också.. Fast vi spelar bara med varandra. Jag tror jag kommer hålla det så, men han får ju göra som han vill så klart! Just nu är det väldigt förvirrande eftersom vi spelar på svenska och jag sitter och chattar med vänner på engelska. Även det här inlägget är klurigt när jag är inställd på engelska. Det blir en svengelsk röra i huvudet på mig.

J-man har åkt iväg på innebandyträning och jag har fått ett jättefint kort från min gudmor i brevlådan. Förhoppningsvis kommer min mamma höra av sig med en tid för familjen att ses snart också. Jag har bett J-man köpa med sig soppa till mig på vägen hem. Jag vill leka med kameran också... Så jag ska göra det. Om jag orkar.

Förlåt för att jag är så tråkig. Med huvudet fullt av snor och slem är det stundvis svårt att vara fyndig är jag rädd.

I feel ugly

2012-01-27T12:02:00.000+01:00

Bara sådär har jag en ful-dag. Jag ska vända den, det har jag redan bestämt, men än så länge är det en fuldag. Det hjälper inte att näsan svämmar över är klart... Ändå. Fuldagar är irriterande.

Hur kan jag ha en ful-dag när jag är såhär snygg liksom?

Min humor har jag inte tappat bort i alla fall. Men innan jag vänder min ful-dag till en åtminstone okej-dag så ska jag ta tag i nödvändigheter som att maila handledare och städa kök. Kanske lägga en ansiktsmask för att skämma bort mig lite någonstans där också.. Och mer kaffe. Mer kaffe är viktigt för att överleva idag tror jag.

För övrigt så kör jag fortfarande på det där "våga vara ful", men man ska trivas också. Och just idag trivs jag inte. Det där med trivseln är ju faktiskt viktigast av allt.

Jo, jag är visst sjuk

2012-01-26T23:32:00.000+01:00

Varför skulle jag baka såhär dags om jag inte var sjuk? Hur kan jag få för mig att det är bättre än att krypa ner i en varm härlig säng bredvid min älskade J-man? Jag vet inte... Kanske för att jag älskar att se hans leende och den där glimten han får i ögonen när jag gjort något extra för hans skull.. Som att baka till kollegorna eller ge en present eller skriva ett kärleksbrev.. En överraskning av något slag. Jag älskar det. Det är ett av mina sätt att visa min kärlek.

Om ungefär tio minuter ska toblerone cheesecaken ur ugnen och få svalna lite innan den dekoreras med riven toblerone. I kylen står en bunt morotsmuffins med honung som jag toppat med citronglasyr och en mandel. Själv smakar jag inte ens på det jag bakat eftersom det inte är något jag tycker om. Okej, cheesecaken vet jag inte, men muffins är inte min grej. Inte heller glasyr utan choklad är något jag gillar. Allt är till J-man och hans kollegor hur som helst. Jag hoppas de kommer tycka om det.

Vid det här laget är jag väldans trött faktiskt... Men det hjälps inte. Det är så kort tid kvar. J-man sover, men jag kan ändå se det där glittrande ögonen framför mig och det ger mig mer kraft. Jag får sova längre än han imorgon hur som om jag inte väljer att gå upp och dricka kaffe med honom.

Hm.. Om man skulle skriva en liten kärlekslapp medan man väntar på kakan?

Att vara vän med sitt ex

2012-01-26T17:53:00.000+01:00

Alla vill inte vara vän med sina ex. En del klarar inte av att vara det heller. Sen har vi de som är vän med sina ex. Inget utav det är fel eller konstigt. Vi är ju alla olika och hanterar saker på olika sätt. Sedan kan det ju spela stor roll varför det tog slut och hur. Till exempel.

Jag är själv vän med flera av mina ex. Ett utav dem är en av mina absolut närmsta vänner, en sådan människa som jag aldrig kommer släppa ur mitt liv oavsett hur långt ifrån varandra vi bor eller hur sällan vi har kontakt. Vi älskar varandra för mycket och har för mycket historia ihop helt enkelt. Dock inte romantisk kärlek och den historia som sammansvetsat oss är inte heller romantisk. Hade det varit så hade vi inte varit vänner utan tillsammans och tillsammans varken ska eller vill vi vara. Vänner är det bästa för oss.

Andra ex är sådana jag pratar sällan med, men ändå någon gång då och då. Bryr mig om att de mår bra och är lyckliga och de verkar känna detsamma tillbaka, andra är mer avlägsna och mer sådana man pratar med om man springer på varandra och då är det artigheter precis som när man träffar en gammal klasskamrat eller så. Sen finns det ett ex som vägrar prata med mig också, av okänd anledning. Kanske tillhör han bara den kategorin som inte klarar av att vara vän med sitt ex (men att inte ens hälsa om man hamnar i samma sällskap och bete sig civiliserat kan jag känna är lite barnsligt).

Att vara vän med sitt ex är inte något som sker över en natt. Ett av mina ex kunde jag inte prata "normalt" med några längre stunder på två år efter att det tog slut på grund av hur det tog slut och hur sårad jag var. Sen varken kan eller ska jag tala för hur han kände, det är bara min sida av saken. Ett annat gick det ganska snabbt och smärtfritt med eftersom vi båda var fast beslutna att inte släppa varandra ur varandras liv. Helt enkelt för att vi var och är för bra vänner för att vilja det. Så vi gick helt enkelt åt samma håll. Idag stöttar vi varandra i alla väder. Oavsett om det är pengabekymmer, familjesvårigheter eller kärleksproblem så hjälps vi åt så gott vi kan. Men att komma till den punkten kräver en enorm ömsesidig respekt och alla klarar inte av det. Det är nämligen inte enkelt. Inte till en början i alla fall.

Flera har frågat mig till och från under åren hur jag kan vara vän med "den" eller "den"... Men för mig är det självklart. Om personen är en bra människa så är det väl dumt att vara ovän med den? Man passar inte ihop med alla människor, vare sig vänskapligt eller romantiskt, men upptäcker man att någon är bättre som vän än partner så känns det som att det borde vara så. Ett råd är dock att undvika samtalsämnen om sex och nya kärleksintressen till en början... Man vet att det händer, men tills spänningarna släpper behöver ingen av er höra om det. I alla fall inte om någon eller båda av er är svartsjuk(a). Man måste inte vara kär för att bli svartsjuk vilket många felaktigt tror... Svarsjuka är nämligen lika ologiskt som vilken annan känsla som helst. Respekt är nyckelordet som sagt.

Har jag gjort mig någorlunda tydlig i hur jag ser på det här? En del killar är dessutom mycket bättre på att vara vänner än pojkvänner. Vissa människor (ja, både killar och tjejer faktiskt) verkar ha en liten spak i hjärnan som slår om till elak så fort ett förhållande inleds. Men det kan vi prata om en annan gång...

Fake it

2012-01-26T17:20:00.000+01:00

Eftersom läkaren sagt mig att det inte finns något att göra annat än att vila och pressa i sig mycket vätska och jag bara hade en föreläsning idag så tog jag mig till uni. Mascara, nytvättat hår och en gnutta läppstift fick dölja min krasslighet. Tror det fungerade ganska bra. Känner mig snygg, men rösten är varierande tjock beroende på hur mycket slemlösande som verkar för stunden. Otrivin comp är min bästa vän så länge jag känner för att andas. Förutom de grejerna så mår jag ganska bra idag. Så tar jag det ju väldigt lugnt också i och för sig.

Vardagsrummet ser ut som en halv soptipp sen jag blev dålig och J-mans innebandylag kommer hit imorgon för styrelsemöte. Inte riktigt okej... Så jag ska försöka plocka undan det absolut värsta. Passa på medan kroppen känns okej. Det är ju mest vardagsrumsbordet. Hur ansträngande kan det vara att flytta disk från det till köket? Precis. Till och med en sjukling borde klara det. Ler man dessutom samtidigt så kan man kanske lura sig själv att man är frisk en liten stund ockå. Fake it til you make it, som de säger!

Jag är ett virus

2012-01-25T15:55:00.000+01:00

Jag har varit hos doktorn som sagt till mig att jag har en virusinfektion (eller kanske flera) så jag är utan hjälp. En tur förbi apoteken resulterade i en stor påse bli-frisk-eller-åtminstone-hålla-sjukan-i-schack. Det värsta är ju att virus kan ta hur lång eller kort tid det vill att läka ut. Vila och vätska var rekommendationen jag fick. Lite studier på det så ska det nog ordna sig ändå. Även om det känns jobbigt just nu.

Hur som helst är det bättre idag än igår. Igår var det som om någon slog en slägga i huvudet på mig. Jag var visserligen runt på stan då för en uppgift och tygshopping... Idag har jag inte varit igång särskilt utan tagit det lugnt som jag ska. Lite tjurig att jag inte kan yoga dock. Känns dumt att riskera svimning mitt i en stretch. Risk för skador liksom.

När J-man slutar jobbet ska han ut till Ikano-huset och köpa byxor. Jag tänker följa med. Äta något och köpa en ny bäddmadrass. Testa gränserna lite liksom... Mina egna gränser. Zyx, otrivin och alvedon får följa med för säkerhets skull tror jag minsann... Och en flaska vatten. Mycket vätska var det ju.

Video: Ex som förolämpar?

2012-01-25T11:36:00.000+01:00

För att förtydliga ska jag också säga att jag inte är emot att man har den typen av humor emellan sig om alla är med på det. Tycker själv att det kan vara väldigt underhållande.

Poolparty

2012-01-23T15:26:00.000+01:00

Det syns knappt på bilden, men jag är lagom blå över armen sedan lördagens bravader. Vatten kan nämligen vara ganska hårt och när man tävlar med varandra kan det bli så att man är lite klantig... Jag har en mindre bula på ena smalbenet också och en lättare sträckning i låret efter kapplöpningen, men i övrigt är jag hel!

Nu låter det kanske konstigt, i och med att jag är lite smått mörbultad, men det var en av de bästa festerna i mitt liv! Vi badade bubbelpool och hoppade i stora bassängen, lekte lekar (varav jag vann två åt mitt lag och sedan tog vi dessutom hem allt), skrattade och pratade ikapp med varandra. Det enda vi möjligen saknade var musik, men det märktes knappt. Vi hade för kul helt enkelt.

Efter själva poolpartyt tog sig hela gänget in mot stan och NH. Jag själv hamnade dock på Pitch Black där jag dansade i DJ-båset resten av kvällen. Mycket bättre avslut går inte att få! Awesomeness!

Men typiskt...

2012-01-23T14:58:00.000+01:00

Började ny kurs idag och passade på att blogga lite kort från min HTC innan introduktionen imorse. Inte för att du visste om det... Inlägget har nämligen inte publicerats. Varför är ett mysterium. Antingen var täckningen så dålig på universitetet att det inte fungerade eller så har blogspot-appen börjat bråka. Vissa program verkar nämligen gå i skift på det sättet.

Hur som helst så blir det ännu en rolig kurs verkar det som. Lite annorlunda än de förra, men det betyder ju inte att det är dåligt på något sätt. Skriva rapport ska vi i alla fall göra. Två och två dessutom! Det ska bli kul faktiskt! Tror att min samarbetspartner och jag kommer komma bra överrens och äga den uppgiften totalt! När vi kommer på vad vi ska skriva om. Funderar lite nu... Klurigt.

Well... Det var det. Lagom informativt och inte allt för intressant. Jag ska kompensera med ett inlägg om lördagen, jag lovar.

Out of order

2012-01-22T18:44:00.001+01:00

Tung dag efter en alldeles för rolig kväll... Berättar mer när jag är piggare. Imorgon kanske. Bästa kvällen på ett tag helt klart i alla fall.

Planerar en spännande dag...

2012-01-21T11:44:00.000+01:00

Idag är jag segstartad. I och för sig blev det ganska sent igår, men ändå. En spännande dag väntar mig... Eller kväll egentligen. Poolparty med folk från klassen. Poolparty i januari? Ja, tydligen har någon i min klass spännande vänner och lyckades fixa detta privilegium till oss. Ser massor fram emot det! Lite synd att man inte har en vattentålig kamera bara... Hade varit roligt att ta lite bilder. Å andra sidan är det inte ofta jag har behov av en vattenkamera så att jag inte har någon är ju inget konstigt alls egentligen...

J-man fick välja färg till mina naglar igår så jag har gula och orangea naglar med silverglitter. Festligt värre! Något vill man ju kanske piffa till sig även om man ska hoppa omkring i en bassäng eller sitta i en bastu eller liknande. Mitt ansikte går liksom au naturale.

Nu ska jag planera så jag hinner med allt jag vill hinna med idag utan att stressa. Yoga, en skön dusch, ordentligt med mat... Inga svårigheter. Helst vill jag hinna umgås med J-man också såklart, men jag vet inte riktigt hur hans dag ser ut. Just nu är han och spelar innebandy.

För övrig så donerade J-man ett par av sina gamla jeans till mig igår. De är lite stora i midjan och skrevet är rymligare än jag behöver av förklarliga skäl.. Men de är riktigt bekväma! Så de tillsammans med ett bekvämt linne och någon varm tröja över lär bli dagens outfit. Coco Chanel ska en gång ha sagt (fritt översatt från engelska) "lyx ska vara bekvämt, annars är det inte lyx" och visst ligger det mycket i det? Så jag är bekväm-snygg idag. Så det så.

Fredag

2012-01-20T21:47:00.000+01:00

Klockan är ganska mycket för att ta sin första kopp kaffe för dagen. Ändå gör jag precis det just nu. Bara för att jag ska slippa ha huvudvärk. Man får ju gärna det om man är van att dricka kaffe varje dag och sedan skippar en. Inte coolt.

Annars har inte dagen varit så händelserik. Jag fortsätter yoga än så länge och kroppen reagerar på alla möjliga sätt. "Vad gör du mot mig?" verkar kroppen fråga efter allt ta-det-lugnt. Jag svarar att jag jobbar för att må bättre så det är bara att vänja sig. Lite försiktig måste man ju vara ändå. Så man inte gör sig illa. Det är lite klurigt att koppla att man inte klarar allt man kunde göra för ett par år sedan på en gång. Innan jag blev mer eller mindre sängliggande och gick upp i vikt behövde jag inte ens fundera. Jag bara gjorde. Det mesta fungerade bara.

Nu är jag visserligen fortfarande rörlig, men jag har inte samma kondition och styrka. "Vigheten" och smidigheten har förändrats förvånansvärt lite. Möjligen ligger det något i det min läkare sa om att jag är överrörlig... Vad nu det betyder egentligen. Vi är ju alla olika.

J-man sitter vid datorn och spelar. Den här dagen blir inte mer spännande än så här för oss. Vi laddar inför imorgon. Jag ska festa med folk från klassen och J-man ska hitta på något annat. Exakt vad vet jag inte om han bestämt sig helt för än. Kanske vill han bara vara ifred en stund? Han får ju aldrig det till skillnad från mig, i alla fall inte hemma. Och man kan behöva det med ibland.

Video: Kommentar på att jag vill att min partner ska bry sig

2012-01-18T17:14:00.000+01:00

Sweaty stuffs...

2012-01-17T14:36:00.000+01:00

Jag passade på att köpa mig en yoga-matta för presentkortet jag fick av J-mans far med sambo i födelsedagspresen (och några andra saker också, men ändå). Tänkte att det säkert kunde vara en bra investering. Nu har jag yogat i 20 minuter på nybörjarnivå och är genomsvettig. Det märks att jag inte tränat på pinsamt länge... Cyklingen till LiU verkar inte ha satt sina spår än heller.

Väldigt skönt dock. Jag känner mig lugnare och det behövde jag. Är helt sönderstressad över skolan just nu. Slutet av kursen så det är inget konstigt och det är lika dant för de flesta av oss tror jag nog. Men ändå. Skönt var ordet. En vana jag gärna tar till mig. Har tänkt på det länge, men lat som man är tar man inte tag i det.

Nu ger jag inga löften, för lovar jag att jag ska yoga 20 minuter om dagen kommer jag väl aldrig yoga igen... Men jag hoppas hitta tiden för det. Det är liksom inte en så lång stund och mår jag bättre såhär direkt känns det ju ganska värt det. Men nu ska jag duscha av mig lite. Kan vara bra det med. Och ansiktsmaska mig och skämma bort mig. En andningspaus liksom. Det förtjänar vi alla då och då.

Lite mysstämning på det kanske?

This is what I want...

2012-01-16T19:30:00.000+01:00

Länk till produkten

Nu ska jag börja med att säga att min Nikon D50 är en bra kamera. Däremot så saknar den en del funktioner som jag skulle vilja ha och det är helt enkelt för att den är ungefär 7 år gammal på marknaden. Tekniken går ju så fort fram och jag som blivit bortskämd med nyare modeller och fler funktioner önskar helt enkelt en annan modell just nu. Och fortfarande är det Canon 1100D som lockar mig mest av allt.

För ett par månader sedan (tror jag stämmer bra i alla fall) så tog Iza med mig till Expert och kikade på hennes kamera eller grejer till kameran eller hur det nu var.. Hur som helst fick jag då känna på 1100D bara för att se hur den kändes. Den var lite halvt gjuten i handen på mig så.. Ja, jag känner mig helt enkelt säker på att den är rätt för mig.

Det är en bra produkt till ett bra pris dessutom. Det enda jag kommer behöva köpa till (förutom ett extrabatteri, för sådana är bra att ha) är i princip ett UV-filter för att skydda linsen. För övrigt fick jag ett närbilds- och ett stjärnfilter av Iza i födelsedagspresent!

Ja.. Det var väl det gällande kameror för nu i alla fall. Jag leker vidare med min Nikon såklart. Den ska få följa med ut i Trädgårdsföreningen och fotografera blommor när det blir lite varmare. Men en Canon 1100D med bildstabilisator ska bli min! Så småningom.

Bad bangs?

2012-01-16T18:30:00.000+01:00

Jag råkade visst klippa av mig luggen igen också... Ständigt trött på mitt hår trots att det växer hela tiden. Så av med skiten. Lite förändring. Någonting i alla fall. Och det känns bra även om det är ovant att ha något mot pannan (mer eller mindre) hela tiden. Just idag och igår och i förrgår, som var dagen jag klippte mig, så känns det bra. Jag trivs. Hur jag känner imorgon får vi se. Men jag orkar inte klaga. Jag har det rätt bra liksom... Mest bara uttråkad. Sådär som man blir...

När jag var liten så klippte alltid mamma lugg på mig och min syster. Jag minns inte hur bra eller dåliga vi var på att sitta still, men det var inte jämna luggar. Snett och hackigt... Huvudsaken är ju egentligen att det funkar. Syftet var ju att vi inte skulle ha hår i ögonen och det slapp vi. Jag klipper i alla fall lite mer jämnt dock.

En såndär dag tydligen...

2012-01-16T10:58:00.000+01:00

Jag är trött idag och har en hel del att göra, så egentligen borde jag inte sitta och blogga, men man behöver pauser då och då och jag har ju varit så kass på att blogga i helgen. Bus är bråkig katt och lyckades dessutom riva mig när jag lyfte upp han (jag vet att det inte var med flit, för han är för snäll katt) så nu ser jag helt krigsskadad ut.

Det är egentligen världens minsta lilla rivsår, men eftersom jag inte vill bloda på mina saker så satte jag en plåsterbit över. Den täckte dock inte så bra som jag velat så jag korsade över en plåsterbit till fast åt andra hållet då. Så nu ser det mycket värre ut än vad det är på riktigt. Känns alltid så fjantigt när det blir så. Men hellre en överdriven plåstring ett tag än blod på arbetena. Plåstret behöver ju bara sitta tills jag känner mig säker att jag inte kommer spontanriva upp såret igen på en nål eller nåt. Så en timme kan nog räcka bra. Lite marginal liksom.

Snyggt va?

Känner mig helt stressad över det som behövs göras (okonstigt nog) och det spritter massor i kroppen på mig. Den eviga kampen mellan måsten och viljan. Även något som är jättekul kan bli jobbigt när man måste ju. Det hjälps dock inte... Sen att man alltid får bra idéer när man inte har tid också. Ett anteckningsblock vid sidan av är bra ibland. Så att man inte glömmer bort vad man kommit på. Så kan man rensa sedan när man har tid.

Jag är rörig idag.. Det är stressen. Så jag ber om ursäkt om det inte går att förstå mig. Puss och kram!

Kaffe, kaffe, kaffe, kaffe...

2012-01-16T10:47:00.000+01:00

Lite Latte Macciatho

Ja, du ser ju vad det står på koppen

Vi lyxar ur med kaffet sen vi fick kapselmaskinen i julklapp. Det är något oerhört lyxigt med att inte bara ta en vanlig kopp bryggkaffe på morgonen. Förmodligen är det såhär det känns att vara Hollywood-fru.

En dröm i en dröm

2012-01-13T11:36:00.000+01:00

Nog för att jag ibland drömmer konstiga saker, men jag slog nog ett nytt personligt rekord i natt.

Jag drömde att jag var med barn. Jag och J-man skulle ha en liten bebis, en flicka var det till och med... Och jag gick runt på ett hotell och var allmänt stor och höggravid. Ufo var där också av någon märklig anledning.. Kanske för att han är en av de som fått barn innan och han agerade mest som någon som berättade vad sjutton det var som hände i kroppen på mig. Fancy that.. Ufo som förlossnings-coach.

J-man var med ibland och iväg ibland, kanske på jobb... Jag vet inte. Ufo var där i stort sett hela tiden och var mitt bollplank. "Jag mår såhär" fick svar i stil med "ja, men det är för att..."/"när Sara var gravid..." och så vidare... Vattnet gick när jag lägligt nog var på toaletten (tydligen) och magen försvann nästan helt. Som när man tömmer luften ur en ballong, fast utan ljudet. Jag tjoade att det var dags, men förundrades över avsaknaden av smärta. Flera vänner dök plötsligt upp för att vara med under själva förlossningen i en hotellsäng. Tror att Sessan, Lollo och mamma var tre av dem, men det var fler. J-man var också där ibland. Svårt att ha koll.

Hur som så låg jag där på en hotellsäng och skulle föda en liten flicka. Plötsligt var min mage och livmoder som ett ultraljud i 3D och barnet syntes tydligt. Sprattlade runt där inne för att hitta rätt position. Ändå kändes knappt en enda spark eller box och jag kände frenetiskt på magen och tänkte att något måste vara fel. Hur som helst så hittade hon rätt position, Ufo ropade "nu så" och precis innan jag skulle börja föda på riktigt öppnade hon ögonen. Klara isblå ögon såg rakt ut ur ultraljuds-3D-i-svartvitt-bilden med ett bestämt uttryck att "nu jävlar". Det kan ha varit jag, men det kan också varit någon annan som skrek "såg ni?" när det hände. Sedan kom smärtan. Dov och kortvarig medan hon pressade sig ut mellan vad som såg ut som två väggar på skärmen. Två eller tre gånger upprepades samma sekvens och jag fick aldrig hålla henne i min famn för plötsligt blev jag varse om att det tydligen var en dröm och att jag skulle på födelsedagsfest för en vän.

Han hade en stor marknad med olika marknadsstånd.. Mest mat av olika slag och det gick omkring en kille i lila dinosaurie-dräkt bland besökarna (dock inte som Barney the dinosaur, men ändå lila). Det fanns en påstridig thailändsk kvinna som ville att jag och J-man skulle köpa mat av henne och hon gjorde iordning sittplatser i ett litet rum(?) där borden var så smala att man var tvungen att ha ett bord var om man satt mitt emot varandra. Det var som barnstolar (de som har ett litet bord framför barnet) fast för vuxna och stolen satt inte ihop med det lilla bordet.

Efter det väckte J-man mig på riktigt och berättade att han skulle gå till jobbet. Pussade mig på munnen och pannan och lämnade mig mer förvirrad än han hade en endaste aning om.

Det var en händelserik natt skulle man väl kunna påstå. Jag kan inte låta bli att undra vad en sådan dröm kan tänkas betyda. Så bisarr! Däremot aldrig egentligt obehaglig. Bara märklig. Jag välkomnar alla teorier! Ju galnare desto bättre!

Snart så!

2012-01-12T13:49:00.000+01:00

Jag är nästan frisk! Visst är jag trött, men mest bara lite snorig i övrigt och vem är inte det? Utmanar inte ödet riktigt än dock... Har passat på att stryka och fota min slutuppgift i alla fall. Väntar på att få veta hur jag ska redovisa den nu när jag varit sjuk när jag skulle ha redovisat den.. Så typiskt! Men det är första gången något sådant har hänt, så jag får väl vara glad för det i alla fall. Och se till att det inte händer igen (okej, jag bestämmer ju inte, men jag kan försöka förebygga extra mycket).

Bilderna kommer inte upp än dock. Funderar över om jag behöver ta fler detaljbilder eller så innan jag lägger in dem på datorn. Skönt att ta det på en och samma gång liksom. Just nu hoppas jag att energin ska infinna sig så jag kan börja pussla ihop min sommarklänning på allvar. Den kommer bli så fin! Brottas med hur kjolen ska bli bara.. Så ska jag (när jag får råd) köpa tyg till en till maxiklänning fast med halterneck istället. Skulle jag hata längden så är det ju bara att korta den, men jag vill ha långklänningar och kortklänningar. Jag vill ha valfrihet helt enkelt.

Oj, vad långt man kan skriva om nästan ingenting.. Men det är inspiration i kroppen på mig och jag är glad! Vilket är huvudsaken faktiskt.

Jag kan ju läsa om inte annat.

Min största inspiration är jag

2012-01-10T20:11:00.001+01:00

När jag har bloggsvackor och inte vet vad jag ska göra läser jag min egen blogg. Ser på vad jag har skrivit förut och hur jag ser på det nu. Tittar på skriftspråket och layouten. Förvånas över hur jävla bra jag är egentligen. Många gånger hittar jag ny kraft på så sätt. Jag gillar min egen blogg. Den är skriven om sånt jag vill läsa om. Enkelt egentligen...

Det är lite därför jag ibland undrar hur vissa bloggare tänker... Skriver de på ett sätt de själva vill läsa? Har de några krav på vad se läser alls i sådana fall? Inlägg helt utan relevans, till och med värre än de tråkigaste inläggen jag själv skrivit och våndats lite över. Stavfel, gramatiska fel, oläsliga meningar... Ja, en del är helt enkelt inte bra på det där. Sen finns det se som är jätteduktiga på att stava och bygga meningar, men oerhört dåliga på att skriva något intressant. För även om ämnet i sig är intressant behöver sättet man skriver på också uppmuntra läsaren att just läsa. Alla har inte den förmågan.

Något som förbryllar mig då och då i och med allt set här är att jag gång på gång snubblar över bloggar, betydligt större bloggar än min, där allt jag stör mig på gällande text finns. Vad gör att människor slaviskt följer någon som varken är intressant eller intresserad av hur man uttrycker sig? Är vi som bryr oss om vad vi läser en utrotningshotad "art"? Behöver man inte längre kunna konsten att berätta en historia om man vill bli författare, eller veta hur man använder språket för att bli journalist? Även med rättstavningsprogram som hjälpmedel för de som tycker det är svårt kommer vi bara en kort bit på vägen och många behöver inte ens bry sig om det.

Tro inte att jag vill missunna någon sin framgång. Jag förstår bara inte hur man kan få framgång genom skrivande utan att kunna skriva. Det är väl så med mycket ändå... Kanske förstår jag inte bara hur intressanta dessa människor är. Precis som att många inte ser det intressanta med mig. Men det spelar ingen roll... Jag är fortfarande min största källa till inspiration.

Buhu fast inte

2012-01-10T19:29:00.001+01:00

Jag hittar inte datorsladden till min HTC... Trodde jag visste exakt vårt jag lagt den, men uppenbarligen inte. Så jag tjurar eftersom Sessan har varit bäst och gett mig lite eböcker jag tänkt läsa i sängen eftersom jag inte är helt bra än. Lär inte hitta den förrän jag är frisk igen i alla fall. Orka leta när man mår illa.

Getting better... Alltid nåt!

2012-01-10T14:01:00.001+01:00

Igårkväll kom första tanken att motionera. Det är alltid ett bra tecken när jag är sjuk, för det betyder att jag börjar bli frisk. Allt yrande börjar släppa och jag blir rastlös trots att kroppen ännu inte orkar. Det är dock det jobbigaste samtidigt... Jag måste tvinga mig själv att inte ge efter för mina impulser om jag inte vill fortsätta vara sjuk. Kroppen växlar fortfarande mellan varmt och kallt och värker. Jag är på gott humör i alla fall. Har läst ut boken jag fick av mamma... Började igårkväll. Riktigt bra måste jag säga! Mer stämningsbyggande än så brutal som de flesta skräckböcker jag annars läser.

Hoppas att du är piggare än jag hur som helst! Fast minst lika glad. Det här humöret delar jag gärna med mig av!

Alla bilder blir suddiga...

2012-01-09T19:47:00.000+01:00

Jag kan visst inte hålla min Nikon så stabilt som jag vill. Nog för att jag kör med längre slutartider, men ändå. Så mår jag som en påse kompost också... Illa. Men jag luktar gott för jag har badat. Jag har nämligen en idé om att man alltid ska tvätta sig när man inte är kry. Bort med bakterierna liksom! Sen kanske det egentligen inte hjälper jättemycket om man inte storstädar, byter sängkläder, tvättar all tvätt och svabbar... Men vem klarar det när man är sjuk? Ganska så mycket ingen gissar jag på.

Jag har inte glömt hur man ler,
jag bara känner inte för det just nu.

Undrar lite varför ISO 600 inte finns på kameran... ISO 400 och 800 finns, men inget däremellan. Kanske för att det är en äldre modell? Jag vet inte. Så viktigt är det väl inte heller. Jag bara funderar lite. Tankarna far runt extra mycket när jag är krasslig som du kanske vet.

Jag känner i alla fall för att kräkas!

2012-01-09T12:23:00.000+01:00

Det där med positivt tänkande är något jag kämpar mycket med. Hela tiden blir det ju lättare och lättare att vara positiv och se lösningar, möjligheter, i problemen. Vissa dagar är det dock svårt. För hur man än vrider på det så blir det bara bitter ironi av det. Som titeln till inlägget. Att kräkas är det värsta jag vet och jag kämpar hårt för att hålla tillbaka det i alla lägen. Jag har lyckats hålla tillbaka under en period av magsjuka, men ibland spelar det ju ingen roll. Just nu går jag bara runt och är sur för att jag inte mår bra. Okej, jag går inte runt. Jag mest sitter... Men ändå.

När jag är lite piggare igen ska jag nog försöka få ihop ett inlägg om det där med positivt tänkande dock. För mig var det svårt att hitta hur jag skulle göra eftersom jag helt enkelt inte visste hur man skulle göra. Jag har liksom aldrig gått en kurs i positivt tänk. Vilket nästan borde vara obligatoriskt... Jag tror att en hel del skulle slippa en stor portion av dåligt mående på så sätt. Ibland mår vi ju dåligt just för att vi inte vet hur vi ska hantera det och i alla fall de sakerna tror jag att fler skulle få bukt med i sådana fall.

Snabba svängar

2012-01-08T22:33:00.001+01:00

Jag har varit trött idag, mendet är ju inget ovanligt. Särskilt inte för årstiden och det har ju varit fullt upp ett tag nu med jul, nyår och födelsedag... Ja, det vanliga. Sen började jag frysa och kallsvettas. Nu tycker jag att det är för varmt istället. Kan bli så att jag inte redovisar min slutuppgift imorgon trots allt... Men klockan är ställd hur som. Nu är det bara att lyckas somna.

Älskade knasboll

2012-01-07T23:15:00.002+01:00

"Mjau, mjau" låter det nedanför min datorstol. Pysen kom på att han var kelig och då gör han nämligen så. Han vill inte göra som Bus och bara hoppa upp och stjäla plats nämligen och det är knappt att han är okej med att bli upplyften, även om det är supermysigt när han väl är i knät.

Så jag lyfter upp honom och han går omkring lite innan han bestämmer sig för att han ju faktiskt VILL kela. Med det bestämt så välter han i famnen på mig. Baken rakt upp och huvudet ner. Spinnandes. Så ska man tydligen mysa. I alla fall idag.

Och så en nyckel...

2012-01-07T22:36:00.000+01:00

Måste ju faktiskt få berätta vad J-man gav mig på min födelsedagsmorgon... Jag trodde faktiskt inte att jag skulle få något alls då jag fick en present i förskott dagen innan och vi inte är inne i den rikaste månaden direkt liksom.

Han sa till mig att "det här borde du fått för länge sedan" och sen fick jag asken med den lilla silvernyckeln... "Nyckeln till mitt hjärta".

Ett inlägg helt tillägnat en kamera

2012-01-07T21:47:00.001+01:00

Nu har jag varit sådär frånvarande igen.. Med bra skäl. Jag fyllde år igår. Ett år äldre och möjligen visare, men som vanligt känner jag ändå ingen skillnad så vad spelar det för roll. Det var i alla fall en trevlig dag och kväll! Just i det här inlägget ska jag dock inte prat om själva födelsedagen, men att jag fyllde år är relevant för inlägget ändå. Jag fick nämligen en systemkamera i födelsedagspresent! Inte den jag hade önskat mig utan en Nikon som ska vara ännu bättre. Vi får se hur jag trivs med den dock.. Även om det är en väldigt bra kamera så vet jag inte om den är bra just för det jag vill använda den till. Så jag försöker testa mig fram. Enda sättet att ta reda på om den är rätt för mig eller inte.

Nu har det ju bara gått en dag och jag har inte hunnit testa supermycket än.. Men av vad jag har märkt hittills (vilket kan förändras ju mer jag testar mig fram, så ta det för det förstaintryck det är) så är det ungefär såhär:

Jag är inte helt överrens med de vitbalans-val som finns. Färgerna blir på ett sätt som jag inte är van vid och när man fotar människor blir bilderna väldigt röda tyvärr. Kanske är det bättre om man fotar med autoinställningar, men om jag ville fota med auto så skulle jag inte vilja ha en systemkamera.
Menyn är en aning otydlig och just därför svårnavigerad. Det handlar nog mycket om vana dock. Jag är ju van vid Canons barnsligt enkla menysystem.
Displayen är lite liten... Också en vanesak så klart. Jag har varit bortskämd med en ganska stor display så jag enkelt har sett när det blir oskarpt och inte, men nu får jag lära om mig. Vilket inte är en dålig sak, man är bara lite bekväm av sig som människa.
Alla bilder på föremål och de få blommor som finns hos oss blir helt fantastiska! Till skillnad från när man fotar människor så är färgåtergivningen och djupet i färgerna helt magisk när man kommer dit. Så naturfotografering är nog helt underbar med denna Nikon D50.

Nu kommer massor bilder för att visa lite vad jag menar. Jag kommer försöka fota extra mycket i veckan hur som för att lära mig mer så kanske löser sig de problem jag har under tiden. Det här är som sagt bara det första intrycket och jag kan inte den här kameran alls.

Ett självporträtt tagen med
Iza's Canon 450D bara för att
skillnaden i hudton ska ses.

Bästa Sam var och hälsade på,
som du ser är han väldigt röd på bilden.

Med blixt blev det bättre, men fortfarande inte helt tillfredsställande för mig.
Sedan undviker jag gärna blixt för att det inte alltid är så snyggt med de skarpa
skuggorna, så det blev att fortsätta pilla i menyn.

Här är ett exempel på hur fina bilderna blir när man inte fotar människor.
Jag älskar verkligen hur djupa och klara färgerna blir!

De här två bilderna är båda tagna idag. Den första med

de inställningar som finns i kameran. Vitbalansen är "glödlampsljus"

och den är ändå jätteröd. Efter mycket pillande på egna

vitbalansinställningar(som jag aldrig gjort förut) så blev det som det

är på andra bilden. Vilket är helt okej. Däremot är jag väl inte helt lycklig

över tanken att behöva göra om det varje gång jag hamnar i nytt ljus och vill

fota en människa... Det måste finnas ett enklare sätt.

Så! Det är väl ungefär vad jag kan säga om Nikon D50 just nu. Iza sa att jag ska testa den i dagsljus för att förhoppningsvis få bättre färger på hud så det ska jag självklart göra. Än så länge är jag inte helt såld dock... Att kunna fota människor är ju ändå en del av det. Samtidigt svär jag över att det inte är sommar. Det hade varit jättekul att kunna gå ut och testa kameran i trädgårdsföreningen. Skaffa ett närbildsfilter bara.. Tror att de bilderna skulle kunna bli bland de bästa jag tagit. I alla fall färgmässigt. Jag är för lat för redigering som du kanske vet.

Lite saknar jag också att inte ha något alternativ för svartvitt i menyn... Just för att jag undviker redigering och det. Plus att ingen ser ut som en kräfta i svartvitt.

Någon kunnig Nikon-användare som har lite tips? Mottager dem gärna! Vet ju att det säkert finns massor bra grejer som jag inte ens har tänkt på liksom.

Exiting times... Igen!

2012-01-04T09:35:00.000+01:00

Jag sitter och pressar i mig kaffe för att komma igång. Det är en lång dag idag igen. Men på alla bra sätt! Det är ju slutuppgiften som ska jobbas på och så är det dags att börja repa inför årets revy också. Yepp, du läste rätt! Årets revy! Ännu mer galen humor! Johan och Jocke har jobbat som galna för att bli klara med manus och idag drar vi igång.

Så det händer grejer... Biljetterna är för övrigt redan släppta. Boka HÄR

Arbetar med uppgift igen...

2012-01-03T10:37:00.000+01:00

Ja, jag har äntligen fått ändan ur och satt fart på riktigt. Skissat har jag ju gjort och tänkt, tänkt tänkt... Men nu är det skapande som står i centrum. Och mat. Jag är visst hungrig. Anyhow... Såhär ser det ut just nu.

Jag har färgat tyg i kastrull och trängt ihop på tork i badrummet. Bus var väldigt nyfiken på vad sjutton det var som hängde där så han satte sig under de droppande tygstyckena och spanade. Vilket resulterade i blöt katt. Han verkade dock inte bekymra sig alls över det. Färgerna blev inte helt som jag hade tänkt mig, eller den olivgröva är med brun-grå-grön än olivgrön om du frågar mig.. Men det känns ändå väldigt bra. Så jag surar inte!

Draperade tyget på provdockan för att testa mig fram lite vad som kändes bra och inte... Toppen blev som jag ville i princip direkt, men mer tanke läggs på kjoldelen. Mer ska komma till så den är inte ens i närheten av vad som kan liknas vid ett färdigt resultat här ovan.. Men om du tittar nedanför så hittar vi något som börjar likna vad slutresultatet kan tänkas bli.

Nu är det inte säkert att det blir såhär, men något åt det hållet kan tänkas. Axelband ska också finnas och jag funderar på hur jag helst vill ha dem... I vilket fall så kanske du kan gissa vad min inspiration är? De som jag redan berättat för får snällt vara tysta just den här gången. Kan säga så mycket som att det har något med platsen jag är född på att göra... Och för att göra det nästan barnsligt lätt så kan jag också avslöja att det är Norrköping, ifall du inte har koll på det.

Åh! Plötslig paniklängtan efter sommar!

2012-01-02T19:26:00.001+01:00

Knappt hann vi in på det nya året innan jag vill hoppa ett halvår sisådär framåt i tiden. Min läppglans doftar av sommaräventyr och jag hittade massor bilder jag fått av Iza på Balthazars skrivbord. Så nu, nu, nu vill jag ha värme. Solsken, knappt några kläder och långa promenader med Iza och varsin kamera. En liten picknick i parken och timmar av skratt. NU! Men det dröjer nog en stund till...

Jag och J-man i somras. Foto: Iza Palm

Jag och fotografen Iza Palm herself!

Nu kommer inlägget som alla andra redan har skrivit... Men mitt är bättre

2012-01-02T18:30:00.000+01:00

Jo, jag vet att alla andra har skrivit om sitt nyår... De gjorde det dessutom igår, så jag är senare är de flesta. Så går det tydligen när man har trevligt besök och hellre umgås med dem än sitter vid datorn.

Jag och J-man åkte ända till Örebro för att hämta upp N och J förra året. Det var nämligen så att vi så väldigt gärna ville träffa just dem. Senast vi såg dem var det midsommar och det var första gången som jag träffade dem båda ordentligt, även om jag träffat på N som hastigast en gång tidigare. Hur som helst hade jag redan förälskat mig i dessa två människor på mitt eget lilla vis. J-man har känt N länge, men är lika ny för J som jag.. Och han blev lika förtjust i henne han med. Så det kändes som ett naturligt val eftersom vi ville ha ett relativt stillsamt nyår (ja, med lite folk i alla fall).

Utan att överdriva kan jag säga att nyåret var över förväntan. Det blev liksom lagom på precis alla sätt och bara bra rakt över. Vi spelade spel, åt gott och skrattade massor! Till och med lite seriösa saker hann vi pressa in och det utan att stämningen behövde bli tryckt eller det minsta dålig eller stel. Bara avslappnat och total värme och gemenskap. Efter nyårets tolvslag, då vi smällde raketer och drack champagne direkt ur flaskan, så gick vi också över till J-mans bror och Iza ett tag. Ett perfekt avslut på kvällen och början på det nya året!

Kanske blir det en tradition? Vi hoppas det. Det är inte svårt att tänka sig oss fyra sitta och skratta runt ett sällskapsspel medan barnen leker i vardagsrummet i framtiden. Och det från att ha träffat dem två gånger! Är det inte awesome när det händer?

Massor bilder från nyår:

Glittrig silverklänning blev det på mig!

Mousserande vin med frysta bär som fördrink

Dukat!

Min egen variant på Sheperds Pie som för övrigt är awesome.

*nomnomnom*

Efterrätten

Såhär ser jag ut när jag har svaret på en fråga på tungan men inte får ut det.

J-man med Cinzano <3

Försöker piggna till

2012-01-02T11:32:00.001+01:00

Jag kan inte påstå att det känns att det är ett nytt år. Precis som när men fyller år och någon frågar hur det känns att vara ett år äldre... Det känns inte. Det bara är.

Nyåret var dock fantastiskt. Ska lägga in bilderna på datorn så berättar jag om det i ett eget inlägg. Just nu sitter jag i soffan med en kaffe och bara njuter. Trött och oföretagsam, men lycklig.

"Barn ska vara planerade, välkomna och älskade"

2011-12-30T11:03:00.000+01:00

Titeln till just det här inlägget kommer inte direkt från mitt eget hjärta utan är någonting som min farmor uttryckte på julafton. Det var första gången hon träffade J-man så de vanliga frågorna och framtidsfunderingarna kom upp. Hur som helst är jag själv av åsikten att även oplanerade barn kan vara både välkomna och älskade. Bara för att tidpunkten inte blev som man hade tänkt sig behöver det inte vara något dåligt. Om det är det... Ja, då har vi ju valet att göra abort här i Sverige. Vilket jag anser är ett bättre val än att sätta ett oönskat, ovälkommet, oälskat barn till världen. Är man inte beredd att älska sitt barn och ändra hela sitt liv för det ska man helt enkelt inte ha barn. Det är min åsikt.

Flertalet av mina vänner har fått barn som inte varit planerade. Av olika anledningar så fann de sig i en situation de helt enkelt inte hade räknat med och fick sätta sig ner för att ta ett tufft beslut... Jag är säker på att ingen av dem ångrar de beslut de tagit. Det syns i deras ögon när de bara pratar om sina små. Även om barnen inte var planerade när de blev till så var de varmt välkomna och djupt älskade när de föddes. Vilket för mig är det viktigaste. Det är så jag vill ha det den dagen jag själv bestämmer mig för att skaffa barn. Tidpunkten måste inte vara planerad, men jag tänker inte föda ett barn som inte är välkommet och älskat. Jag tänker inte vara styrd av om jag gått ut skolan eller skaffat mig ett fast jobb bara för att andra anser att det ska vara så. Det är mitt val (och min partners med mig) att bestämma när rätt tid är för mig. Som det ser ut nu så kommer vi förmodligen vänta till just det händer, men om jag blir gravid innan för att p-staven fallerar så är det inte omgivningen som tar beslutet åt oss. Det är inte omgivningen som avgör om vårat barn är önskat, välkommet, älskat.

Man behöver inte vara särskilt smart för att förstå att jag själv inte var ett planerat barn. Mina föräldrar var unga och hade nog inte minsta tanke på att bli föräldrar när de fick reda på att jag fanns i magen. Jag varken tror eller tänker anta att jag var ovälkommen till världen för det. Jag finns ju trots allt här. Men alla dessa välmenta "skaffa inte barn för ung", "barn ska vara planerade" och så vidare kan då och då göra en förvirrad... Hur välmenta de än är så har de en obehaglig underton som indirekt säger att man på något sätt "förstört" för sina föräldrar för att man blev till just när man blev det. Vilket ju är absurt. Inget barn kan välja när det ska födas. Det är föräldrarna som mer eller mindre väljer tidpunkten. Det är föräldrarna som väljer om barnet ska få finnas eller inte. I synnerhet i vårat samhälle idag.

Oplanerad men i högsta grad älskad.

Nu har jag väl gjort min åsikt klar i alla fall? Välkommet är inte lika med planerat. Hur många gånger har man inte fått högst oplanerade men extremt välkomna gäster? Kärlek betyder inte planering och det är upp till var och en att avgöra vad som är rätt eller fel för just dem. Och beskyll aldrig ett barn för att förstöra för föräldrarna. Föräldrarna har alltid ett val.

Kommentarer på det?

Gjorde mig av med blonderingen...

2011-12-29T20:15:00.000+01:00

Det sista av blonderingen jag gjorde för att komma tillbaka till min naturliga hårfärg är försvunnen nu. Passade på när jag ändå hade tid. Känns grymt skönt kan jag lova. Får se om färgen bleknar och skymtar blonderingen igen.. Men för 39 kr så gör det mig inte så mycket om jag ska vara ärlig. Jag kan fylla på om ett par månader igen liksom.

Jämn och fin färg

Jag trodde att det skulle kännas lite trist först eftersom jag är mörkblond/råttfärgad... Men det är väldigt skönt faktiskt. En liten förändring, men kanske välbehövlig? Jag är glad i alla fall!

Shoppade loss en gnutta

2011-12-29T17:57:00.000+01:00

Nu har jag varit och trängts med folk på stan. Köpt present till J-man och lite av varje till mig själv... Trots att jag egentligen inte har råd. Trälig månad, som för de flesta. Man får mindre pengar från csn och det blev en halvtuff månad även för J-man eftersom det är först nu resorna har tagit fart igen. Men vi klarar oss så klart!

Klänning... Super-casual och skön!

Strumpor och trosor är för jävla bra!

Örhängen

Video: Jul och nyår

2011-12-29T14:53:00.000+01:00

Tisdagkväll

2011-12-27T22:29:00.000+01:00

Jag och en halv kopp varm glögg sitter i soffan och stökar ner. Tittar på 27 Dresses och är tjejig sådär som ramarna säger att tjejiga tjejer är. Fast utan att gråta. Än i alla fall. Trött och tvungen att rota fram glasögonen ur en väska i hallen... Ja, där de när jag har dem med mig ut på äventyr.

Egentligen har jag massor att berätta från julhelgen och i alla fall några bilder från igår. Fast jag har ingen lust. Idag gick luften ur mig helt utan att jag var beredd. Kanske helt enkelt för att det har varit så mycket nu i ett par dagar. Och kanske lite för att jag fick ett litet sms där det stod att en i min familj tagit illa vid sig av min "avvisande hållning" gentemot den personen... Självklart var inte sms'et från personen det gällde så jag kände mig väl en gnutta attackerad på sätt och vis. Inte blev jag på bättre humör i alla fall. It's one of those days.

Fixat-trixat

2011-12-27T20:58:00.001+01:00

Målade mina naglar... Starka färger svampade mer eller mindre på varandra och MASSOR glitter. Det är ju liksom nyår snart.

So this is christmas...

2011-12-24T13:45:00.001+01:00

Nu är det visst julafton. Vi är inga direkt julfirar-människor så det känns inte hemma hos oss kan man säga... J-man påpekade det imorse så jag tände ljus, drog ner persiennerna i köket en bit och ställde en jullampa där, gjorde kaffe med kanel, en liten alkoholfri glögg vid sidan av och presenterna han fått innan av mig på köksbordet. Precis lagom mycket julkänsla sa han.

Vi ska nu till Norrköping och äta hos min farmor och sedan blir det att smyga förbi Sessan med en liten julklapp... Vi tyckte att hon skulle ha det.

God jul som man säger!

Video: Jag vill att min partner ska bry sig om mig. Vad vill du?

2011-12-22T17:28:00.002+01:00

Samma sak fast på annan plats

2011-12-22T14:38:00.000+01:00

Idag tog min älskling med mig när han åkte iväg för att jobba. Så jag sitter på ett hotellrum i Helsingborg och virkar och slösurfar... Det är rätt skönt. Att bara komma ifrån lägenheten en stund alltså. Helt frisk är jag fortfarande inte, men betydligt piggare än igår. Hade någon märklig febertopp igårkväll och både sluddrade och yrade iväg. J-man bara skrattade och kramade om mig. Han är rätt jättebäst på det sättet...

Nu hoppas vi på att det inte blir jättesent för honom så vi hinner umgås lite mer än bara bilturen också, men vi vet ju inte förrän han är klar. Så länge är jag ändå go och glad som kexchoklad! Fast utan choklad. Jag har polkagris och Vitamin Well istället.

Vad sjutton...?

2011-12-21T21:00:00.000+01:00

Inlägget jag skrev i morse är helt försvunnet. Märkligt det där med tanke på att min surfplatta helt sa till mig att det var publicerat. Hur som helst har jag varit sängliggande större delen av dagen och kurerat mig. Huvudvärk, tjock hals och allmän luddighet i huvudet har varit min dag kan man väl säga. Mindre kul, men det är ju inte jag som väljer själv heller...

Men nu är du uppdaterad om vad som hänt i alla fall. Dumma teknik att krångla... Men jag fokuserar på att bli av med sjukan. Är ju inte okej med den så att säga...

Betsey Johnson

2011-12-21T12:35:00.000+01:00

Om jag hade pengar över så skulle jag kunna gå loss ordentligt på Betsey Johnsons webshop... Priserna är dock väldigt överkomliga så det kan bli så att jag shoppar lite framöver hur som helst. Hon har en estetik som inte alltid faller mig i smaken men mycket är spot on! Girly-punk-rocker... Typ. Här är i alla fall mina favoriter just nu. Allt är från http://www.betseyjohnson.com och vid varje bild finns givetvis en länk direkt till produkten.

http://www.betseyjohnson.com/product/index.jsp?productId=11777762

Linne med fickor! I min värld totalt awesome och motivet är sådär underbart färgglatt fräckt på något vis. Får mig att tänka på Betsey Johnson själv eller kanske en stilikon som Madonna eller Lady Gaga i sin makaberhet.

http://www.betseyjohnson.com/product/index.jsp?productId=11960564

Härligaste färgexplosionen i seriestuk! Gissningsvis blir man varje sälskaps mittpunkt i en sådan här kreation och ingen kan väl vara på dåligt humör i den där? Själv skulle jag dock tona ner den en gnutta med svarta strumpbyxor och en svart kavaj för att balansera ut det lite här i landet lagom.. Men kanske inte varje gång.

http://www.betseyjohnson.com/product/index.jsp?productId=12437020

Jag har letat som en galning efter en vanlig flanellpyamas. För mig så är det bland det bästa som finns när nätterna blir kalla nämligen... Men det verkar inte som att modeindustrin har förstått att även tjejer kan åtrå den där jättesköna skjortan, så de säljer bara pyamasbyxor och linnen. Pha! säger jag. Här finns exakt vad jag vill ha! Och i en härlig färg dessutom.

http://www.betseyjohnson.com/product/index.jsp?productId=12242782

Min absoluta favorit! Makaber och enkel på samma gång och enligt mig fungerar den lika bra till vardag som fest bara man accessorerar den på rätt sätt. Jag vet inte vad mer jag ska säga än.. Jag är kär!

Nighttime

2011-12-20T21:36:00.001+01:00

Vi ligger redan i sängen och ska sova... Jag är på plötsligt dåligt humör. Kanske för att det verkar mer och mer som om jag borde vara hemma imorgon... Än har jag dock inte gett upp helt. Klockan är ställd så imorgon får vi se.

Provdockan (MASSOR bilder)

2011-12-20T15:20:00.000+01:00

Nu har jag fått bilderna som J-man tog med sin iPhone samtidigt som han tejpade in mig så det är dags att berätta hur jag gjorde min provdocka. Till att börja med kan jag berätta att jag utgick ifrån det här, vilket var svårt med en ganska liten byst, så man kan utgå från en enklare modell om man vill. Det beror ju på modellens byststorlek också. Sen nöjde jag mig inte med att "bara" göra de delar som är gjorda i guiden utan ville även få med lite ben och rumpa för att eventuellt kunna göra shorts eller byxdress eller liknande i framtiden. Utförandet blev inte riktigt som förväntat.. Men till viss del kan jag nog använda det.

Under tejpen hade jag en t-shirt och tights som jag inte ville behålla. De blir sönderklippta med formen. Jag hade även ett par trosor som jag inte kände behov att ha kvar under i och med att benen skulle klippas upp och de skulle kunna hamna emellan.. Det visade sig vara ett klokt beslut. Hade även lite extra tyg för att täcka in halsen när vi kom dit.

Börjar bli intejpad en bit i taget

En aning klaustrofobiskt och varmt

Andra sidan

Färdigtejpad!
Vid det här laget kunde jag knappt röra på mig och vaggade mest fram och tillbaka när jag försökte ta mig fram mellan spegeln i hallen och vardagsrummet.

J-man klippte ut mig på baksidan av formen en bit i taget...

...olyckor händer lätt och han råkade tyvärr klippa mig lite i baken. Så var försiktig!

Det här är vad jag använde till själva ställningen som dockan står på.
Två rundstavar, en mycket smal planka och en gammal skärbräda.
Jag har bara skruvat ihop den för att kunna göra om ställningen i framtiden om det behövs.

Kuddar för 7:-/styck från IKEA blev den största delen av min stoppning då det är billigare än vadd. Hett tips.

Och här är vi! Ställningen gör att dockan är "längre" än mig, men det är också så jag vill ha det. Än så länge har jag ju inte sytt något utifrån den så proportionerna är fortfarande lite ett mysterium om de stämmer som jag önskar... Men jag är mycket glad över hur den blev trots lite problem med att stoppa den helt jämt och så.

Mer inspiration!

2011-12-20T14:40:00.000+01:00

Mitt huvud gör ont, jag är hostig och en gnutta tjock i halsen och svettas mer än jag borde... Men jag är glad ändå (typ) och full av inspiration. Min provdocka är ju äntligen klar så jag plockade fram det där fantastiska tyget jag har hållt på lääänge och draperade det över dockan. Insåg att min idé att göra en långklänning av det till sommaren fortfarande känns som en bra grej så jag har klippt bara lite för att börja titta på formen. Och något sådant här kan det nog komma att bli när jag väl syr ihop det:

Intern minikonflikt

2011-12-20T11:27:00.000+01:00

Här sitter jag och snorar! Project Runway streamas för fullt och jag är inspirerad till max. Jag vill sy, sy, sy! Samtidigt är jag mindre kry än jag vill erkänna... Så jag är lite tjurig. Löste hälften av det genom att sätta upp håret och kladda på massor läppglans. Ser jag bra ut så känner jag mig oftast bra. Simple things...

Så! Den där minikonflikten... Vila eller jobba? Jag vill ju orka åka till Mjölby och det fantastiska silversmidet imorgon. Samtidigt vet jag inte hur frisk jag är, men jag vill inte sitta still och bara sitta en hel dag heller även om det säkert är smart. Jag vill så mycket! Blälälälälälä! I-landsproblem är väldans vanligt nu för tiden märker jag.

Hur som helst kanske jag ska plocka iordning lite i mitt rum och känna hur det känns helt enkelt... Bättre än ingen lösning!

Miss Happy

2011-12-19T21:58:00.000+01:00

Allt känns så bra just nu! Jag har äntligen fått mina glasögon, min stora kärlek sitter vid sin dator och provdockan står i mitt rum. Det känns som att jag har allt jag behöver i just denna stund... Trygghet, kärlek och så en gnutta materialism. Nej, men jag är faktiskt väldigt lycklig just nu. Önskar alla fick må så bra som jag gör just nu!

Okej, det finns en grej som inte är helt perfekt... Hals/öron-ont. Men jag är säker på att det ger sig om en stund. Ska ta en varm och god glögg och hjälper inte det blir det en alvedon. Så egentligen är det ju nemas problemas.

För övrigt...

2011-12-19T14:17:00.000+01:00

...så fick jag nyss veta att mina glasögon äntligen kommit fram! Så när min älskling kommit hem ska jag lura ut han på stan med mig så jag äntligen har dem! Yay!

Woooooohoooooo!

Varför denna sexualisering?

2011-12-19T14:05:00.000+01:00

Jag håller mig vanligtvis en ganska lång bit ifrån de forum där alldeles för unga tjejer trycker upp tuttarna under hakan, försöker hitta något ordentligt sug i blicken och ber män i alla åldrar att uppmärksamma dem. Jag blir nämligen mest skrämd utav det. Att tjejer från 12-års ålder och uppåt får för sig att det är en positiv uppmärksamhet de får och ibland även verkar tro att de vinner kärlek och inte enbart lust på detta sätt är någonting jag helt enkelt inte kan förstå.

Det var bara en stund sedan som jag började finna de här bilderna på tjejer i 16-års åldern ungefär på dayviews. Inget naket, men ändå utmanande och msn-adresser utskrivna över hela sidan. När jag ser de extremt felstavade svaren bildägaren ger de som kommenterar, ibland rakt av oförståeliga, så ifrågasätter jag äktheten i profilen... men det hindrar inte (oavsett om det är tjejen i fråga som skriver eller inte) att de här tjejerna tagit de här bilderna och lagt ut dem på nätet och/eller skickat dem till någon som utnyttjat fotot. Det är på sina sätt hemskt. För bara några dagar sedan såg jag också en 12-årig tjej sälja ut sig på en internetsida för att få pengar till "kläder, mobiltelefon och sånt".

Vart kommer allt det här ifrån? Vart får de här tjejerna idéerna från början och vad gör att de fortsätter? Osäkerhet kan få oss att göra mycket dumma saker förvisso, men förnuftet måste ju säga ifrån någonstans. Jag tänker inte skylla det på låg ålder. Även om deras låga ålder medför att de inte har lika mycket erfarenheter som någon äldre och inte fått lida lika mycket konsekvenser av dåliga beslut (förhoppningsvis) så betyder det inte att en tonåring är dum. Det är inte heller alla unga tjejer som gör så här. Uppenbarligen. Så det måste ligga mer bakom.

Jag kan inte låta bli att undra vad de här tjejerna har för hemförhållanden. Har de fått lära sig värdet av dem själva? Har de fått uppskattning för vilka de är och uppmuntran att göra bra val? Har de fått stöd när dåliga val gjorts? Har de fått uppmärksamhet? Har de fått lära sig att deras värde inte ligger i deras kropp? Att de är mer än så?

När jag tänker på de här tjejerna så tänker jag också på mina vänners barn och mina framtida. Om det är så de ska växa upp är något så otroligt fel. De som sitter och kommenterar de bilderna, chattar med dem på msn eller liknande, de bryr sig inte om att den tjejen på andra sidan skärmen är någons dotter, syster, vän... Frågan är om de ens ses som människor till och från. Jag vill inte att mina barn, mina vänners barn, någon dag ska hamna i en situation där de känner att det är något de behöver göra för att känna sig sedda och uppskattade, bekräftade. Samtidigt kan vi bara styra över det till viss del. Hur gör man?

Och som avslutning tänker jag därför exponera mig själv helt. På ett helt annat sätt än de här tjejerna gör. Foto av Iza Palm, modellen är jag och det här är avsexualiserat.

Från i maj 2011

I can haz meltdown. Tydligen.

2011-12-18T18:33:00.000+01:00

Jag bråkar med min provdocka och det är en jävla skruv som vägrar gå i. Självklart hittar jag inte någon skruvmejsel och skruvdragaren klarar inte av den. Så jag bröt ihop lite grann... Lite för mycket frustration på en gång helt enkelt. Så jag har varit förbannad till den grad att jag gråtit och gråtit. Att jag har huvudvärk och är allmänt förkyld och ömsom varm, ömsom kall hjälper inte heller. Jag blir ju bara mer tjurig av det.

Som tur är har jag världens finaste pojkvän som suttit i telefon (han har headset när han kör) med mig och sagt så fantastiskt fina saker tills jag lugnat ner mig. Han är borta till imorgon igen som du förstår. Att han ändå tar sig tiden att lugna en tjurig flickvän är nästan helt ofattbart för mig. Man kan säga att det inte har tillhört det normala i tidigare relationer... Det har varit annat som prioriterats helt enkelt. Mitt eldiga humör är inte alltid så kul heller, men äntligen har jag funnit någon som fattar att suckar och ögonhimlande inte gör mig gladare.

Rosen J-man överraskade mig med i torsdags.

Min jacka!

2011-12-18T13:11:00.001+01:00

Som utlovat kommer här ett helt inlägg tillägnat min fantastiska jacka, tillika uppgift. Uppgiften hette "Bära, bevara, förvara" och jag tolkade det på mitt sätt. Så det blev en jacka. Tror inte att någon i klassen gjort samma sak som någon annan faktiskt... Vi har alla olika inspiration och det är en av sakerna som gör utbildningen så fantastisk.

Här är jackan. Den har sex fickor... Två riktigt stora som är lagom att förvara min HTC Flyer, ett mindre skissblock och pennor att skissa med i den ena och nycklar och cykellamporna i den andra. Självklart har jag ändå plats att värma mina händer i fickorna. Fattas ju bara annat! De lite mindre framtill förvarar jag min plånbok och diverse i. Så den på bröstet är perfekt att ha visitkort och ipod förvarat i om du frågar mig. Och i fickan på armen har jag mitt kort-etui så att jag slipper ta upp det när jag ska "blippa" mitt LiU-kort för att komma in i en sal eller liknande. Fungerar lika fint för busskort så klart.

Höger arm med fickan. Ärmen är sydd upprullad och sluter lagom tätt kring min handled för att jag inte ska frysa.

Bröstfickan.

Se? Och här har jag ändå inte min surfplatta med mig.

Jag har sytt vissa delar på maskin och vissa för hand. Både av estetiska och praktiska skäl. Tycker att det är något oerhört mysigt med det imperfekta som lätt blir när man arbetar för hand. Det är som små detaljer man kan upptäcka bit för bit. Så det är väldigt medvetet som du förstår.

Arbetet tog ganska lång tid och jag mötte många svårigheter då jag aldrig gjort något sånt här förut... Men jag är fruktansvärt nöjd och stolt över mitt arbete och använder den flitigt! Funderar på att göra fler när jag får tid (och råd) för eventuell försäljning i framtiden. Men vi får se... Skulle du köpa en om de fanns för försäljning?

Morrn!

2011-12-17T09:21:00.000+01:00

Det är lördag och jag och min älskling är redan igång. J-man mer än jag, för jag mår inte helt kry såhär dags tydligen. Lite sömn och näringsbrist kan man väl säga... Men tvätten är igång. Hade det inte varit för vår tidiga tvättid så hade vi nog snarkat en stund till.

Jag behöver fixa till mina stackars naglar igen också... Så fina som de är på bilden är de inte längre kan man säga. Frågan är vad jag ska hitta på för roligt med dem. Det närmar sig ju julafton med stormsteg nu, så kanske något juligt även om jag inte är en särskilt julig tjej? Vi får se. Annars väntar bowling idag. Något som inte heller är min grej egentligen, men klart jag ska vara med för det! Bidra till den glada stämningen så att säga.

Ikväll är det visst lite mini-förfest också... Tror visserligen att jag skippar själva festandet. Men jag ska väl inte lova det. Lovar man att man ska ta det lugnt brukar det vanligtvis bli helt tvärt om. Skulle vara lite skönt att stanna hemma (när pojkarna gått ut) och skissa lite däremot. Måste räkna materialkostnader till slutuppgiften i kursen nämligen! Tänk att jag skulle tycka att en sådan sak skulle vara kul... Spännande...

Min jacka förresten! Jag ska ge den ett helt eget inlägg så du kan spana ordentligt på den. Hugger tag i kameran på en gång!

Uppdaterar dig mera

2011-12-16T23:05:00.000+01:00

Jag är nästan helt klar med min provdocka. Den är lite sned och vind, men så blir det väl när man ska försöka sig på specialare antar jag... När själva "foten" är fastskruvad och J-man skickat över alla bilder till mig kommer allt upp på bloggen, det har jag ju lovat!

Igår skulle J-man återigen lämna mig för nattjobb i Stockholm, men slapp undan det och överraskade mig med en ros efter jobbet! Jag stod som ett stort fånleende frågetecken när jag öppnade dörren och han stod där. Helt klart den bästa överraskningen på länge! Så nu står en underbart vacker ros i en vas i köket och luktar gott. Och min älskling sitter i vardagsrummet och spelar battlefield, som vanligt när inte vi kramas. Vi försöker ju passa på att umgås så mycket som möjligt när han väl är hemma nu när det är så mycket resor för honom.

Ändå så var jag ute med E och D igår. Awesome som vanligt! Det är stört omöjligt att ha tråkigt med de två. Däremot var det lite tråkigt att J-man inte kunde vara med ut så klart... Men nästa gång kanske han kan! Det är episkt trevligt varje gång och de ger mig kramp och träningsvärk i skrattmusklerna. Helt underbara människor helt enkelt.

Så ringde Synoptik idag och avslöjade att mina glasögon äntligen befinner sig i Sverige (om än på fel ort), så har jag riktig tur, varför jag nu skulle ha det efter all otur, så har de hunnit fram till Linköping redan på måndag. Jag längtar! Däremot vet jag att det kan bli så att jag kommer få massor ont första och kanske andra dagen eller så som jag använder dem för att ögonen behöver vänja sig vid att inte behöva anstränga sig så dant.. Så än är inte det onda helt över. Men snart! Förhoppningsvis. Med min tur så sätter sig väl en elefant på mina glasögon.. Vart elefanten kommer ifrån? Den rymmer väl från Kolmårdens Djurpark eller nåt. Med min otur verkar ingenting omöjligt.

Mina nördbrillor helt utan styrka får duga så länge.

Sen dag, sen kväll

2011-12-14T22:50:00.001+01:00

J-man kom hem igår och eftersom han jobbat natt var han ju helt slut. Så han fick sova ut idag. Till halv tre sov han. Det innebär att även min dag startade ganska sent. Alla ärenden och sådant som vi tänkt hitta på kunde ju inte göras förrän min älskling vaknat så klart.

När J-man kom hem igår så väntade en glad flickvän som plockat fint och tänt ljus i hela lägenheten. En flaska mousserande blev det också efter maten, fast vi drack inte upp hela. Så blev det marsch i säng redan innan tio så han inte skulle slå ihop i badrummet vid tandborstningen eller så.

Idag har vi flängt runt lite sådär lagom. Jag har köpt lite mer smyckesdelar och material för att äntligen göra min provdocka (det kommer ett inlägg om det när jag fått bilderna av min älskling). Så har J-man fått tejpa in mig och klippa upp höljet. Imorgon kommer jag fortsätta jobba på den så den blir klar. Förhoppningsvis i alla fall.

Nu så avslutas kvällen däremot med cola och popcorn. J-man spelar battlefield och katterna sover i varsin ände av lägenheten.

Glad fast mindre glad

2011-12-13T14:14:00.001+01:00

Klick the pic for animation

Jag är på riktigt bra humör just nu! Bara sådär! Kanske för att jag pratar med ah på msn och det var länge sedan och jag saknar honom... Kanske för att jag lyckats peta i mig äpple och yoghurt till frukost. Kanske för att morgon(förmiddags)kaffet ligger i min mage och skvalpar runt.

Hur som helst... Det är ju alltid härligt att vara på bra humör, men samtidigt så sitter jag här med solbrillor på för att över huvud taget kunna titta på skärmen. Mina ögon gör ansträngningsont och jag är så trött på det vid det här laget. Det är lite därför som jag är mindre glad även om jag egentligen är glad. Tror helt ärligt aldrig jag har haft såhär mycket problem med mina ögon och bara därför kommer glasögonen tydligen aldrig fram. Det är frustrerande.

Fyra veckor sedan jag beställde glasögonen var det igår. Inte coolt. Funderar på om jag ska byta optiker efter det här som du kanske förstår, men samtidigt har jag ju aldrig haft problem med dem innan och personalen är jättemysig... Vi får se. Men det är löjligt mycket problem med den där beställningen.

Video: All info på en gång

2011-12-11T19:25:00.002+01:00

God förmiddag och det!

2011-12-11T11:27:00.001+01:00

Jag sitter och dricker mitt morgonkaffe iköket. Sent, jag vet, men jag passade på att umgås med J-man och se en film igår eftersom han åker idag igen. Känns ju som att jag aldrig får träffa min älskling...

Hur som helst så var min kära mor och syster här igår. De var här för att fira för tidig jul eftersom ingen av dem är i landet när julafton kommer... Så jag fick en bunt jättefina presenter som jag just nu sitter i mitten av eftersom de stått kvar i köket över natten.

Lite av allt roligt jag fått är skönhetsprodukter så jag har passat på att lukta gott med parfym från Victorias Secret, det kan jag unna mig även om jag bara ska jobba idag. Så smetade jag även på lite läppglans som jag fått av min syster och upptäckte att jag har jätteläppar! Jag har ju sagt det för, men jag säger det igen: inte behöver jag någon läppförstoring i alla fall! Naturligt väldigt fylliga läppar liksom... Tack mamma!

Nu måste jag värma kaffet för att jag gjort allt annat än att dricka det, som vanligt, och sen ska jag börja med dagens bestyr... Jag lovar att visa upp resultatet på det som tagit all min tid så fort den är klar! Det är jag ju skyldig dig så klart.

Tröttis, men glad

2011-12-10T00:00:00.000+01:00

Jag började min dag med en drickyoghurt... Var ju tvungen att se hur jag skulle må. Någon repris på gårkvällen var jag ju inte sugen på. Jag kan meddela att det gick bra. Visst har jag mått illa idag. Skräcken att kräkas igen har hållit i sig och det har gjort min aptit dålig och då mår jag illa för att jag är osams med min kropp helt enkelt. I övrigt har jag liksom mått prima!

Kan meddela att det jag surat mest över egentligen är att lilla Pysen varit på min virkning igen... Haft av garnet igen och virknålen är nu spårlöst försvunnen. Jäkla kattskrälle! Men jag älskar ju honom ändå såklart...

Det har inte blivit så mycket arbete som jag önskat gjort idag på grund av den här skräcken att bli dålig igen. Har varit försiktig och knappt rört på mig för att försäkra mig om att jag är okej. Så jag ligger bakom tidsplanen. Däremot har jag löst mitt problem som jag stötte på nu! Något gott ur det jobbiga med andra ord! Och det är jag glad för... Inte för att jag inte hade löst det om jag hade fortsatt arbeta... Men ändå.

Så var vi över och firade bästa Iza i efterskott också. Det var jättetrevligt, men det blev inte så länge för både jag och J-man är rätt trasiga. Han har jobbat så han nästan stupar och du vet ju hur det var för mig igår. Har ju redan gnällt tillräckligt om det liksom. Något helt nytt är att just nu så typ "rycker" det inuti mitt högra öra. Eller bultar... Inte ont, men obehagligt. Väldigt märkligt...

Över lag är jag ändå rätt nöjd och glad. Orkar inte sura över småsaker precis hela tiden, det känns så dumt. Fast vi ska nog sova jag och min älskling... Märker att jag börjar förlora stavningsförmågan och J-man är egentligen en zombie just nu, även om han säkert förvandlas till en obstinat 3-åring när jag säger åt honom att det är sovdags. Det är ju lite så vi fungerar när vi är övertrötta av mer arbete än nöjen. Inte sant?

På måndag ska jag redovisa mitt arbete, det är därför jag är så intensiv just nu. Var lite för optimistisk när jag valde vad jag skulle göra... Så då får man lite skylla sig själv.

Selfpitty

2011-12-08T22:29:00.000+01:00

Nog för att jag inte har varit särskilt pigg idag, men ändå... Efter förmiddagens videoblogg började jag må mindre bra. Huvudvärk och illamående. Somnade i soffan ett tag... Jag har tagit det väldigt lugnt idag kan man säga. J-man är i Stockholm och jobbar igen.

Så har jag lagat en fantastisk måltid och ätit så att jag ska må bra och vad händer? Jo, jag kräks. Får inte ur smaken riktigt ur munnen. Kroppen vill kasta upp mer, men jag vägrar. Behöver min näring.

Nu tror jag inte att jag är magsjuk, jag vägrar vara det förstår du.. Snarare så åt jag nog alldeles för fort. Jag var väldigt hungrig nämligen. Men det gör mig inte gladare. Usch.. Vill bara krypa ihop i J-mans famn och bli klappad på.. Och det går ju inte. Så det blir väl sängen snart. Iza ska firas imorgon och på söndag blir det finbesök. Så nu får det ge sig.

Video: Fascinerad av bröst?

2011-12-08T10:09:00.002+01:00

Lite förmiddagsvirkning

2011-12-05T11:08:00.000+01:00

Jag ska snart hälla i mig mitt morgonkaffen, men i väntan på det så virkar jag lite. Inte enligt gårdagens planering som du kanske noterar, men att plocka fram jackan och sy på ett sådant stort projekt innan frukost är lite väl ambitiöst, så det får bli virkningen. Den kommer bli underbar när den är klar!

Organisera mig lite...

2011-12-04T21:33:00.000+01:00

Jag försöker göra en mental lista över hur jag ska lägga upp kvällens/nattens arbete. Första steget är helt klart att städa undan på skrivbordet. Ta tillbaka arbetsytan så att säga. Jag blir väldigt begränsad när det är saker överallt som du förstår. Bara virkningen kan jag arbeta med när det inte finns plats och den är ju egentligen lågprio... Kom på en till virkningsidé som jag ska sätta i verket så småningom. Ett "choker"-halsband av garn. Eller vampyrskydd som jag skämtsamt sa till en vän i fredags när jag rullat ihop min sjal runt halsen. Såg något sådant i en stickningsbok när jag letade mönsterböcker på Akademibokhandeln nämligen, men det är ju virkning som gäller för mig just nu så jag köpte den ju inte. Blir min egen variant sen.

Jag tänker såhär: Först jackan, sen en skjort-blus som jag tänkt göra ett tag eller lypsylfodralet, sedan virkningen som sja bli en lång nätsjal och sen "vampyrskyddet".

Får se hur det hålls.. Men tankarna går så just nu. Jackan först i vilket fall. Efter undanplocket det vill säga. Det var ju det viktigaste för att kunna komma igång. Har jag varit onödig nog för stunden? Ja. Bäst att sätta fart!

Video: Jag är en katt! Vad är du?

2011-12-04T20:18:00.000+01:00

Kreativitets-melt down?

2011-12-04T17:31:00.000+01:00

Jag behöver väl egentligen inte längre påpeka att mitt huvud gör ont? Imorgon ska jag gå till min optiker och snyfta lite. Tre veckor sen jag beställde mina glasögon då och nog för att hon sa att det skulle ta lite extra tid, men det börjar bli lite väl tufft nu känns det som... Larvigt lång tid på sätt och vis. Fast det var inte det jag skulle berätta.

Du vet kanske hur det är när man har huvudet fullt av idéer och vill göra allt på en gång? Det är lite där jag sitter just nu. Vad värre är att jag såklart börjat på flera av mina idéer så jag vet inte riktigt vart jag ska fortsätta. Ett i-landsproblem av rang kan man väl kalla det.

Jag vill fortsätta på min jacka som är påbörjad och tar sig ganska fint... Men jag har haft problemlösning i huvudet ett tag nu och inte helt lyckats komma överrens med mig själv om vad som är bäst. Så jag sitter fast även om jag egentligen inte gör det. Jag vet vad jag ska göra men inte hur. Där sitter jag just nu och surar.

Lim-olyckan igår kanske du minns? Jag fortsätter med den idén. Bråkar med lim och snören som spretar åt alla håll. Problemlösningslåst även där... Fast inte. Jag vet vad jag ska göra bara inte om det material jag har att tillgå håller bra nog. Så vet jag inte hur jag ska få ordning på alla ändar utan att ha sönder något. Försök själv att fläta presentsnöre på det sättet så får du se att det är mycket bråkigt.

Jag har börjat om på min virkning en tre eller fyra gånger vid det här laget... Det är viktigt för mig att jag blir nöjd med resultatet eftersom jag har begränsat av garn i just de färgerna. Det jag färgade på universitetet som du minns. Färgen på det mörkturkosa är skitsnygg till jack-tyget. Så jag är otålig. Inte fast, bara medveten om att det kanske inte är det arbetet som jag borde prioritera även om det är lättast att bara gå vidare med det.

I-landsproblem som sagt.. Jag har mycket inspiration och idéer i kroppen och det är så skönt samtidigt som jag inte vet vad jag ska göra först. Men jag löser det. Funderar på att klä mig och gå till affären för att köpa jätte-redbull och jobba tills jag stupar. Jag har nämligen inga föreläsningar imorgon och J-man har redan nu åkt till Stockholm för att jobba så det är inte helt dumt egentligen.

Kanske sitter jag fast här en stund till och stirrar framför mig innan jag kommer på hur jag vill göra? Sådant som märks.

Jag har snöre på fingrarna...

2011-12-03T19:47:00.000+01:00

Klant är vad jag är. Försöker hitta ett bra sätt att fläta presentsnöre till ett litet fodral till min lypsyl som ett experiment och för att göra en stabil bas som grund tänkte jag att lite lim kanske skulle vara bra... Och det är det säkert också om man inte spiller ut för mycket och fastnar i presentsnörena och knappt kommer loss.

J-man har gäster och även om de lätt kan läsa det här i efterhand kändes det just precis då väldigt pinsamt att ropa "hjälp, jag sitter fast i massor snöre och kommer inte loss". Båda tummarna fastnade dessutom så ett tag var jag lite nervös över att jag inte skulle lyckas komma loss själv oavsett. Men det gick! Även om jag har stelnat lim, färg och lite bitar av snöret kvar på händerna. Superlim blir tydligen varmt när det stelnar. Inte idealt till snörena då kanske eftersom de är av plast.. Eller helt perfekt? Nytt försök senare kanske. Om det inte blir utgång.

Bling, bling liksom.

Being grrrly!

2011-12-02T11:59:00.000+01:00

Det blev en ganska tidig morgon, trots att jag inte ställde klockan idag. Så ut på stan och frukostfika med två galna vänner. Skrattmusklerna fick sin morgonmotion i alla fall. Även om jag var en zombie halva tiden.

Passade på att köpa mig en bok om virkning när jag ändå var i närheten av Akademibokhandeln... Letade efter en bok om sömnad och hur man gör egna mönster, men det hittade jag inte. Stickning är inte riktigt min grej (just nu) så när jag hittade en detaljerad bok om virkning kändes det rätt bra ändå. Virkning för dummies, fast ändå inte liksom. Awesome!

Nu ska jag lägga en ansiktsmask tror jag.. Min hud skriker efter rengöring och mitt hår skriker för övrigt också efter en tvätt. Samtidigt sträckser jag "Are you afraid of the Dark?" som jag såg när jag var liten. Spökhistorier för barn, men fortfarande härligt nostalgiskt och förvånansvärt bra med tanke på att det är för barn (lite större barn, men ändå). Så vill inte helt lämna Balthazar och streamingen... Men det måste jag ju om jag ska duscha. Dessa i-landsproblem!

Skärpning!

2011-12-01T12:10:00.000+01:00

Jag måste se till att komma iväg nu! Det där med att klä sig och sådant tar alltid tre gånger så lång tid när jag inte har en tid att passa. Typiskt. Insåg också att jag behöver gå förbi en tygaffär och köpa en dragkedja så jag har det sista till arbetet. Inga ursäkter om allt material finns ju... Sen har jag en idé till en annan grej också.. Men det får vänta. Ingenting blir gjort om jag ska börja på nya projekt hela tiden ju.

Tiden går även när jag glömmer av den...

Video: Dagens lista

2011-12-01T10:48:00.000+01:00

Mitt i ministormen på tågstationen

2011-11-30T07:49:00.001+01:00

Lagom trött och stressad morgon. Fast egentligen lite mer stressig än vad jag tycker är okej. Tack vare världens bästa pojkvän så blev det lite lugnare ändå tillslut. Så nu väntar jag på tåget mot Mjölby och det blåser mycket och kallt där jag står... Men när som helst kommer tåget och det kommer bli en skitkul dag, det vet jag. Silversmide FTW ju!

Hoppas din dag också blir awesome!

Vill bara sova!

2011-11-29T12:52:00.001+01:00

Sitter på uni och har varihär sen strax efter nio... Jag somnade till slut igår, men skulle inte påstå att jag sovit tillräckligt. Hade jag inte redan lovat två tjejer i klassen att ta anteckningar på föreläsningen så hade jag bett någon annan och tagit mig hem vid 10 när genomgången av hur screentryck fungerar var klar. Så hade jag lagt mig och sovit en stund.

Hoppas på en intressant men inte jättelång föreläsning... Men man vet ju inte. Det är det som är s å klurigt. Tur att jag har min HTC så jag kan spela in alltihop i alla fall. Mindre chans att missa något viktigt då.

Nu vill jag komma igång så jag kan få vila lite!

Sömnlöst?

2011-11-29T00:44:00.001+01:00

Jag nyser som en tok. Misstänker allt "garndamm" från dagens arbete. Vi har färgat garn på universitet idag nämligen. Har du koll på min dayviews (syns på sidan här i bloggen ju) så har du redan sett det. Resultatet har jag inte visat än dock... Min mobil vill inte visa färgerna som de ser ut så jag ska ta bättre bilder.

Nu försöker jag bli trött... Alla nysningar gör mig pigg. Svårt att sova då. Så jag sitter med ett av mina garner och virkar en själ. Försöker i alla fall... Första gången jag gör något sånt så det kanske inte blir perfekt, men än så länge känns det bra ändå.

Söndag kväll

2011-11-27T21:17:00.000+01:00

Nya skor och Pysen

Jag lyckades hitta ett par i alla fall lite varmare skor på superrea idag. Från ca 600 kronor till 150. Så med lite tur slipper jag frysa om fötterna hädanefter. Snygga tänker jag däremot inte påstå att de är... Men det är inte viktigast. Viktigast är mina fötter. Jag har snygga skor också, de fryser jag i visserligen men det är ju så det är med pumps oavsett.

Awesome julmust!

Bus fortsätter att vara i vägen så gott han kan och tuggar på sladdar när helst han kommer åt. Eller annat bus... Det han kan hitta på för att irritera sin mamma eller få henne att skratta så hon gråter. Båda pälsbollarna är bra på det. Lite så det är att ha kissemissar. Svårt att inte älska dem...

Älskade J-man spelar Battlefield igen... Lika bra att passa på när han kan liksom. Imorgon åker han iväg och så får vi se hur mycket eller lite han blir borta. Till tisdag helt säkert i alla fall. Skönt att vi haft hela dagen tillsammans idag och bara myst innan. Det känns knasigt när han inte är hemma nu när jag vant mig vid att han är det... Men det går bra. Vi har kontakt så ofta vi hinner ändå.